Tog vår lilla tuffa och bestämda fröken under armen, åt bulle, doftade på den fjäderlätta bebben, lekte, var med om syskonvagnspremiären. Och ja, det var hur bra som helst.
Författare: Danni
Tänder tänder
Det känns som om allt kretsar kring tänder i det här huset just nu. För det har ju hänt en grej till. Nu syns nämligen tand nummer två redan där i nedre käken hos Minea. Oj, vilka fantastiska dagar vi har på gång just nu alltså. Det enda som är roligt är att gunga. Då skrattar hon. Annars, not so much. Och värkmedicin verkar hjälpa lite det med.
Och så har ju P fått visdomständer utopererade så här går han omkring och lider han med. Igår hade vi väldigt stora kommunikationsproblem eftersom jag bara förstod hälften av allt hmhmhmmmmmhmmhm-mumlande. Slutligen var det sms som gällde. Gratis via viber som tur.
Men nåja. Tandborstar skaffade jag åt Minea. Är det inte nu det ska börjas?
Rosa och vitt
Det blev tredje gången gillt och vi kom äntligen iväg till Vaunuaitta på Drumsö. Det kändes nästan som om vi köpte upp halva stället. Det blev ju ett och annat igen då. Bland annat detta:
Ny haklapp från Färg & Form. Fem minuter senare var den inte alls så prydlig.
Bordstablett i silikon från KG design som då borde hållas på plats.
Äntligen fick vi dessa köpta. Har funnits ett par tillfällen redan då Mineas öron hade mått bra av att äga ett par.
Och så orsaken till att vi åkte just dit. Bugaboons åkpåse. På bilden har jag inte vecklat ut den ordentligt. Den är ju stor och fin, juh.
Urnöjd
Den har ju stått klar redan i två veckor den där terrassen. Och varje dag, ända sen det första spadtaget togs har jag varit urnöjd med vårt beslut att skippa så mycket gräsmatta som möjligt och ha terrass i stället. Se nu på skillnaden bara.
Så här går jag varje liten dag och säger ”nå men nog är det såå snyggt. Så bra. Visst är det snyggt, eller hur att vi har snygg terrass älskling”
Hålligång
Nu känner jag verkligen att den lugna bebistiden är slut hos oss. Vi har ingen lugn liten sak mera utan en sprallig och glad flicka med lite skinn på näsan. Det är hålligång nuförtiden.
Vaddå stor flicka? Hon upptar ju bara halva liggdelen än så länge. Haha, I wish. Snart är det dags att byta till sittdel. Egentligen längtar jag lite i smyg eftersom man då kan ta promenader på ett helt annat sätt med vaket barn.
Ja hon har ju spelat maracas dagen lång och nu har vi äntligen anmält oss till babyrytmiken som kör igång om drygt två veckor.
En millisekund kan man släppa ena handen utan att hon glider ur gungan. Hon sitter, är i famnen eller ligger aldrig stilla den flickan. Ja, eller jag ska inte säga aldrig för i matstolen är hon förvånansvärt stilla.
Vi ”doftade” på rosen. Haha, jag får vara glad för att den blomman ännu finns kvar.
Pang pang
Minni har gått och blivit superförtjust i sina maracasar och det låter. Inte liksom chackachacka utan pangpangpang. I golvet då. Men klart att flickan ska musicera. Klart.
Tumisdagen
Det händer så sällan att vi är på tumis en hel dag, Minni och jag. Vi hittar oftast på något. Men idag har vi varit på tumis här hemma hela dagen och oj vad svårt det har varit att hitta på något. Minea har antagligen varit så uttråkad att hon sovit extra mycket. Eller ja, kanske hon bara var trött efter nattens eskapader.
Oberoende har ju vädret varit det bästa möjliga för en utedag. Och så landade det ju en bröllopsinbjudan i postlådan idag. Så klart godkänt fick dagen.
