En bild.

Det är något med den där bilden. Dels för att jag varje gång får så illa att vara när Loppan får ersättning. Why? Dels för att jag för första gången i går själv gav henne ersättning. Hade på något vis fått för mig att jag inte skulle duga.

Hur vi använder ersättning? Främst ger vi det till natten. Hon orkar inte riktigt med amning på kvällen. Det är mest gråt då. Så vissa kvällar får hon ersättning. I går orkade hon dessutom amma jättebra efter att först fått en hel flaska ersättning. V for victory.

Det sägs att alla får göra precis som de vill. Det här är inte precis som jag vill, men det funkar.

50 reaktioner till “En bild.

  1. Jag förstår inte alls…varför får så många mammor dåligt samvete när de ger sina barn ersättning? Det är väl inget fel på ersättning? En del får ju bara ersättning o klarar sig hur bra som helst. Nu vet jag ju inget om sånt här men jag blir alltid lika förvånad.

    Gilla

  2. Vår dotter fick endast ersättning. Funkade inte med amning. Blev så lättad sen när jag äntligen släppte mitt dåliga samvete och gav upp amningen. Lite lustigt, men för mig känns amning nästan konstigt, och flaskan som den naturligaste saken i världen :-).

    Vad bra att båda två funkar för er!

    Gilla

    1. Ja det kan jag tänka mig. Amning är säkert lika lustigt för dig som flaska är för någon annan. Det är verkligen härligt att ha båda möjligheterna. Men för det mesta freestylar vi inte på våra villkor utan främst på Mineas. Det som fungerar just då, det får hon.

      Gilla

  3. Jag har just slutat amma vår lilla skrutt och trots att vi ammat länge så gillar jag inte att sluta. Hade jag (och skrutt) slutat på eget initiativ hade det varit ok, men eftersom vi måste sluta pga att mjölken tog slut så känns det mindre bra. Men ersättning är ett lika bra alternativ som amningen! Så det så! :)

    Gilla

  4. Så som Malin E tänkte jag också innan jag fick barn, det är inte hela världen om vi ger ersättning. Men första gången hon fick ersättning grät jag, det var något med hennes sätt att slurpa i sig den, det kändes som om jag inte dög och räckte till. Fortfarande känns det fel att ge ersättning (hon är 3 1/2 månad) och jag kan även få skuldkänslor över att det ibland är skönt att ge flaskan. Krånglar ammningen är inte det heller roligt, speciellt när man skall någonstans, jag började gruva mig inför att fara och ville helst vara hemma. Värst är nog ändå alla människors åsikter, om mjölken räcker, ha henne att amma ofta, tack jag vet men hur har man ett gallskrikande barn som vägrar bröstet att amma? Å vem sjutton har att göra med om jag har mjölk. Tycker inte om att mina bröst blivit ett samtalsämne..Vi ger också alltid ersättning som sista innan natten samt ibland på kvällarna när hon totalvägrar bröstet och när vi är bort någonstans. Det är en hel vetenskap detta med barn :)

    Gilla

    1. Det där låter nästan exakt så som jag känner det. Skuldkänslor för att man tycker att det är skönt att ge ersättning. SÅ jag. Men så fånigt. Det är så onödigt att det ska vara så. Bäst att släppa det genast!

      Gilla

  5. Jag kommer säkert att få en ahaa-upplevelse och förstå den här ”ångesten” om jag får barn och ger ersättningen men nu vill jag bara säga att ni inte ska vara så hårda mot er själva. Men det är väl lätt att säga som icke-mamma :)

    Gilla

  6. Du har en klok inställning. Man gör ju vad man kan för sina barn och du har nog noga övervägt detta gissar jag. Alla mammor och pappor funderar väl mycket på vad som är bäst för sina barn. Fortsätt precis som passar er! Det är då alla mår som bäst.

    Kram Linda

    Gilla

    1. Tack! Vi har nog övervägt men långt har vi bara testat och lyssnat in vår flicka. Men visst kändes det sjukt bra just i kväll när ingen ersättning behövdes utan hon i lugn och ro ammade hur mycket som helst. Sällsynt men skönt!

