När vi kommer till sandlådan är Minea så glad. Sätter sig genast självsäkert med två flickor i treårsåldern. Och så genast ropar den ena ”Mä en halua leikkiä ollenkaan tollasen kanssa” (Jag vill inte alls leka med en sådan) åt sin mamma och pekar på Minea. Upprepade gånger. Man ser hur ledsen lilla Minni blir och jag vill gråta. Min flicka. Oj vad det tar hårt i mammahjärtat när någon säger fult åt/om ens barn.
Och jag vet. Det här är varken första eller sista gången det händer. Men jag bara stod där stel som en pinne och tänkte att hoppas den här mamman säger till åt sin dotter. Men nejdå. Mamman förklarar bara för mig att hennes flicka nog vaknat lite för tidigt idag. 5.45 hos oss och en mycket glad flicka har vi, kontrade jag.
Her loss, förklarade jag för Minea och så lekte vi tillsammans, Minea och jag.
T A I K U R I 
Ja usch det är så hemskt när någon är dum mot ens barn :( Och jag fattar inte att föräldrar inte säger till när doms barn håller på sådär. På vår gård har vi som tur vettiga föräldrar men i lekparker är det lite annat. I Kumpula var det en ca 5-6 årig pojke som försökte hoppa på en karusellgrej som Kevin just då lekte med. Föräldrarna var långt borta så då sa jag nog till att HÖRDU den är inte ledig, du måste vänta på din tur. Man skulle tro att så gamla barn redan fattar sådana saker. Bah!
GillaGilla
Jo jag har nog fått säga till åt andra barn den här sommaren många gånger. Tex på stranden där föräldrarna sitter på filten femtio meter från vattenbrynet där deras kids går loco. Är inte alls rädd för att säga till men då föräldern står bredvid tycker jag att det är dens uppgift. Men håhhå ja.
GillaGilla
Håller med Muffins, det är så hemskt att inte föräldrarna säger något :(
Men diggar att du sade hur tidigt Minea vaknat så hon egentligen inte kunde skylla på barnets ”dåliga humör”.
Tycker själv det är föräldrarnas uppgift att lära just i sådana situationer sina barn hur man gör, själv skulle jag ha sagt att ”titta, kom med här och lek så kan ni leka tillsammans”
Påvår gård leker de äldre barnen fint tillsammans men tar super bra till hänsyn de yngre( de har småsyskon, så de är vana)
Men joo, det kommer ju att komma tillfällen var ens eget barn blir utsatt, men man skulle ju önska att det inte redan så tidigt kommer fram :(
GillaGilla
Ja, är det inte lättast att just säga då när det händer. Det är ju då man överför sina värderingar på barnet. I den här situationen fick ju flickan medhåll av sin mamma. Det är helt okej att vara dum om man är trött, liksom. Hallå? Jag skulle säkert ha gjort som du eller så skulle jag ha plockat bort mitt eget barn ur sandlådan och sagt att jaha, då får väl vi gå hem om du inte kan leka med de andra flickorna då.
Samtidigt vill jag lära mitt barn just nu att sådana situationer kommer och att hon ska ha verktyg för att klara dem. Här gäller det verkligen att bygga en sund självkänsla åt sitt barn. Vissa gånger undrar man bara hur…
GillaGilla
Usch så arg jag blir! Otroligt att mamman inte tog tag i sin dotters beteende. Hur ska hon hon lära sig om hon inte får vägledning då hon beter sig på ett oacceptabelt sätt (!?) Vi har varit med om motsvarande situationer ett par gånger men då har föräldrarna tagit ansvar för att tillrättavisa sitt barn. Men Agnes blev ju så ledsen ändå och fattade ingenting.
Det kommer självfallet att hända igen och jobbigt är det ju att veta att jag inte kommer att vara på plats för att stå upp för henne varje gång i framtiden. Det gör ont i hjärtat.
GillaGilla
Ja, även om ens barn blir ledset så skulle det kännas lite mer lätt att förklara för ens barn att hörde du att mamman också tyckte att hennes flicka gjorde fel. Men om mamman sedan inte säger nåt så har man ett problem. Och verkligen ont gör det men jag är tacksam över att jag nu varit med om detta tillsammans med Minea innan hon börjar dagis osv. Nu vet jag hur det är och hur hon idag reagerade.
GillaGilla
Jobbar själv på dagis, och reagerar starkt över att man idag inte säger till sina barn. Barnen slår sina föräldrar och de bara står och ser generade ut och säger försiktigt att ”sluta nu”…. Herregud hade jag slagit min mamma elr pappa hade jag nog fått ”runt öronen” . Dagens ungdomar och blivande är skapta av oss vuxna, slappheten i oss vuxna som föräldrar har skapat odregliga och respektlösa individer. Det är så ledsamt.. Jag tänker försöka bli den ”jobbiga,stränga” mamman till min son. Hoppas att Minea hade en fortsatt trevlig dag trots detta. Stackarn. Och även synd om barnet som sa det, barn vet inte trots ålder vad som är rätt eller fel om föräldern bara nonchalerar. :(
GillaGilla
Jo, själv tycker jag att jag är rätt sträng i många situationer och skulle aldrig acceptera ett sådant beteende från Minea. Skulle jag stå bredvid skulle hon få be om ursäkt eller åtminstone säga vackert att hon gärna nu leker ensam med sina sandleksaker denna gång.
