Ett litet tack

Det var så innerligt skönt i går när vi inte spekulerade kring Litens födelsedag här i kommentarsfältet. Vi diskuterade inte heller huruvida svägerskans väninnas vatten gick, eller om förlossningen startade med värkar. Det var skönt. Tack! Vi kanske kunde fortsätta så?

Ändå måste jag släppa några tårar av frustration, för jag är så innerligt trött på den här leken som sker nattetid. Hårda regelbundna värkar. Kanske en timme eller två, paus, ett par timmar till, paus, en halv timme till. Just så att man inte ska hinna sova och just så att man ska hinna tänka tanken om att det nog blir en bebis i dag. Så är det slut och leken är över. Bara för att fortsätta en gång under dagen och ordentligt följande natt igen.

Jag har övervägt att låna ut min telefon till mamman också. Hon gillar nämligen wordfeud ganska mycket och jag vill egentligen inte tala med någon. När den ringer överväger jag att gasta ”neeeej inget har hänt” innan personen i andra ändan hinner säga hej. Men det kanske vore lite opraktiskt utan telefon i alla fall. Måste bara gömma den tills jag behöver den.

24 reaktioner till “Ett litet tack

  1. Jag känner så din frustration, gick i precis samma tankar ifol denna tid. Orkade inte alls svara i telefon och väste åt alla att jag MEDDELAR nog sedan då det händer något!! Hade jätte mycket onda och ganska regelbundna värkar i flera veckor just nattetid, men på morgonen var allt borta och jag var SÅ utled och besviken :/ Men ut kom han +12 (fast jag verkligen tvivlade att han någonsin skulle göra det). Snart har du ditt knyte i famnen :)

    Gilla

    1. Nå, jag försöker hela tiden tänka på det du sa om att förlossningen kanske blir lättare om man har mycket sammandragningar. De går väl inte till spillo de här förvärkarna heller. Men vitsi vad man blir trött. Överväger att inte lägga mig alls nästa natt!

      Gilla

  2. Kämpa på! Jag gick +10 utan det minsta känningar att något var på gång, inte roligt det heller… Men ut kom en liten söt flicka, så din Liten kommer nog snart ocksä!

    Gilla

  3. Jag tror att alla som gått över tiden känner som du. Telefonen sku man bara vilja dränka och sedan gräva ner. Att int folk förstår att man nog meddelar sen då nånting har hänt. Mitt lilla knyte kom ut i vecka 42+0 med igångsättning och brådskande kejsarsnitt, efter att han verkligen inte ville komma ut utan bli och bo där i mammas mage. Tur att han int finns där nu, hur sku jag se ut med en 10 kilos och 80 cms klump i magen?! Haha :) Säkert bra med dom där sammandragningarna jo. Då arbetar kroppen och förlossningen blir kanske lättare (?). För mej lyste dom mest av sin frånvaro och då dom sen äntligen kom var dom bara underliga. Men kanske det var därför det gick som det gick också. Jag håller tummarna för att allting skall gå bra och att Liten snart hittar ut!

    Gilla

    1. Tack! Jag läser här om små bebisars magknip och andra skriknätter och tänker att det är helt okej att ha bebis på inre sidan :)

      Gilla

    1. Precis! Den frågan var nog värre än denna i alla fall! Bra att du påminde mig om det. Nu känns det här småskaligt i jämförelse :)

      Gilla

  4. Det är helt knasigt om folk faktisk ”hela tiden” hör av sig för att fråga vad läget är eller spekulerar i om hon månner föder just nu. När min brors barn har fötts har jag inte haft så noga aning om när de var väntade (visste bara månad alltså), men inte slog det mig någonsin att fråga om barnet snart kommer. Alltid har nån sett till att man fått veta om den nya familjemedlemmen.
    Egentligen ångrar jag nu att jag berättat beräknade tiden åt vissa, för vad gör de med den infon. Nu har jag säkert i stället samtal att vänta. Från min svärmor vill jag inte få ett endaste ett samtal, men hon kollade häromdagen med min man att visst var beräknade tiden då och då. På samma gång meddelade hon att hon kommer och hälsar på till sjukhuset då barnet är fött. I väntan på det besöket då. Hoppas du inte har motsvarande som väntar!

