Det är rätt många gånger konstaterat nu. Att jag är en vädermänniska. Jag lever knappt när det är uselt väder men när solen tittar fram blir jag pigg och glad igen.
När solen tittade fram passligt till eftermiddagen blev det utemellanmål på verandan.
På kvällen blev det lite fix ute på gården. Bland annat ett mindre berg av maskrosor fick ryka.
Och när jag såg att P kom bärande på en Arnold’s påse tänkte jag flyga upp i hans famn. Så glad blev jag.
Lämna ett svar