
Kanske man inte kan förvänta sig så mycket mer när det är slutet av november? Idag gjorde solen i alla fall ett riktigt fint försök. Känns som om man inte sett den på en evighet.
dannipaalosmaa.com

Kanske man inte kan förvänta sig så mycket mer när det är slutet av november? Idag gjorde solen i alla fall ett riktigt fint försök. Känns som om man inte sett den på en evighet.
Minea har fått en gåkärra till låns. Först dög den bäst till att sitta i men efter lite skruvande och 10 kg vikt i blev den nästan passlig. I alla fall finns det då nu en sak till att stöta sig med här i hemmet. Så om någon har ett extra par ögon till salu så är jag intresserad. Haha, skämt såklart.



De senaste cupcakesen blev födiscupcakes. Den här gången var det inget barnkalas på schemat utan en överraskningsfödisgåva. Och så här blev de då, de klassiskt Taikurianska cupcakesen.





Vi fick systers familj hit för lite fredagsfirning. Först var det bara mammor och barn men snart kom papporna hem och hela köket förändrades till McDonald’s. Mer än väl godkänd fredag.


Grått, grått, grått och jag längtar ihjäl mig till vår kommande Thaimout om drygt två månader. Två hela veckor av värme med den vackraste vyn. Tre vuxna, ett barn. Oslagbart.
Bilden googlad.
Så tycks det vara. Att man blir som man umgås alltså. För där står den lilla och balanserar med kaveln i handen och säger kaka, kaka, kaka. Haha.


Den lille har idag fått ett par ordentliga uteskor. Som man påriktigt kan gå med ute då. Helt fantastiskt. Tror jag ska ta flickan med skorna på en promenad till postlådan. Kanske det tar en timme eller två.