      Gilla

  7. Jaa, måste väl igen vara kärringen mot strömmen;) Hade absolut inga samvetskval av att ge ersättning mellan varven, inte ens då det blev endast det + annan mat då pojken självmant slutade amma vid 7 månader.

    Är väl till läggningen easy-going, men varken orkade eller ville ta onödig stress och prestationsånger över en sådan sak. Var så helsikes skönt ibland då man var någonstans att bara gräva fram burken, hälla över det på flaska och mata på. Har inte ens fattat att man eventuellt borde känna sig dålig på något sätt…

    Gilla

    1. Man ska absolut inte känna sig dålig. Jag tycker din inställning är riktigt bra. Så skulle jag också vilja ha det. I mitt fall handlar det inte om en prestation med amning. Inte alls. Däremot handlar det om två rädslor. 1. Att mjölken ska ta slut och 2. Allergi. Vet inte om det där med allergi och ersättning hänger i hop på något sätt (har bara hört men läser aldrig böcker och nästan aldrig tidningar om barn), men P är väldigt allergisk och jag lite, så jag skulle såklart inte vilja att Minea hamnar där.

      Gilla

      1. Blir nog bra oavsett hur ni löser det:) Jag blir bara så trött på det här glorifierande av amning som det tjatas om i tidningar och dylikt, det leder till att sådana som helt enkelt inte fixar det i onödan känner sig deppiga. Helst skall man väl helamma morgon, middag, kväll till ungen fyller 12 och vill ha pizza. Fixar man inte det är man egoistisk, omogen som mamma och barnhatare. Typ.

        Jag hade en fd kollega som nu då jag i februari gick för att hälsa på med barnet en sista gång (han var 1 år 2 månader) innan jag återgick till arbetslivet ungefär undrade hur jag skall göra med ammandet då jag är på jobb, för barn SKALL ammas åtminstone tills de är 1,5. Jag hade god lust att dänga en sko i huvudet på henne, för a)vad angår det henne, b)tänk om amningen inte hade lyckats och det hade varit en mycket öm punkt för mig, c)det är hennes åsikt. Min åsikt är att barn får tänder av en viss orsak och inte behöver ammas tills de börjar prata. Men det tutar jag inte ut åt alla jag möter för det.

        I hennes ögon var jag ju en skitmorsa redan då jag inte valt att stanna hemma med barnet tills han fyller 3. Nåja, strunt i henne, hon var annars också lite, hmmm, speciell;)

        Amen. Förlåt, blev lite långt:)

        Gilla

      2. Jo, det är väl lite trendigt att amma hur länge som helst. Men att se stora barn som bara river ner skjortan på sin mamma och börjar suga på bröstet. Nej tack här! Däremot har jag hört att WHO nu rekommenderar amning i 2 år. Tror jag aldrig skulle orka så länge. Men alla gör just så som det funkar bäst :)

        Gilla

      1. :) Och ännu på tal om det (förlåt för att jag bombaderar här!) så mindees jag just en episod från Jorv. Det var typ andra dagen där och då råkade ett gäng rådgivningstanter (från Kyrkslätt förstås…) befinna sig där på studiebesök. De skulle lära sig om *tadaa* amning av nyfödda/spädbarn, och undrade om de fick sitta o titta då jag ammade barnet. Vänta lite, han är min första och hade funnits i typ 24 timmar. De är rådgivare och vet säkert hundra gånger mera än jag om saken. Såg jag ut att vara en som hade koll på läget, visste ju inte ens om det kom nånting? Men okej, varsågoda. Där satt de sedan inne hos mig i ett par timmar och vi pratade ditt och datt. Så konstig situation, på tal om prestationsångest liksom…

        Gilla

      2. Oj herregud! Det skulle ha varit min absoluta mardröm. Gillar inte ännu heller att amma när folk ser på. Men det har blivit bättre. Herregud om några tanter skulle ha hängt där i samma rum med mig när jag bara grät när Minni inte fick greppet rätt. Gsus! Jag skulle nog ha tackat för mig och gått hem då!

