Som om det inte var nog med att vi sov hur länge som helst och att jag mådde illa av godis. Den här lördagen blev ännu underligare. Jag hade bara skrattat gott åt det där rådet folk kom med när jag skulle bli mamma. ”Kom ihåg att äta sen”, löd det. Vaddå kom ihåg tänkte jag. Jag skulle aldrig glömma att äta. Men så kom den dagen också. Den här lördagen glömde jag att äta och kunde inte för mitt liv förstå varför jag blev så svimfärdig en sväng där på eftermiddagen. Men så förstod jag. Jag hade glömt i alla fall.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
T A I K U R I 
Jag trodde inte heller det var möjligt att glömma äta (vem glömmer det liksom?), men har gjort samma misstag själv! Det är tydligen inte så lätt att ansvara för två personers matintag :)
GillaGilla
Men det sägs ju att man är som dummast när man ammar. Det kändes som om gravidhjärnan var tillräckligt, men tydligen inte ;)
GillaGilla
Jag tänkte inte på att jag kunde skylla på det, smart!
GillaGilla
ALLT kan skyllas på det :) Nu har man ju i ett års tid kunnat skylla på gravid-/amningshjärna. Vad ska man hitta på sedan?
GillaGilla