En första gång

De första två dagarna på dagis var rätt jobbiga för Minea. Och för mig också såklart. Min åsikt är att barn ska reagera på nya saker, så jag var inte alls förvånad. Skulle ha varit mer förvånad om hon bara sprungit glatt i från mig och självsäkert vinkat adjö.

Men oj vad det kändes bra idag när det gått en dryg vecka sedan dessa första tunga dagar och hon inte snyftade till en enda liten gång utan verkligen bara vinkade och sade hejååå när jag kramade henne hårt, sade att jag älskade henne, önskade henne en bra dag, försäkrade henne om att jag kommer på eftermiddagen och slutligen sade hejdå.

Det var ett fint litet ögonblick i vår korta dagishistoria.

6 reaktioner till “En första gång

  1. Så fint (och uppmuntrande) att höra! Vi har börjat mjuklanda denna vecka med Max, och imorgon skall han bli ensam för första gången för en liten stund… Kommer nog att bli några tårar, av oss båda, det är helt säkert. Men förhoppningsvis vänjer han sig lika snabbt som Minea!

    Gilla

  2. Vad skönt att hon anpassat sig så snabbt! Duktiga Minea :) Vi börjar inskolningen på måndag och sedan veckan efter det börjar allvaret. Så jag börjar bli lite smånervös. Trevligt dock att läsa att det gick bra för er! Hur har hon sovit & ätit på dagis?

    Gilla

    1. Äsch va inte nervös. Det kommer att bli bra. Självklart måste alla vänja sig vid något helt nytt. Ja det har gått bra. Under den första veckan (veckan efter mjuklandningen) sov hon bara en timme där och åt dåligt. Denna vecka har hon sovit två timmar och ätit bättre. Så man märker att hon vänjer sig och blir tryggare där hela tiden. :) Lycka till ni med med starten!

      Gilla

  3. Visst är det? :) Kul att ni fick den stunden redan nu! Själv skulle dottern i dag helst ha schasat bort mig då hon skulle hämtas, eftersom hon inte var riktigt klar med sina lekar… ;)

    Gilla

Lämna ett svar till Lotta Avbryt svar