Visst ser man hur stor glädjen är när jag föreslår mellis utomhus. Banan för henne. Glass för mig. Och så njuter vi.
Författare: Danni
Polare
Se vilka polare som fanns i sandlådan imorse. Inte bara kaveris utan också polare enligt klädstilen.
Jag måste säga att det kändes lite jännä att plocka fram kameran idag. Bara för att jag borde kunna så mycket mer än vid samma tidpunkt igår.
Tillsammans tog vi en liten naturpromenad. Så mycket intressant det finns om man bara ser på världen med småbarnsögon.
Att vara gift med rätt man
En vanlig måndagskväll bakar han semlor. Tänk er att till kvällsmål få färskt bröd. Helt perfekt avslut på denna dag.
På fotokurs
Idag har jag deltagit i en fotokurs för bloggare som ordnades av Canon. Det var fotograf Tiina Puputti som lärde oss en hel del nytt. Nu kan ni tro att jag är så yr av all ny info och alla nya trix att jag inte ens kan lägga ord på denna fina dag.
Och nu kan jag se med lite nya ögon på mina egna bilder och hur jag fungerar som fotograf. Bara allt nytt får sjunka in en stund nu bara.
Är så jätteglad för att jag fick möjligheten att vara med idag. Och att jag vågade stiga ut ur min bekvämlighetszon för en dag. Nu har jag som en härlig bonus fått några nya bloggar att läsa också på den finska sidan.
Vårfesten
På förmiddagen var det dags för Mineas vårfest. Hela året har vi haft en tydlig fredagsrutin med musiklekis och ofta lite shoppingcenter. Och nu är det över. Jag blev faktiskt lite tårögd där. För det känns som om detta var slutet på en era. Vi fortsätter inte i höst. Då blir det jobb för mig och dagis för Minea.
En del av mitt hjärta
Peppe skriver så klokt idag. När jag var gravid tänkte jag på det jättemycket. Vad jag skulle skriva och lämna oskrivet för att inte göra dem illa som hade den stora drömmen om att bli gravida men bara inte lyckades. Bara någon vecka tidigare hade jag varit där. Länge. När Minea var nyfödd tänkte jag på samma sak. Sedan släppte jag det, för att kunna njuta fullt ut. Under graviditeten läste jag boken Utan – Om barnlöshet och barnfrihet. Den berörde mig riktigt starkt. Sådär till tårar rätt ofta.
Och det som stannade kvar i min hjärna var Du är redan på andra sidan. En skribent, minns inte vem, skrev just detta. Att det inte spelar någon roll vad du säger eller lämnar osagt om du redan är gravid eller fått ett barn. Att det inte spelar någon roll om du väntat länge eller lyckats på direkten. Du är redan på andra sidan och har lämnat den ofrivilligt barnlösa kvar.
I och med detta vågade jag också släppa tanken på det hela. Ibland tänker jag på detta dock. Vad som känns. Hur det känns. För jag var där en gång och vägrar tro att jag någonsin kommer att komma till den andra sidan helt och hållet. En del av mitt hjärta blev nämligen kvar där någonstans, hos de ofrivilligt barnlösa.
Den andra morsdagen
Efter frukost och en hel del familjehäng på morgontimmarna fick jag i lugn och ro behandla verandagolvet. Är riktigt nöjd med resultatet men någon efter-bild har jag inte ännu att bjuda på. Terrassen står såklart och väntar på sin behandling medan vi väntar på det perfekta vädret. Inte för soligt, inte för regnigt, inte för varmt, inte för kallt, inte pollen. Allt ska klicka helt enkelt.
Och jag har fått ett fint morsdagskort av Minea.
Sedan har vi firat våra mammor också. Minea har gillat att åka skottkärra med mommo som chaufför.
Jag har förevigat våren. Bara för att se hur fort det igen går från grått till grönt. Nu grönskar det riktigt ordentligt här.
Och Minea har haft riktigt bra koll på hur man mekar.
T A I K U R I 