Titta titta. Melwin blev frisk tack vare sin läkarväska.
Men det som egentligen fascinerar mig mest med den här bilden är att kvinnan i bakgrunden åtminstone på sina smala ben och vrister inte ser ut som om hon hade bf om en dryg vecka. Men ni skulle se magen. Man ser typ bebis igenom. Spänt.
Och som jag känner medlidande. För jag har det i allt för färskt minne. De där sista veckorna före förlossningen då jag knappt orkade gå och helst bara låg på soffan. Och där springer den där sprickfärdiga barbamaman efter det där doktorbarnet dagarna i ända. Hur orkar man? Eller ja, man kan väl omöjligen orka. Egentligen.
Lämna ett svar