Barn, Gravid, Taikuri

För ett år sedan

av Danni

Jag hade redan bestämt mig. Jag skulle inte testa i onödan längre. Min kropp hade redan alltför många gånger lurat mig. Därför var jag också denna gång fast besluten om att det bara var PMS, som varje gång. Något test skulle inte göras. Punkt.

Men dagarna gick. Irritationen växte, illamåendet växte och brösten ömmade. Men också tidigare hade jag haft dessa krämpor. Sedan kände jag något annat. Det drog till vid naveln flera gånger per dag, ja nästan konstant. Detta hade jag aldrig känt förut.

Sade inget till mannen eftersom våra besvikelser redan varit så många. Men så kom den dagen, den sista juni, då min man åkte iväg på en endagsarbetsresa. Jag hade visst en överbliven sticka hemma och så testade jag i alla fall. Grät redan före eftersom jag visste att det skulle vara negativt och svor över att jag aldrig borde ha satt mig i den situationen igen.

Kontrollstrecket som vanligt. Fan. Men så, ett riktigt svagt litet andra streck också. Aldrig hade det hänt tidigare. Med uppspärrade ögon gjorde jag alla morgonsysslor och åkte sedan i väg för att köpa det dyraste testet på marknaden. Hem kom jag med det. Testade och väntade.

Och där stod det på skärmen. GRAVID. Jag hoppade upp och ner som en tok. Skrattade, grät, hoppade,  grät, ropade vaaah? om och om igen. Jag var i himlen.

Det här var nog den mest omtumlande dagen i mitt liv. Med en hemlighet som bara jag gick och bar på. Kunde inte ringa mannen mitt i mötet. Hem skulle han komma till kvällen. Fick meddelande, flyget sent. Ett till, flyget ännu senare. När han sedan dök upp någon gång mitt i natten hade jag en hemlighet att berätta.

Och jag tror att vi skrattade, grät, hoppade, kramades och dog av lycka om och om igen båda två. Minns inte om vi alls sov den natten. Det var för overkligt. Men från första stund hade jag känslan av att det här skulle gå vägen.

Och där. Den dagen, den sista juni för ett år sedan, började den häftigaste resan hittills. Resan med vårt barn.

36 reaktioner till “För ett år sedan”

    1. Tack! Ja, du har rätt. Den statistiken är skrämmande, men på något vis också en tröst. Det är inte bara vi, utan också många andra, kan man tänka när man är mitt inne i det.

      Gilla

      Svara

  5. Härlig story! Exact sådär var det för oss med vårt första barn, jag testade och testade och tillslut efter en evighet plussade jag äntligen. Efter första barnet har jag inte behövt vänta utan dom två andra har ”bara kommit”, lite skrämmande det också. Men tacksam e man ju för varje liten! <3

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Låter bra att det kan lyckas lite snabbare sedan. Jag har mera tänkt att det tar hundra år igen, om vi nu skulle få ett till barn.

      Gilla

      Svara

  6. Oj vilken fin historia :) Skulle lika bra ha kunnat vara min, fast i nutid. Härligt att något så underbart kan ske efter så lång väntan och så många besvikelser.

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Ja, jag måste säga att det är fantastiskt. Just när man gett upp hoppet på att få ett barn utan diverse behandlingar. Det var nämligen månaden därpå hormonbehandlingen skulle påbörjas.

      Gilla

      Svara

    1. Tack! Jag hoppas verkligen att alla är tacksamma för sina barn, men ibland känns det verkligen som om de som lyckats på direkten hade fått vänta lite lite längre, bara för tacksamhetens skull.

      Gilla

      Svara

  8. Oih, det är JUST dendär känslan som får en liten gnista i mig att tändas, den där underliga tanken, lyckan, ”rädslan”, glädjen med att se plusset. Man kan liksom inte på riktigt förklara den känslan för nån som inte varit med om det. Att man vet att man är i början av ett spännande äventyr, att det växer ett litet liv i magen, att man blivit ärad den rollen, som mamma, att man har en hemlighet andra ännu inte vet om osv osv… DET är det jag saknar så hemskt då vi beslutat att inte skaffa mer barn! Bara jag skulle få vara med om det gång på gång…. Utan dedär krämporna, ammandet, nattvakandet, bundenheten av en baby osv….