    Gilla

    1. Jo, det skulle nog vara skönare att dra till med något senare datum för släkt och vänner. Det ska jag göra om jag någonsin är gravid igen. Typ säga 20.3 direkt. Två veckor efter beräknat! Svarar man inte direkt i telefonen är man garanterat på förlossningen. Tänkte att jag ska börja skicka sms till hela gänget varje gång jag har en sammandragning under natten. Då får de i alla fall följa med :D

      Gilla

  5. Edith kom 13 dagar efter beräknat datum. Jag satt och lipade i soffan varje dag – och telefonen svarade jag bara i om det var mamma som ringde. Lipade även då :) I efterhand tänkte jag att det trots allt var ganska bra att det gick så. Jag var liksom absolut helt redo för förlossningen – jag ville inget annat än att få träffa henne! Jag hade gått och väntat två extra veckor, samlat mod och kraft. Förlossningen gick sedan av bara farten! :-) Hang in there! Jätte, jätte snart är du någons mamma!!! Kram!

    Gilla

    1. Åh fan! Jag lipar också, främst när mamma ringer eller besöker mig. Man har ju hög motivation nu så jag antar att man om två veckor är så motiverad att man bara klämmer ut den av bara farten :) Ändå är det snart ja, och det blir bara vackrare och varmare väder hela tiden!

      Gilla

  6. Jag har också ropat ”Nej, det har inte hänt någonting!” när telefonen ringt. OM jag ens svarade. Det blev så irriterande på slutet. Också sådana som hade helt andra ärenden tog jag för givet att bara ville höra spännande nyheter. Som ju inte fanns. Jag minns att jag trodde att jag skulle vara rationell och inse att bebisen nog kommer efter en kort liten tid och att några dagar hit och dit inte spelade någon roll. Men det är väldigt svårt. Jag lider med dig!

    Gilla

    1. Ja, månne folk hittar på andra ärenden för att få höra om man redan fött? Om mamman ska ha tålamod så kanske folk i omgivningen också borde bli tilldelade lite av den varan!

      Gilla

  7. Jag känner så med dig! Fast jag har ju ännu två dagar kvar till bf, så ska väl inte vara så värst frustrerad ännu. Men det är jag nog ändå och nätterna börjar vara en riktig pina… Om det alls tröstar kan du ju tänka på att det ligger en annan här och gråter frustrationstårar nattetid. Men snart är det över och vi har våra knytten här! :) Försök nu njuta av kvinnodagen!

    Gilla

    1. Man kan nog vara frustrerad när som helst. Man blir dessutom lite känslig och pöpi när man inte sover alls! Snart är nog bebbarna här. Om ca 2 veckor är de nog båda här.

      Gilla

  8. Nämen bästa damer, försök se det fina i det hela att folk ringer och undrar: ni har folk omkring er som menar väl, lever med er och bryr sig om er och er kommande lilla. För alla är det tyvärr inte så lyckligt, många är så ensamma, så ensamma, ingen ringer, ingen frågar. Och för endel skulle väl en graviditet i sig vara en lottovinst, om den nu sedan skulle vara 78 veckor lång. Så positiva tankar så blir bebin också glad:)

    Jag vet (41+6, väntan var lång men bearable) att det inte alltid är så skoj, man kunde ju inte klämma ut ungen på begäran heller), men tanken på att de ringer i all välmening hjälpte åtminstone mig:)

    Gilla

    1. Okej, jag medger att mammaledigheten är den tråkigaste tiden hittills i mitt liv, eftersom man är ensam dagarna i ända medan andra jobbar. Hellre är jag ändå ensam och räknar timmar än tar emot samtal från diverse släktingar eller bekanta, som undrar hur jag mår, vad jag har för förväntningar inför förlossningen o.s.v. Det är jag som ska föda barnet, så vad behöver andra leva med mig eller bry sig om saken. När det väl är dags för förlossning angår det ingen annan än mig och min man. Barnet föds till oss och vi berättar när vi vill åt släktingar och bekanta att barnet fötts.

      Gilla

  9. Men nog måste jag få säga att jag föreställer mig att mitt tippningsdatum ska bli av! ;) I synnerhet då jag märkte att det ska vara fullmåne inatt. Hallååå baby, hör du det, fullmåne! Komsi,komsi,nu tycker jag det är dags!

    Sorry. :) Men ja, när det nu sen blir av så säger jag bara stort lycka till!! Det är så mäktigt o så fint att föda barn. Ja eller fint är det kanske mest sen då den lilla läggs på ditt bröst och man får se de stora,visa ögonen som ser ut att veta så mycket mer än du och jag. Oooh vad du har fina grejjer framför dig. Det är så värt lite extra väntan tom. Kram på dig på de sista metrarna!

    Gilla

    1. Jag är ju själv lite mångalen så det skulle inte förvåna mig om bebis är det. Men nog har den ju sina chanser att hålla mig vaken trots att den är på inre sidan! Vi kan ju ändå tänka på saken i natt :)

      Gilla

Lämna ett svar till Pia Avbryt svar