Peppe skriver så klokt idag. När jag var gravid tänkte jag på det jättemycket. Vad jag skulle skriva och lämna oskrivet för att inte göra dem illa som hade den stora drömmen om att bli gravida men bara inte lyckades. Bara någon vecka tidigare hade jag varit där. Länge. När Minea var nyfödd tänkte jag på samma sak. Sedan släppte jag det, för att kunna njuta fullt ut. Under graviditeten läste jag boken Utan – Om barnlöshet och barnfrihet. Den berörde mig riktigt starkt. Sådär till tårar rätt ofta.
Och det som stannade kvar i min hjärna var Du är redan på andra sidan. En skribent, minns inte vem, skrev just detta. Att det inte spelar någon roll vad du säger eller lämnar osagt om du redan är gravid eller fått ett barn. Att det inte spelar någon roll om du väntat länge eller lyckats på direkten. Du är redan på andra sidan och har lämnat den ofrivilligt barnlösa kvar.
I och med detta vågade jag också släppa tanken på det hela. Ibland tänker jag på detta dock. Vad som känns. Hur det känns. För jag var där en gång och vägrar tro att jag någonsin kommer att komma till den andra sidan helt och hållet. En del av mitt hjärta blev nämligen kvar där någonstans, hos de ofrivilligt barnlösa.
Lämna ett svar