I samma stil

Be careful what you wish for. Jag önskade en stor fet hemmapåsk och det fick jag. Med en dotter som inte varit i skick de senaste två dagarna. Men hon har inte varit i så dåligt skick att vi inte kunnat njuta av (ute)livet i alla fall. I dag har hon faktiskt mått rätt prima. Vi har bara varit rädda för att smitta folk (värsta känslan). Så vi har lekt här ute.

Och så har jag varit iväg och träffat min mommo och mofa. Så fina gamlingar. Där satt vi på rad i solen och löste korsord. Men för övrigt har vi följt samma mönster som igår. Familj, promenad, sol, utevistelse, mat, påskägg och till och med en cykeltur till kvällen.

Råna eller bara låna?

Ni minns att Minea fått tillbaka sitt R-ljud för inte så många veckor sedan. Här har vi veckans två bästa som handlade om att råna eller kanske bara låna.

Hon står med min telefon i handen och utbrister:
”Jag kan råna den här!”
”Helst inte, lilla bandit.”

Jag vill låna Mineas gula scarf till jobbet:
”Du inte får råna den av mig.”
”Älskling jag lånar bara.”

En lång fredag

Ändrade planer direkt den första dagen av lovet. Det skulle inte bli någon hemmadag idag men det blev det. Vi har en liten mage i huset som är alldeles ur balans. Natten var den sämsta. Skönt nog följdes den av en solig dag och med en mage som mådde bättre hela dagen, ända tills kvällen var här igen. Vi har kunnat vara ute flera timmar och bara njuta av att vara tillsammans.

Min absoluta favoritbild från idag. Hon och jag.

Pekka åkte iväg för hela eftermiddagen på andra uppdrag och jag satt i all min ensamhet och njöt i solen. Odlade fräknar  och använde slut batteriet på telefonen medan flickan sov.

Om jag har ont i magen så gör jag ingenting, annat än ligger på soffan och kräver att någon ska ta hand om mig. Det gör tydligen inte den här bruden.

4

Bråsa bubblor ja. Häftigt i den vind som rådde idag.

Efter alla parker, strand och promenader blev det påskpyssel pappa och dotter emellan. Tack vare HBLs tips skapades dessa harar (eller citykaniner) i ett huj.

Välkomnar påsken

NU. Fyra dagar ledigt framför oss. Idag har vi kört igång påskfirandet påriktigt när vi hälsat på famo i Ekenäs. På så vis kändes det nästan som om vi varit påsklediga idag också. Trots att jag klarade en ordentlig arbetsdag före det.

När vi kom hem planterade jag påskblommorna i en kruka och ställde den på terrassen. Krukan och solen som fortfarande sken så fint fick mig att om möjligt längta ännu mer till långa sommarkvällar.  Nu ska här ätas pasha och påskägg. So long!

Påskförberedelser

En sak hade jag nästan glömt bort. Den viktigaste. Pashan. Har lite svårt för pasha sådär annars men vårt hemliga familjerecept på pashan är så bra. Idag svängdes den ihop och nu vilar den i kylen tills imorgon eller så. Can’t wait!

Självfallet behövde vi ladda med lite Subway innan.

En del av mitt liv

Hip hurra för bloggen idag! Javisst fyller min kära blogg FEM ÅR idag!

Och fortfarande går jag den här diskussionen med mina väninnor, som i sin tur talar med bloggläsare. Varje gång jag hör att någon läser min blogg blir jag så glad. Ofta i samband med att jag hör för mig nya namn, någon väns vän. Jag talade med XX här om dagen, ja hon läser också din blogg. Och det bubblar av glädje i mitt inre. Tack för att ni läser och finns här, verkligen!

Det lustigaste är ju egentligen att bli refererad till som Taikuri. Heter jag så för er? Antagligen. Det är ett bra namn dock. Det kommer ju från Tai, som jag blev kallad på ett av mina sommarjobb för länge sedan, ja sex år sedan. Namnet utvecklades vidare och jag blev Taikuri. Mycket passande eftersom det ofta känns som om det är just magi som förväntas av mig i jobbet som specialpedagog och till en del också i bloggandet.

Och så är ju denna värld i denna blogg bara en del av mitt liv. En mycket liten del i själva verket, fastän ni på daglig basis (oftast) hör av mig. Det här är mitt skrivarjag, mitt magiska jag. Det som inte kommer fram någon annanstans. Sällan hänvisar jag nämligen till en händelse i precis samma form som i bloggen. Men jag kan också märka att jag förväntar mig att folk i min näromgivning läser bloggen (FEL! Det är många riktigt nära som inte läser på daglig basis.) och kan fortsätta berätta om en händelse där jag satte punkt i blogginlägget dagen före.

När jag säger att jag älskar att blogga så är det för att det är så bra stämning här. Jag skriver och ni skriver och det känns bra. Tusen tack till er alla! Kram