Ibland när jag blir trött på att bara hålla på med det där samma ”Heeej, Minea. Hur är det med dig då? Vad berättar du då? Nå, just så? Aj, du sjunger.” kan jag plocka fram några böcker och så läser vi.
Där låg vi nyss en god stund och läste bok efter bok.
T A I K U R I 
Det där e gulligt o känns på ngt sätt jätte sällsynt sen när man har flera barn. Alltså inte det att man läser åt dem, för det gör man ju åt de äldre speciellt, utan det att om ett litet barn är nöjt på golvet att man över huvudtaget ”roar” det på ngt sätt (om man inte måste) för det har man helt enkelt inte alltid tid eller ork till.
Nu låter jag säkert som en hemsk morsa men idag har min 1-åring bara gnällt efter famppu, famppu, famppu och 3-åringen har busat o bråkat med systern och jag kunde bara inte ta henne i famnen eller reda upp grälen hemskt mycket, för jag måste laga mat. Då när hon var baby låg hon mest i sittern på bordet eller på mattan, om inte broderna manglade henne. Det är tyvärr 2. barnets roll…oftast. Så njut Minea njut!
Sen e det ju annat om man har en stund eller två allena med den yngre…men då kanske man ännu mindre orkar göra något speciellt utan bara huilar en stund o samlar krafter. Men man kan ju som tur ha lilla minstingen bredvid sig o huila…
GillaGilla
Jag förstår exakt vad du menar. Ibland när jag är ensam med både Melwin och Minea hänger hon bara där på ena höften eller ligger bredvid på golvet. Sådana timmar märker man bara att man knappt talat med bebis. Känns hemskt när man vanligtvis hinner umgås med henne nästan all hennes vakna tid.
GillaGilla