Visst är det fullt upp att vara på stranden med sådana små tultande barn. Men när jag mitt i omplåstrande av blödande liten sandig tå idag kände att det är just detta jag längtat efter. Att springa efter en liten kid som är här och där och överallt. Att plåstra om och att vakta vid vattenbrynet. Det är stunder som dessa som gör att jag njuter.
När jag mitt i allt märker att jag är på exakt rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. Att jag lever livet här och nu. Och älskar det.

Så vackert skrivet! Det är sådant här man skall komma ihåg när man ”klagar” och är lite småstressad :)
GillaGilla
Tack! Det är så sant. :)
GillaGilla