        Gilla

  8. Jag hade innan min dotter föddes, som nu är 1 månad, ställt in mig på att amma så länge som bara möjligt. De planerna gick i ett ganska tidigt skede i stöpet, då problemen med amningen började redan på bb. Hur mycket vi än försökte så fick hon aldrig riktigt bra grepp och hon somnade alltid av utmattning innan hon fått i sig tillräckligt och hennes vikt rasade. Detta ledde till att jag var tvungen att börja pumpa + ge ersättning. Nu har jag till min svärmors(!) stora besvikelse också slutat pumpa. Jag har personligen aldrig känt stress och press över amningen och jag känner mig definitivt inte som en sämre mamma för att jag varken ammar eller pumpar, varför sku jag, huvudsaken är ju att hon får tillräckligt med mat i sig och växer som hon ska. Livet med småbarn kan i sig vara tillräckligt stressigt med för lite sömn, så varför stressa upp sig för något man ändå inte kan påverka? Och det är också helt okej att tänka på sitt eget välmående också, vill man inte amma/pumpa av någon orsak så gör man inte det!

    Gilla

    1. Precis så är det. Du har så rätt. Huvudsaken är absolut bebisens välmående. Jag måste säga att jag inte gillar amning så mycket alls. Men det här med både amning och ersättning passar ändå bra just nu. Får se hur länge.

      Gilla

  9. Jag har alltid kännt obehag av att ge ersettning… mycket löjligt, men så är de! Med min första son så var de bara att svälja då han bestämde sig för att de är flaska också.. ( vi gav genast flaska på bb när di var bekymrade att han inte åt tillräckligt) ?? Med min andra son ,nu 1 år bestämmde jag mig för att göra mitt allt med ammande, ingen flaska… och de har lyckats, han har aldrig fått ersättning i sitt liv, och jag ammar honom ännu! För honom har de alltid räckt till med bröstet. Så alla är väl olika,våra killar var jätte olika vikt mässigt då di föddes. Men alla ska göra som de känns bäst för en själv, och hur de är bäst för barnet!

    Gilla

    1. Precis. Också roligt att läsa att det kan vara så olika med syskon. Man ska aldrig ta något förgivet eller planera alltför mycket när det gäller barn. Märker man igen :)

      Gilla

  10. Tycker ert system ni har är super när det fungerar för er. Åj, jag tycker det skulle vara lite ‘skönt’ att kunna ge ersättning ibland, ifall E skulle ta flaska. Men det blir väll ammande så länge som det fungerar och som tur har bröstvägran redan gått om.
    Får själv ibland dåligt samvete när jag skulle villa att han skulle ta flaska för att kunna lämna honom en stund med hans pappa eller till någon annan villig som skulle sköta honom. Att han är helt fastklistrad i bröstet är tungt ibland. Har redan börjat vid smakproven E får ge från ‘pip’-mugg vatten (har många olika) som sedan skulle kunna fungera istället för tuttflaskan. Så vi får hoppas på det bästa.

    Gilla

    1. Tack! Visst är det superbra att Minea tar ersättning och flaska för man får vara trött på amningen emellanåt även om man också ska vara tacksam för att det funkar, tycker jag. Ja, man får väl testa alla möjligheter och hoppas på det bästa. Men hur som helst så fixar man det!

