Kafferepet

Visst ska man ha bra kafferep när man fyller jämnt 27. Visst? Jag ställde i alla fall till med kaffi för släkten idag. Fullt hus blev det och en härlig eftermiddag.

Parmesankakan (tack för idén Piksu) var en hit. Så enkel att göra och så god att äta. Kinuskikissas recept finns här.

Ibland inser man inte att butiken har helt ypperligt kalasgott att bjuda på. Man behöver liksom inte stressa för alla bakverk. Denna gång hade jag insett det och jag tror att jag aldrig har funderat så lite på bakverken. Och mycket lyckat blev det ändå. Perffa.

Själv var jag väldans upptagen med paketöppning just här och Minea var lite jännä när alla gäster kom.

Måndagens födisblommor lever och mår bra. Fick även mera blommor idag. Härligt.

Och plötsligt flög Pekkas bror förbi och vi vinkade febrilt.

Och tillbaka till kalaset. Småflickorna var ungefär ivrigast på muminkexen.

Liikkuri var i användning hela kafferepet igenom. Den lockar till lek och rörelse som ni ser.

Också sagostunder kan genomföras på den tydligen. Sedan var det dags att tacka för alla fina gåvor och kramas adjö. Melwin försäkrade mig om att han kommer nästa gång jag har kalas igen. På återseende, med andra ord.