Vi hade sedan en härlig dag efter detta med Borgbacken och allt. :)
GillaGilla
Men vad jäkligt att inte vuxna skall kunna hantera sitt barn i olika situationer. Jag tycker det är varje förälders ansvar att vägleda barnets beteende. Bra att du påpekade när ni stigit upp och att du sedan förklarade för Minea att det var den andres förlust.
GillaGilla
Ja verkligen! Någon förklaring måste ju Minea få tyckte jag. Sedan lekte vi så bra kiosklekar i samma sandlåda att den skrikiga flickan tittade lite avundsjukt ;)
GillaGilla
Usch usch usch! Riktigt hemskt när man ibland tänker på vad allt egna barn skall vara med om under sitt liv. Men verkligen dåligt av föräldrarna som inte tar i saken utan låter barnen säga vad som helst!
GillaGilla
Jag tänker också på det ibland. Hur många konflikter det kommer att komma. Däremot ska man inte vara rädd för konflikter. Det har jag aldrig varit. Det var helt tydligt den andra mamman. Rädd för en konflikt med sitt eget barn…
GillaGilla
För en tid sedan var det en artikel i Hesaren om just detta ämne, att inte vilja leka med och att lämna utanför. Där stod att det gör lika ont för barnet som om det blev fysiskt slaget. Det är bara grymt hur elaka barn kan vara med varandra.
Var och varannan dag blir Viggo också utanför större barnens lek och som han kan gråta då han inte får vara med. Jag vill vara gråta med honom. Men samtidigt kan han också stå där och förklara åt andra barn att de inte får vara med, mest då sin syster. Då är det vår uppgift som föräldrar (eller andra vuxna) att förklara och förklara om igen hur det känns att bli utanför och att alla ska få möjligheten att vara med. Samtidigt tycker jag att alla inte precis varenda gång kan få vara med. Inte min son heller. Men att varje gång lämna samma barn utanför, det är bara för hemskt.
GillaGilla
Okej, har inte läst men säkert bra material. För det är helt sant. Allt våld, både fysiskt och psykiskt gör ju lika ont. Du har också rätt i att alla inte kan vara med varje gång, men ibland ska alla kunna leka tillsammans. Här tycker jag nog att föräldrarna har ett stort ansvar i att lära barnen detta.
GillaGilla
Suck suck! att de inte fattar att säga till sina barn. Synd att vi missade varandra på morgonen annars hade våra barn fått roligt sällskap. Vi hängde från tidig morgon till lunch i parker, men varierade med lite olika…
GillaGilla
Ja verkligen! Det verkar vara en liten trend här nu att inte säga till. Vilken uppfostringsmetod är det då? Vi var bara en halv timme i dagisparken. Skulle gärna ha lekt med er. Ses imorgon!
GillaGilla
Jag får nå fel på föräldrar som inte kan säga till åt sina barn i dylika situationer! Okej, man kan inte tvinga någon att leka med någon de inte vill, men man kan lära barnen att inte vara sådär otrevliga! Men jo, det tar så förskräckligt ont när någon stöter bort ens barn. Då brukar jag nog tänka FULA tankar, tyvärr…
GillaGilla
Ja verkligen fula tankar då. Nu gäller det bara att ge ens egna barn de rätta verktygen.
GillaGilla
Måste bara kommentrea, trots att inlägget är ”gammalt”! Jag blir så sur på folk som inte förstår att de är de som visar exempel för sina barn! Folk som inte bär sitt ansvar och folk som ofta dessutom sedan tar illa upp om någon annan säger till deras barn (även om det skulle göras i s.s. god anda)! Barn i sig menar nödvändigtivs inte vara så elaka som de ibland kan vara/låta, eller också är de inte riktigt kapabla till empati (än?) MEN man kan inte bara låta det gå, utan måste då leda dem rätt och få dem att förstå att man inte behöver vara vän med alla, men att man nog ska kunna vara vänLIG trots allt (overoende när man stigit upp)! Fnys! Tur att du ändå kontrade med er tidiga morgon (något liknande som man ofta kommer på först i efterhand att man borde ha sagt) och att M ficknågonslags förklaring och en lekstund med mamma!
Ps. Spännande tider med er ”nya” höst och allt vad det innebär. Heja, heja :)
GillaGilla
Tack!
Visst är det vi vuxna som visar exempel. Man blir ju bara trött när folk inte tar tag i problemen direkt.
GillaGilla