En mamma helt utan röst och två ivriga barn hemma idag. Det var rätt intressant att viska direktiv för Mineas cykeltur innan vi gick iväg. Bara att lita på henne när inget annat än Leos Mimmiiii (och i hälften av fallen säger han Pippi) rop var det enda jag kunde falla tillbaka på i nödfall. Det visade sig att när jag en gång testade på att viska till honom ”Leo, kan du ropa på Minea, ropa Minniii!”, så sitter killen i vagnen och viskar Mimmiiiii med sin tunnaste röst. Så det var inte så pålitligt alls.
Verkligen en ovanlig situation för en pratkvarn att inte kunna prata. Inget annat fel. Bara ingen röst alls. Nu behöver jag den tillbaka. Tack.
T A I K U R I 