    Gilla

    Svara

  9. Underbart! Känner igen glädjen över plusset på stickan! Sitter själv som bäst med vår 2 månaders kille i famnen! Det är så härligt att vara förälder!

    Gilla

    Svara

  11. Jaa-a det positiva resultatet på stickan. Känslan går inte att beskriva! Det bästa som finns! Men för mej kom också oron. Att någonting sku gå fel och att man sen iaf inte sku få den efterlängtade bebisen. Men oron försvann rätt fort och ersattes med ännu större glädje! Ville bara skrika högt ut så att alla sku höra hur lyckliga vi var och att vi så få vårt eget älskade barn!

    Gilla

    Svara

  12. Ljuvlig historia! Väntar så på den dagen vi får två streck på stickan. Har försökt i 2,5 år men ingenting händer. Börjar så småningom ge upp hoppet. puust. Jag kommer också ha problem med hur jag sedan ska reagera om plusset kommer, skratta, skrika, gråta och det värsta är ju att hålla det för oss själva.

    Gilla

    Svara

      1. Jag började äta vitaminer när jag läste att du hade gjort det :) tänkte nog på hösten än en gång gå till gynen. Det svåra är att mina pms är otroligt oregelbundna (20-65 dagar). Så du kan tänka dig hur många gånger jag har tänkt att ”kanske nu” och börjat inbilla mig alla världens symptomer.

        Gilla

  13. Oj vad fint skrivet! Hur länge tog det tills ni lyckades? Försöker själv bli gravid och vi har försökt i några månader. Använde du ägglossningstest oxå??

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Det tog ett och ett halvt år ungefär. Jag hade inte använt ägglossningstest men skulle börja med dem. Mitt bästa råd är 50 mikrogram D-vitamin åt både herr och fru varje dag och så dagsdosen B-vitamin och folsyra för fru. Det rådet fick vi av gynekolog innan vi skulle börja med hormonbehandling för mig. Jag tror det funkade :)

      Gilla

      Svara

  15. Det verkar många som tror att det är ganska enkelt att bli gravid, det är bara att ha oskyddat sex och så är man gravid. Den nakna sanningen och verkligheten är en annan… Vad roligt att ni lyckades.

    Gilla

    Svara

    1. Ja verkligen! Det är ju som med allt annat i livet. Man tror att man kan få allt på direkten och att man kan planera allt. Men verkligen inte.

      Gilla

      Svara

      1. Så trodde jag också då jag var yngre.. Tänkte att då man tänker skaffa barn så gör man det. Och varför sku nu inte jag bli gravid hahaha.. Dum var man! Då bebis-längtan växte sej större, växte också rädslan för att inte kunna få barn! Att göra test efter test och det bara visar negativt! Men jag hade tur, blev genast gravid. Ett försök och det var ”klappat och klart”. Efter det visste jag inte hur jag sku visa min tacksamhet! Kände ”sorg” (eller vad jag nu ska kalla det), medlidande för dem som inte kunde bli gravida och de som kämpade dag ut och dag in för att få en baby men inte ville lyckas. För det är ju verkligen inte en självklarhet att alla kan bli gravida. Tyvärr. Fast många tar det för givet! Så varje gång jag ser på sonen känner jag en stor glädje och en oerhörd tacksamhet för att jag var en av dem som kunde!

        Gilla

      2. Visst är det härligt att man kan bli gravid på direkten också. Det har nämligen många i min omgivning blivit. Det gör saken tusen gånger jobbigare. Att ”alla andra” (som vanligt) lyckas och man själv är kvar där utan barn.

        Gilla

Lämna ett svar till Marika Avbryt svar