Barn, Taikuri

En hälsning från Minea

av Danni

Jag tycker att det är riktigt riktigt skojigt att busa nuförtiden. Mitt huvud håller jag upp som aldrig förr och jag rullar över från mage till rygg flera gånger per dag om mamma kommer ihåg att ha mig på mage. Hos Tanja på rådgivningen rullade jag över så fort att Tanja blev rädd, det blev jag själv också för underlaget var lite hårt. Mamma tänkte börja gråta men höll tillbaka. Gud, vad blödig hon är den där mamma.

Hos Tanja fick jag också veta att jag nu spräckt fem kilos gränsen. Det ni. Mina exakta mått i dag är 5040g och 59,5 cm. Tanja sa att jag är lång och smal. Det tar jag som en komplimang. Jag fick också mitt första vaccin. Det var riktigt gött. Mamma pratar på om att man kan bli sjuk. Vet inte vad sjuk är, men det låter inte bra. Det där med att jag har svårt att somna just nu trodde Tanja att är övergående. Vi får hoppas på det, för vad är meningen med att jag ska ropa och hålla på i en evighet innan jag somnar till natten. Mamma och pappa ser dessutom sjukt trötta ut på kvällen när jag gråter. Inte alls de där glada typerna som umgås, skrattar och sjunger med mig på dagarna. Underliga typer, de där.

Tänk er att jag redan imorgon blir två månader gammal. Nu får ni ursäkta mig, måste fortsätta att hålla mamma upptagen med min nackträning. So long, mina vänner!

16 reaktioner till “En hälsning från Minea”

      1. Knepigt det där att håret först är megamörkt för att sedan då det växer varaljusare. Vår pojke hade världens utväxt ett tag. Såg helgalet ut.

        Gilla

      3. tell me about it! Som om det skulle ha nån betydelse av vad bebben har för hårfärg, hahaa! Men sådär är det här med- lill-H hade jättemörkt hår först och nu är utväxten vitare än vit.

        Gilla

Lämna ett svar till Ulla Avbryt svar