dannipaalosmaa.com
Det har varit rätt kalla dagar för glassdieten, med minst en glass per dag hela sommaren igenom. Idag känns det dock helt okej med femton grader och sol. Det innebär att man gott och väl kan avnjuta sin glass ute på trappan.
Och så blev måndagen ännu bättre.
Tänka sig att måndagar kan vara så bra dagar. Förra måndagen var det ju bröllopsdagen som firades, ikväll blir det shopping på stan utan barn och nästa måndag bär det av till Stockholm. Blir så ivrig när måndagen kommer.
En fråga förresten. När man bara yrar i Stockholm några fjuttiga timmar och vill titta på saker till både sig själv och till barnet, vart ska man då gå för att vara sjukt effektiv? Vad är det där bästa lunchstället just nu då? Just asking.
Om det finns något bra med att Liten växer i supersnabb takt är det nog att hon får en ny garderob lika snabbt. Just nu byter hon storlek och det är ju så roligt att plocka nya kläder varje morgon. Man blir nästan sådär jeee vad kul att vi vaknar såhär tidigt. Nånej, det blir man nog ändå inte.
Kolla bara, nu passar också den där blingobodyn som jag så väntat på att få klä henne i. Mysigt.
Ni är så många som frågat varifrån de där dräkterna kommer, så vi tar det en gång till. De kommer alltså från H&M och är köpta långt innan Minea föddes. Senast jag kollade på nätsidorna fanns de inte längre att få tyvärr. Hade gärna skaffat en i större storlek för sommaren åt lilla fröken. Men nu får vi njuta av de sköna skapelserna så länge de passar, och kanske får Minea redan nästa sommar användning för Melwins dräkt.
Vi kunde verkligen parkera oss där vid spegeln framöver. Liten bara älskar att spegla sig.
Så fick Mineas kusin den vita mössan och vi fick vara med om en riktigt fin studentfest. En stund tänkte jag på den där egna studentdimissionen för sju år sedan då det kändes som om hela världen var ens, framtiden oviss och hur många drömmar som helst fanns att uppfylla. Och jag måste säga att jag nu, sju år senare verkligen är där jag drömde om att vara.
Som om det inte var nog med att vi sov hur länge som helst och att jag mådde illa av godis. Den här lördagen blev ännu underligare. Jag hade bara skrattat gott åt det där rådet folk kom med när jag skulle bli mamma. ”Kom ihåg att äta sen”, löd det. Vaddå kom ihåg tänkte jag. Jag skulle aldrig glömma att äta. Men så kom den dagen också. Den här lördagen glömde jag att äta och kunde inte för mitt liv förstå varför jag blev så svimfärdig en sväng där på eftermiddagen. Men så förstod jag. Jag hade glömt i alla fall.