      Gilla

  11. Jag hade också bestämt mej innan min son föddes att jag sku amma så länge jag bara kunde. Det började helt ok på BB och ammande löpte någolunda. Fast mjölken inte ville stiga. De sade att jag sku ha tålamod och att det nog sku börja komma mer efter 2-3 dagar. Pff! Ingen mjölk kom. Fick redan på BB ge flaska, med en annans mammas-mjölk! Kände mej så skit. Tyckte jag var världens sämsta mamma som inte enbart kunde amma. Utan fick ringa på klockan och be om flaskan, för att han bara grät och grät och han inte fick tillräckligt av mej! Jag kämpade och kämpade. Åt och drack bra, masserade och pumpade och allt som man bara kunde tänka sej för att få igång amningen. Varje gång han avr hungrig försökte jag amma, men lika väl fick jag ta fram ersättningen och flaskan efter en stund. En sån besvikelse. Efter ca 1½-2 månader gav jag upp. Orkade inte mer. + att Linus blev så irriterad varje gång han sku äta och det ändå inte kom någon mjölk från mitt bröst.

    Fick höra dumma kommentarer att jag inte försökte tillräckligt, att jag inte gjorde allt vad jag kunde och att jag gav upp för lätt. ”Hur kan du bara sluta amma och ge ersättning??”.

    Men vad hade jag för val?? Fungerade det inte så gjorde inte det! Inget jag kunde göra något åt! Sonen som idag är 1½ mår bra ”trots” ersättning och mitt samvete är rent.

    Klart att jag hoppas på att kunna amma mitt nästa barn mer och att det sku fungera bättre. Men sånt kan man ju inte veta på förhand. Och som mamma vill man ju alltid sitt barns bästa. Vare sej man ammar eller ger flaska.

    Alla mammor måste ju få avgöra själva hur de vill ha det. Och vissa får ta skeden i vacker hand och ta situationen som den är. (:

    Gilla

    1. Precis. Ibland känns det nog också som om man inte själv får bestämma utan att naturen och bebis bestämmer för en. Och vad härligt då att det finns möjlighet till ersättning. SUPER! Även om det inte går precis som man tänkt och man får sneda blickar från ett och annat håll så är det bara så det är. Inget man kan göra åt saken!

      Gilla

      1. Exakt! Vi ska ju egentligen vara glada att ersättning finns. För vad sku man göra utan den när ammningen inte fungerar. Naturen går sin egen gång och man får snällt bara följa samma spår och vara glad (: Man kan tyvärr inte alltid få som man vill.

        Gilla

      2. Ja. Det här är verkligen en sak jag inte förstod mig på innan jag själv blev mamma. Jag trodde faktiskt att man kunde påverka det mesta då. Nu känner jag att man bara hänger med.

        Gilla

  12. Emilie ammade jag i sex månader, men vi varvade också med ersättning. Hamnade börja ge ersättning enligt rådgivningens råd då hon bara rasade i vikt redan som någon vecka gammal. Sedan fortsatte vi med det för att se till att hon gick upp i vikt. Mest ammade jag, men ofta då vi inte var hemma så fick hon flaska. Fungerade super. Oliver var sedan en annan story. Amningen fungerade inte alls, hur jag än kämpade. Pumpade sedan i ca en månad, men gav upp, det var helt jävligt att sitta fast i pumpen 24/7. Så han är uppfödd på ersättning är är helt fine :) Min systers son är också så gott som uppfödd på ersättning av andra orsaker. Inga av våra barn har (ännu) någo allergier.

    Och det där med allergier stämmer inte alltid, jag är helammad till 6 mån och har en massa allergier, min syster ammade mamma bara i 2 mån för det strulade och hon är helt allergifri :)

    Håller med Alpo till 100%, kunde inte sagt det bättre själv! Alla gör som det känns bäst, detta är dock alltid ett hett ämne med delade åsikter.

    Gilla

    1. Nej det där med allergier har jag också bara hört om. Liksom med burkfood. Det kan ju vara myter hela vägen. Tror mer på det där att kasta in Minea i en hölada snart och härda henne :) Nu skäms jag lite över att säga det här men jag har faktiskt inte pumpat en enda gång sedan jag kom hem från bb. Jag kände mig som en ko när jag satt där och pumpade Iii-ooo-iii-ooo-iii-ooo med deras pump från 1960-talet. Horribelt. Det kändes så onaturligt så jag förstår dig verkligen. Lyfter på hatten för 1 månad! Jag klarade en gång!

