Hade min mans arbetsresa kommit en eller två månader tidigare hade jag säkert tackat och sagt adjö. Inte tagit till mig att han skulle vara borta flera dagar. Hade nog bara fortsatt ligga där på soffan och dö. Alltså det skrämmer mig att tänka på saken. Att jag på nästan två månader inte var kapabel att ta hand om mitt eget barn. På grund av en graviditet alltså. Om det har varit något som varit allra värst med graviditetsillamåendet från helvetet så har det varit just det. Att inte kunna finnas till för sin egen dotter.
Men nu, sedan kanske tre veckor tillbaka, lever jag. Och jag kan ta hand om min dotter igen. Och inte bara ta hand om henne, utan verkligen vara en bra mamma, uppfostra, sjunga, leka, sköta, skratta, gråta och vara ute i timmar i rad. Inte bara en fem minuters promenad och sedan ligga i koma resten av kvällen. DÄR har vi den stora skillnaden.
Och arbetsresan kom så lägligt. För under dessa dagar har jag verkligen fått bevisa för mig själv och för oss alla att jag lever och klarar det här igen.
T A I K U R I 
Fy, din stackare ;(
Tur att du är på bättringsvägen, hoppas att du får njuta av resten utav graviditeten :)
GillaGilla
Tack! Det är nog bra nu, skönt nog. :)
GillaGilla
Jag har sån dålig energi att koncentrationen blir lidande… jag känner mig inte alls som någon bra mamma nu på dagarna, men tänker samtidigt att vi sitter och tittar på mumin för att jag som mamma inte orkar riktigt bra just nu… och så handlar det ju om lillsyskonets bästa på ett vis.
GillaGilla
Ja, det är nog bara att härda ut. Det bästa är ju att det är övergående. :)
GillaGilla
Vad skönt att höra! Tänk så kroppen är lustig (och samtidigt så fantastisk).
GillaGilla
Ja det är så ytterst skönt att kunna se en så tydlig skillnad mellan att vara på botten och på toppen :)
GillaGilla
Tack för att du delar med dig! Det du beskriver är orsaken till varför vi knappt vågar tänka på syskon till vår lilla skrutt… Har du på något sätt försökt lindra illamåendet? Medicin? Akupunktur? Skönt att höra att du nu orkar igen i alla fall! Och hoppas den resterande tiden blir alldeles underbar :) Kram, Paula
GillaGilla
Jag använde i några veckors tid akupunkturarmband men inga mediciner. Mat med 30 min mellanrum och fyra timmars vila på dagen + över 10 h nattsömn var min underliga metod. Blev inte så mycket tid över för annat än jobb och mina dagliga mat-sov-wc rutiner. När man är mitt inne i det tror man ju inte att det någonsin går om. Men det gör det ju. Två månader är så kort tid i ett längre perspektiv. Aldrig skulle jag låta det stoppa mig från att Minea skulle få ett syskon (men du skulle inte ha velat fråga mig den frågan för en månad sedan, jag var färdig att dö alltså).
GillaGilla
Förstår dig så bra. Det kan kännas väldigt tungt att ha en man som är borta mycket. Speciellt om man är sjuk eller mår dåligt. Jag har nån gång legat i halvt komatillstånd pga migrän och just känt den där hemska känslan att jag inte ens klarar av att ta hand om mina barn. Som tur har min mamma kunnat hoppa in när det varit riktigt illa.
Roligt att du mår bättre och grattis till graviditeten! Det är roligt att följa med din blogg!
GillaGilla
Det är så bra med hjälp. Vem skulle klara sig utan det. Har verkligen haft tur med att P varit hemma hela den värsta tiden. Han har gjort ett fantastiskt jobb som ”ensamförsörjare”.
GillaGilla
Vet precis vad du talar om! Vårt fjärde barn är nu 8månader men hade ett hemskt graviditetsillamående halva graviditeten. Var flera gånger på sjukhus på dropp då ingenting hölls in. Fick hjälp av kompisar o föräldrar men roligt var de inte att inte kunna ta hand om sin familj.
GillaGilla
Värsta känslan. Och att inte ens kunna förklara varför mamma är i så uselt skick. Bara ”mamma mår dåligt nu, mamma vilar här”. Huhhu.
GillaGilla
Hejsan ,
Skönt att det vänt där också!!(illamåendet alltså..)
Härligt att läsa din blogg ,följt den redan länge men extra kul nu iom att jag också har bf 13.9.14..har egentligen först fr.o.m. Denna vecka kännt mig levande igen,illamåendet och spyaset har varat sedan slutet på januari..fyy..
Men hoppas vi får nåt gott ut av detta!!(ett efterlängtat barn❤️)
GillaGilla
Oj vad roligt! Grattis! :) Ja, man får nu bara fixa det. Man tror ju verkligen inte på att det ska ta slut när man är mitt i det. Förra gången började jag må bättre i vecka 16, den här gången i vecka 14. Men den här gången var sådär annars bra mycket värre än den första. Vi ska hoppas på att vi får må bra hädanefter :)
GillaGilla
jag vet inte om vi vågar oss på att få nummer två. Jag började må illa och spy i vecka 5, det gick över då han föddes i slutet av vecka 36. Inget hjälpte. men kanske jag skulle ha tur nästa gång och slippa det!
GillaGilla
Nämen det låter ju helt för hemskt!
GillaGilla