Jag har fått ett önskemål om att skriva om mina tankar inför förlossningen. Tänkte göra ett litet försök. (Idag 36+5).
Min regel nummer ett är att inte tänka för mycket på förlossningen. Jag vill verkligen inte planera något eller ha med mig någon lista på vad jag vill prova. Utan erfarenhet har jag faktiskt ingen aning och väljer gärna att gå på känsla. Förlossningen får inte bli någon besvikelse så jag håller mig öppen för alla underligheter. Att de har fullt på Jorv och att vi därmed måste åka till stan, att det plötsligt kommer att bli igångsättning eller kanske snitt. Allt är ju möjligt så det är bäst att själv inte låsa sig vid något speciellt.
Sedan känner man ju sig själv från tidigare. Min smärtlindring nummer ett är närhet. Så konstigt som det kan låta så är huvudsaken att min man är medpackad till förlossningssalen. Honom kommer jag definitivt att behöva. Sedan vet jag ju inte hur jag kommer att reagera i extrem smärta, men då får jag förlita mig på barnmorskan och andra smärtlindringar. Jag känner inte att jag behöver köra utan smärtlindring men skulle helst inte vara helt borta när barnet föds heller.
Eftersom jag valt att inte fokusera så hårt på förlossningen nu innan har jag i stället lagt allt för mycket tid på att fundera på tiden efteråt på sjukhuset. Jag är liksom inte ett stort fan av sjukhus. För mig skulle det betyda allt att vi skulle få ett familjerum och på den här punkten kommer antagligen besvikelsen att komma i fall vi inte får ett sådant. Men även det här handlar om några få dagar.
Det jag i första hand känner är att vi nu kastar in oss i något helt nytt och okänt. Förlossningen är en del av den här processen, en början. Min högsta önskan är förstås att Liten är en frisk en.
Frågor på det?
T A I K U R I 
Tack för det inlägget, spännande läsning! Jag har ingen fråga men en kommentar: jag tycker att allt du skriver låter jättemoget och igenomtänkt! Jag tycker själv att det viktigaste är att inse att man som föderska är totalnovis även om man skulle föda sitt 9:e barn, men att man istället är omringad av barnmorskor som varit med om tiotals, hundratals eller tusentals födslar och att deras enda uppgift är att se till att just din födsel blir så bra som möjligt! Det kommer att gå riktigt bra detdär, ska du se!
GillaGilla
Tack för din kommentar! Jag har tänkt på att inte tänka den här gången. Jag gillar faktiskt att planera men nu råkar jag känna till att det inte är lägligt att planera så mycket just vid det här tillfället. Jag vill verkligen kunna lita på den personal som finns där på sjukhuset. De vet nog vad de sysslar med! Det blir säkert bra hur som helst, men just därför vill jag inte ha några speciella förväntningar.
GillaGilla
Inga frågor! Du verkar ha en bra inställning! :) Och en toppen blogg! <3
GillaGilla
Tack så mycket :)
GillaGilla
Bra tankar. Sen är jag inte heller ”bra på sjukhus” Men när jg fick mina barn så, det lustiga är att man är ju inte ”på sjukhus” man är inte där pågrund av smärta och sjukdom (som oftast annars) utan man är där för att piggna till, få råd och stöd den första tiden. Det ändrade avsevärt på min syn på sjukhus. Man är där med lycka i sinnet inte med sorg och det ger en helt annan upplevelse, hoppas du kommer att trivas.
GillaGilla
Ja, alltså de där avdelningarna känns inte så mycket sjukhus som till exempel kantinen. Den ger ju först sjukhuskänsla, och den där huvudingången där schacket sitter i rullstol med bandage runt huvudet och tobaken i munnen. Horribelt. Tur att det är skild ingång till förlossningsavdelningen och jag inte behöver se det där sjuka folket på vägen. Då kunde jag få slag redan innan det börjar.
GillaGilla
Jaf planerade inte heller min förlossning. Tänkte att jag tar ett steg i taget och gör det som känns bäst! Och bra gick det (:
Men samma med mej och sjukhus. Gillar dem inte alls. Visst kände man sej tygg där om det skulle vara nått.. Men helst skulle jag ha velat åka hem nästan direkt! Längtade såå fruktansvärt mycket hem. Spec då vi inte hade familjerum, utan min sambo hamnade fara hem och sova osv :(
GillaGilla
Ja, man får ju inte den där hotellkänslan om man inte får vara tillsammans hela familjen :D
GillaGilla
Ja första gången hade jag planerat familjerum. Så föddes sonen, lite liten (2720g) och som (ung) förstföderska och antagligen rätt fulla familjerum fick jag finna mig med att dela rum med andra mammor. Hade vakat i närmare fyra dygn (var inlagd också några dagar med graviditetsförgiftning innan förlossningen kom igång med piller) och så plötsligt sa det tjoff i huvudet och jag blev totalt hysterisk då sambon hamnade åka hem mitt i natten och jag blev ensam med den lilla ufovarelsen. Ingen hade berättat för mig att man inte alltid får dedär familjerummen. :/
Annors också var första gången ingen höjdare precis. Antagligen då jag var så känslig, tyckte alla såg ner på mig då jag ännu hade sånt babyface.
De andra gångerna har varit mycket,mycket bättre. Utan större planer. Ingen stress över att få dela rum med andra heller. Förberädd med öronproppar och med lite bättre självförtroende för mig och mina babyskötskunskaper.
Lycka till! De kan nog sin sak där! O du kan din, bara du litar på dig och din kropp! Slappnar av och litar på att naturen, du, (mannen) och sköterskorna fixar det! :)
GillaGilla
Ja, där har vi det. Man ska inte ens planera det där med familjerum. Egentligen är jag nog glad bara vi får komma in och föda och inte behöver åka någon längre väg om de skulle ha fullt. Man klarar nog allt!
GillaGilla
Ja precis, nu finns det ju risken med fullt också. Grrr! Senast var vi väl de sista som fick komma in på avdelningen innan den stängdes. O tänk, samma natt var Barnmorskeinstitutet,Kvinnis OCH Jorv fulla,samtidigt! Horribelt! Sku vi ha hamnat åka till Borgå hade jag väl fött och förblött i bilen. Jubelidioter är de där som drar in på förlossningsavdelningar, tycker jag!
GillaGilla
Usch! Jätteobehagligt. Nå, man får bara hoppas på det bästa :)
GillaGilla
Låter smart att inte planera alldeles för mycket i förväg! Jag varken ville eller hann planera min förlossning, utan litade till 1000% på personalen på barnmorskeinstitutet, och det gick hur bra som helst. Jag hade turen att ha en okomplicerad förlossning och upplevde trots det kemiska smärtstillandet att jag var helt närvarande ändå. Mest ”borta” var jag faktiskt innan smärtlindringen.
Att föda barn är fantastiskt, trots allt ;). Lycka till!
GillaGilla
Tack! Det är nog lite svårt att förstå sig på vad allt detta kan innebära innan man är där. Får bara försöka jobba tillsammans med min kropp, inte mot den.
GillaGilla