      Gilla

      1. Redan på bb fick jag rådet att pumpa för hand i stället för med pump, ifall det blir aktuellt att pumpa mjölk. Fick där också rådet att pumpa för hand och ge med flaska att ifall barnet inte vill äta från bröstet, absolut inte springa och köpa ersättning.
        Du skrev en gång att du har mjölk för barnen i en hel by. Det har jag också och på rådgivningen uppmuntrades jag att frysa ner all överloppsmjölk, som läcker från andra bröstet vid amning för att undvika behovet av ersättning vid tillfällen då mjölken från brösten inte räcker till. Fryslagret lär räcka ett bra tag eller så hinner det bli gammalt.
        Tog häromdagen del av en forskning var det framgick att barn uppfödda med ersättning tenderar bli kräsnare med mat än barn uppfödda med bröstmjölk. Detta för att ersättningen är väldigt jämn i smaken till skillnad från bröstmjölken, som varierar beroende på moderns kost.

        Gilla

      2. Ja visst fanns det en tid när mjölken rann hit och dit och jag samlade allt. Däremot gav vi alltid den förra mjölken före nästa amning. Också för att vi ville att Minni skulle bli van vid flaska. Nåh, ibland kanske det hade varit skönt med egen mjölk i frysen, men det är verkligen inget jag ångrat. Precis sådan forskning gör att alla mammor som ger sina barn ersättning blir deppiga och rädda för att ha tagit fel beslut. Just därför undviker jag att läsa alla nya rön! Men det är ju ett medvetet beslut som jag tagit för mig :)

        Gilla

  13. Hohhoijjaa, säger jag. Jag har funderat i mitt lilla huvud hur mammor som har MEGAÅNGEST av att ge ersättning för amning är ”det enda rätta” förhåller sig till mat i ett senare skede. Jag menar, inte kan man ju då heller ge frukt på burk åt en bebis, utan bara ge frukt plockat direkt ur trädet, eller ge komjölk ur en mjölkburk utan bara mjölk direkt från kossan? Är det inte lite samma grej? Att servera en 1-åring en fiskpinne är väl samma sak som att ge barnet gift? Hur skulle det vara att bara ta det lite lugnt och njuta av en nöjd bebis istället, oberoende om dess mage är full av modersmjölk eller ersättning? H: mamman vars baby idag fick fryst modersmölk upptinad i micron på flaska (det lär också vara strängt förbjudet!?).
    Obs! Dethär är verkligen bara mina grubblerier och absolut inte riktat mot nån i denhär diskussionskedjan!
    Ännu om allergier: de nyaste forskningarna visar att bebisar har mindre risk för allergier om de börjar få smakprover av annan mat innan de är 6 månader! Att bara ge mjölk till 6 månaders ålder är alltså inte mera den främsta rekommendationen, endast att mjölk skall vara den huvudsakliga maten till 6 mån ålder.

    Gilla

    1. Jo det där med megaångest har jag också lite svårt att förstå. Men jag känner mig bara underlig när jag tycker att det är skönt att ge ersättning i stället för att ha ett gråtande barn vid bröstet. Och visst har man också tänkt vidare. Hur man än skulle vilja ge frukter direkt från trädet (hahhaaaa) så går det nu inte. Gift ska det vara från butikens frukthylla eller burkfoodshylla. Och tack för allergiforskningen. Bra att ha upplysare här när man själv inte läser på :D

      Gilla

  14. Hahahaaa, när du beskriver hur bröstpumpen på Jorvs bb- avdelning låter så tappar jag nästan datorn i golvet för jag skrattar så! Där satt jag också, ganska exakt 3 månader sen, framför det mintgröna vidundret. Iii-ooo-iii-ooo. Försökte tänka positivt och inte känna mig som ett nötkreatur. Fniss. Amningen kom aldrig igång riktigt helt och hållet, ammar nog varje dag men har inte så mycket mjölk. Så det blir en blandning av bröstmjölk och ersättning. Efter behov. Och det fungerar prima hos oss!

