När all min energi är slut när mannen stiger in över tröskeln här hemma klockan fem och han frågar om jag vill gå ut och jag med gråten i halsen svarar jo, ut och promenera vill jag. Och så lägger jag musiken i öronen och så springer jag en timme. Och så kommer jag hem som en ny människa. Först hemma märker jag att jag verkligen sprungit hela vägen. Vem är den människan om inte ny?
T A I K U R I 
Vah, sprungit? Måste rycka upp soffpotatisen här om ja ska hinna med i höst då.. ;) Men en paus var du värd, så välbehövda brukar de vara
GillaGilla
Nåja, jag är lika förvånad som du faktiskt! Jag som inte springer. Just nedanför stora backen tänkte jag nä, det här går för långsamt att gå, jag springer upp för den. Och så sprang jag till Blåklockorna du vet och hem igen. Gissa om jag var nöjd :)
GillaGilla
Nöjd ska du va. Det var duktigt gjort! Borde ta modell, men nu kan a skyllapå stormen utanför fönstret
GillaGilla
Tack det är jag nog. I storm kan man inte springa. Punkt ;)
GillaGilla