dannipaalosmaa.com
Och så var det måndag igen. Vilket härligt veckoslut vi har bakom oss dock. Idag inledde Minea och jag starkt med att efter en usel natt stiga upp först 8.15. Händer aldrig. Att vi stiger upp sent då alltså. Usla nätter har man väl mer än bara ibland.
Och såhär långt har vi kommit nu. Hon sover. Glad måndag på er!
Jag döör lite. Han är så härlig den där lilla lilla vännen. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på hur fina sådana små liv är, på hur de får tiden att stanna för ett tag och på hur lycklig man får vara för att få ha dessa små i sitt liv. Ingen självklarhet alls. Så fint.
Jaa. Vi har träffat den lilla ikväll. Och samtidigt kom vi på att det idag var exakt fem månader sedan vi lämnade sjukhuset med en liten Minea inpackad i sin bilstol. Idag såg det lite annorlunda ut när vi steg ut på parkeringsplatsen.
I natt har jag för första gången varit borta från Minea nattetid. I natt har jag sovit sammanlagt en timme. I natt har det varit total känslostorm.
Men varför? Jo, för i natt har min andra systerson blivit född och nu längtar jag ihjäl mig efter att få träffa min syster och den lilla söta.
Så är byns Kansanjuhlat slut för i år. Precis som vid nyår blev det ett riktigt snyggt fyrverkeri. Härligt att bara stiga ut och kolla på hur de levererar. Men verkligen tusen gånger behagligare den här årstiden än vid nyår när man står där med kamera i ena handen, skumpaglas i den andra och har alltför kalla fingrar för att kunna njuta.
Den här lilla hoppeloppan har fått sin första tand. Så gullegulligt.
Inledde i vanlig ordning med duellen och lördagsgodiset.
Sedan blev det ett lunchmöte hos systeri.
Plötsligt var vi hemma igen och drog på byns egen fest.
Sedan blev det väl lite bråttom hem till middagen. Med mat i magen kunde man jobba på gården. Rosen fick otaliga kannor med vatten.
Minni var mer för det där kodandet.
Och så spelade killarna fotboll med Dodo (=Melwin) i spetsen.
Och en bonusbild på de där söta i kvällssolen.
