Jag hakade upp mig faktiskt. På det där med gåvor från elever till lärare, dagisbarn till personal. Och kommer nog inte sluta ge gåvor åt för mitt barn viktiga personer. Som den gåvoälskare jag är blev jag alldeles lyrisk över belgisk choklad jag själv fick idag. Det behöver inte vara något stort. Men det är en familj som uppskattar ens jobb, ser att man gör ett viktigt jobb. Det kan vara ett mail, ett kort, en chokladask eller bara ett personligt tack. Men ett extra tack i alla fall. Utöver de siffor som dyker upp på kontot varje månad. Men aldrig någonsin skulle jag tycka mer eller mindre om de elever som ger eller inte ger gåvor. För mig är de alla lika viktiga. Varje dag, varje minut. Mina elever.
Så nu vet ni. Hur jag tänker som mamma och som lärare.
T A I K U R I 
Som gift med en lärare kan jag också säga att här uppskattar hela familjen alla blommor, vinflaskor, chokolådor, muminmuggar, presentkort m.m. Kanske vissa är mera materialister än andra… ;)
GillaGilla
Jej! Du och jag tycks vara lagda åt samma håll då ;) Haha!
GillaGilla
Jag håller med! Tänkte skriva något redan innan (efter att ha läst vad folk kommenterat om gåvor/gåvogivande (eller ickegivande) innan, men fick sen något nätstrul så det blev inte av. Tur det kom upp här i stället! :)
GillaGilla
Hurra! :)
GillaGilla