Barn, Taikuri

Den där känslan

av Danni

Den där känslan när du lagt ner bebis i egen säng efter nattamning. Du står bredvid sängen och håller en hand på bebis axel. Men du har stått där lite för länge. Dina bara fötter har klibbat fast i golvet. Ska du stå kvar eller knarra i väg? Du går. Bebis sover. Du låtsashighfivar dig sjäv och lägger dig i sängen. Du tar ett djupt andetag. Drar täcket över dig, stänger ögonen och säger ”bra mamma” för dig själv. Så kommer den. Gråten. Och ni vakar i två timmar. Den känslan.

12 reaktioner till “Den där känslan”

    1. Jag kan inte sova alls med bebis i vår säng, så inte heller det är ett alternativ. Nog vänjer hon sig. Slutligen. Hoppeligen. Vissa gånger går det ju så lätt!

      Gilla

      Svara

      1. Jag kunde inte heller i början för hon var så liten, men nu har jag vant mig. Ibörjan sov hon hela tiden i egen säng, men sen vände det och nu sover hon knappt alls i den för hon vaknar alltid då man lägger ner henne. Alla andra ställen kan man nog lägga ner henne och hon fortsätter sova, men se sängen den duger inte mer.

        Gilla

  2. Voinej. Jag känner också SÅ igen det där. Vår lilla sov nästan aldrig i sin egen säng fram till alldeles nyligen (nu är hon nästan exakt 2månader) . Det var störtomöjligt att lägga ner henne utan att hon vaknade och började skrika och hon sov därför brevid mig i regel varje natt. Efter en hel del kämpande har det nu äntligen vänt och hon sover nästan alltid i sin säng om nätterna och efter att hon börjat med det så sover hon plötsligt ofta 4,5 till och med 6 timmar åt gången utan mat (!) vilket jag tror att beror på (förutom att hon blivit äldre) att hon inte konstant känner mjölklukten framför näsan om natten. En underbar liten sötis har ni föresten! :)

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Minea sover också flera timmar i rad när hon väl sover, men jag antar att hon vaknar snäppet för mycket när hon maratonäter på natten.

      Gilla

      Svara

  3. Sofia sov mellan mamma och pappa största delen av sina första månader, jag blev van vid ammandet liggande på natten, eller ska vi säga, föredrog det, eftersom jag själv kunde somna om och sova vidare, också fia somnade så. Men när det blev ”mussuttande” bara för sakens skull så flyttades hon över till vaggan.
    Idag är jag helt övertygad att tack vare att hon somnade fast i bröstet på mig och sov nära mamma, så somnar hon och sover nu förtiden riktigt gott i egen vagga.

    Men jo, visst var det ibland jobbigt att inte kunna sova ordentligt själv, när man spände sig för hon låg bredvid. Men när hon skulle äta med 2 timmars mellanrum, så var det mycket lättare för allas del, både mammas och dotters att hon var där nära. Ibland försökte jag ha henne i vaggan, men blev så slut med att lyfta fram och tillbaka, skulle inte ha funkat i längden.

    Hoppas allt går bra för er under nätterna!

    Gilla

    Svara

  4. Haha, en väääldigt bekant känsla. Man känner sig lite lurad ibland då man själv myser där under täcket och skall börja sova å sen plötsligt vaknar babyn igen ;)

    Gilla

    Svara

  5. Bra att du håller fast att Minea sover i egen säng. De gjorde jag också och är jätte nöjd att jag gjorde så. Flickorna har alltid sovit i egen säng. Nu är dom 6år. Men alla får göra som det känns bäst. Ha de bra. :)

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till Pipsan Avbryt svar