    Gilla

    1. Aahhhaaahhaa! Jag dog lite när jag satt där faktiskt. Medan jag gjorde mig i ordning hade de sagt åt P att om din fru gillade de där pumpande så kan hon bra ta ett varv till pumpen innan ni åker hem. Han hade tackat och tänkt aldrig i livet går hon dit igen. Jag höll på att fnissa ihjäl mig när jag hörde det.

      Gilla

  15. Jag har heller aldrig fattat det där med att ha ångest över att ge ersättning, däremot kan jag fatta att man har lite ångest över att mjölken tar slut om man verkligen känner för att amma. Ångest över att man själv inte kan göra något åt situationen.

    Jag har haft en del problem med amningen (jädrans bröstgummi som skulle användas, sjuka och såriga bröstvårtor som gjorde det till en plåga osv). Då det var som värst så önskade jag att mjölken faktiskt skulle ta slut så jag inte behövde sitta med ett gråtande barn vid bröstet. För det gjorde jag. Men jag gav också ersättning, utan att ha dåligt att vara för det. Men jag ville amma och kämpade på. Jag tog det ändå med den attityden att jag ger det en vecka och fungerar det inte sen mer så blir det flaskan. Det var lättare då. Nå jag ammar fortfarande och det var först då tösen var 4 månader gammal som det började löpa helt smärtfritt. Nu går det så enkelt att det där att ge på flaska känns jobbigt. Men jag har heller inte dåligt att vara att jag redan nu ger henne fast föda och majsvälling fast hon skulle klara sig på bara bröstmjölk.

    Man ska lyssna på barnet och sig själv. Livet ska vara skönt för båda tycker jag. Om de sen äter bröstmjölk eller ersättning är inte så stor skillnad. Människor lär det bli av dem för det.

    Gilla

    1. Oj fasen det där bröstgummit. Det använde jag också i fem veckor, och visst var det skönt att få sluta med det. Nu tycker jag amning är ok och ofta ett mycket mycket lättare alternativ än att pyssla med den där ersättningen. Alltid lätt med ny tetra, men sedan. Värma och syssla. Nej tack. Skönast skulle det vara om man hade alla möjligheter öppna hela tiden. Dvs att mjölken alltid skulle finnas trots att man gav ersättning oftare än bara sällan. Jag vill verkligen inte att mjölken ska ta slut.

      Gilla

      1. Hatade bröstgummit. Och jag använde det med ena bröstet i ca 3 månader för det fungerade inte annars. Sen en dag beslöt flickan att hon inte ville amma om jag använde det så så där bara klarade hon sig utan det. Fast tillika började hon vägra flaska en tid.

        Gilla

      2. Samtidigt som det är det bästa någonsin! Hade säkert inte alls kunnat amma om jag inte haft bröstgummi. En gudagåva på det viset, men ändå sjukt jobbigt att använda.

        Gilla

  16. Vi gav ersättning då Viggo hade en tillväxtperiod och vi ammade typ hela dagarna (man blev ju helt slut, och mjölken räckte inte heller). Då var det hans pappa som fick mata honom och det gladde mig så att han fick vara lite mera delaktig eftersom jag annars ligger och ammar ganska ofta. :) nu som då, då jag har varit riktigt trött och behövt få vila ifred så har hans pappa också fått mata, och det tycker jag är super!

    Gilla

    1. Det är jätteskönt. Jag älskar egentligen att titta på när P ger henne mjölk, samtidigt som man sitter där bredvid och känner sig underlig med sin egen mjölk. När jag är borta och P eller någon annan är med Minea känns det bara bra. Tänk vilken möjlighet att någon annan kan ge mjölk och man själv inte behöver vara fast där!

      Gilla

  17. Härlig bild :)
    Ja..alla får göra precis som de vill… eller ännu klokare: ”alla får göra precis såsom det funkar för dem” :)
    Ha det bra!

    Gilla

Lämna ett svar till Housewife Avbryt svar