Dagens promenad gick till rådgivningen. Därefter tog jag en sväng via närbutiken och tömde deras frukt- och grönsaksavdelning. Nu kan ni alltså försöka gissa vad vi diskuterade på rådgivningsbesöket. Svaret hittar ni längst ner.
Svar: Eventuellt stor bebis, eventuellt sockerbelastningstest, eventuellt storlekscheck för bebis och en tjugo minuters diskussion om kost.
Jag är minst lika besviken som förra gången. Allt för att jag gått upp ett kilogram på en vecka.
T A I K U R I 
Men äsch då, det är ju bra att de håller koll på bebisens och din hälsa etc., men det är ju inte meningen att man ska gå därifrån och må dåligt och vara ledsen!
GillaGilla
Jo, det är verkligen synd att man inte riktigt kan njuta trots att jag känner att jag och bebben mår bra!
GillaGilla
När jag väntade tvåan trodde jag de var en liten bebbe,men några dagar innan beräknadtid for jag in på koll,å barnmorskorna pratade på finska hela tiden oi kuinka iso vauva(stor bebis) å jag meddelat att jag prata svenska,sen malde dem å på med sitt å sen blev jag något nervös där jag låg å fråga på finska av dem,så vart dem helt paff,och fråga om jag ´fattar finska,hastigt bytte de språk,jag bara såg framför mig vilken jätte de kommer att komma ut,å ojaa,tösen var både tung å lång å hade stort huvumått men allt gick bra,sockerbelast tidigare hade visat vara bra,inga indikationer på att bebben sku vara stor.Men du har ju inte länge kvar nu så upp med hakan å njut av frukten;)
GillaGilla
Tack, jag ska försöka njuta lite nu! Energinivån är i alla fall bättre nu när solen börjat titta fram!
GillaGilla
hmm- va konstit att di ”hösslar” lite väl myki om vikt etc. Då hade ja gått upp 11 kilo senast å hon sa att d e rikit normalt- vecka 37 börjar just :) och dedär me viktökning e ju sååå individullet.. hälsocentralläkaren sa dåå att ”iso poika tulossa” och nu på månda när vi va på storlekscheck va han typ mitt på kurvan-lite under… så den läkaren tyckte att allt var riktit som det skall vara.. och sa ännu att han knappast hålls inne tills bf- viket sku va bra fö mig- men det är väll önsketänkande att han sku komma i tid ;)
måste ni int göra sockerbelastningsteste då i mellan veckorna 26-29- så har vi i h:fors? eller e de ett nytt test hon hade tänkt sig?
GillaGilla
Alltså hon tycker ju att min helhetsviktuppgång är ”varsin hyvä”, men hon gillar inte att vågen visat +1kg per vecka i tre veckor nu. Hon är rädd för att bebben blir för stor och för att jag får för mycket svullnader. Nu måste jag alltså ladda med riktigt mycket grönsaker som ska minska svullnader. Jag vet inte riktigt varför, men jag har tack vare ålder, startvikt och något annat inte behövt göra sockerbelastning. Om min vikt nu ökar såhär måste jag belastas i första hand. Storlekscheck i andra hand. Om en vecka har jag läkare så vi får se vad hon säger.
GillaGilla
Va tråkigt att du är besviken – men som dom andra skrev så e de ju huvudsaken att du och er baby mår bra :) min barnmorska sa idag att dom som har svullnad kan t.om gå upp 2 kg / vecka – och svullnad kommer ju åt vissa (fastän än hur man skulle äta nyttigt och bla bla..). Så hoppas du kan njuta nu av sista tiden :) och att läkaren kommer med trevliga besked. Kramkram
GillaGilla
Jo, nu ska jag njuta, men med en ännu hälsosammare kost!
GillaGilla
Jag var också på sockerbelastningstest och till sjukhuset en extra gång för att de trodde att babyn var så stort. Två veckor före beräknat datum så uppskattade de babyn att väga 4kg och sa att den hinner nog ännu växa, så det blir ett stort barn…den 01.01.2011(2 dagar före beräknat) föddes vår dotter och vägde 3750g :)
GillaGilla
Mycket intressant det där. Det är ju helt omöjligt att uppskatta en vikt, skulle man tro. Man måste väl bara behålla lugnet och också ta det som det kommer!
GillaGilla
Ett superbra tips mot svullnader är, (hur konstigt det än låter) att dricka jättemycket vatten. Det är egentligen det enda som fungerar åt mig, har säkert någonting med att göra att njurarna fungerar bättre. Är nu i v 37+0. Alla frukter som folk rekommenderar är vätskedrivande har inte fungerat ett dugg åt mig. Jag märker direkt på mina fingrar om jag slarvat med drickandet en dag..
GillaGilla
Jo, jag kastar i mig något som känns som flera liter per dag. Vilka frukter är vätskedrivande då?
GillaGilla
I Helsingfors ska alla förstföderskor över 25 år gå på sockerbelastning… Så dit gick jag men nån gång v.25-30. Annars helt ok men att vara utan frukost den dagen var lite tungt…
Men det e ju andra sidan bra att de håller koll fast de tycks vara lite onödigt noijiga åt dig…
GillaGilla
Det är ju därför man går till rådgivningen, för att de ska hålla koll. För tillfället känns det bara lite jobbigt.
GillaGilla
De kan nog skila en del på vad de uppskattar att babyn skall väga och vad den sen väger då den föds. Jag var in till sjukhuset dagen före min son föddes pga att ha ej rört sej på heela dagen. De sade att han var ganska jämt 3 kg. Följande dag då förlossningen sedan satte igång och han föddes var han 3780g. Alltså nästan 800g mer än vad läkaren dagen före sagt.
GillaGilla
Jag kan nog tänka mig att det kan gå ganska fel. Nu ska jag ta en Chillpill och bara ta det lugnt. Vår bebbe må vara stor eller liten eller just passlig. Ut kommer den ändå att komma på något vänster och vid någon tidpunkt!
GillaGilla
Du har såååååå rätt! Och så länge du mår bra så gör babyn det oxå (:
GillaGilla
Ja, jag måste nog tänka så :)
GillaGilla
Jag blir på något sätt så ledsen när jag läser det här. Jag hoppas verkligen att du inte har en rådgivare som får dig att ha ångest för sådant som du inte borde ha ångest över när du bär på ett helt litet liv. Jag har haft några kompisar som råkat ut för riktigt jobbiga rådgivningstanter och det gör mig så arg. Och förresten… Ingen av mina kompisar som varit normalviktiga före graviditeten har varit något annat än det några månader efteråt. Även om viktuppgången varit mycket över de rekommenderade 12 kilona. Sköt om dig och njut!
GillaGilla
Tack för din kommentar. Jag har faktiskt varit ganska nere idag, liksom förra veckan. Vill sluta med rådgivning och nästa gång gå iväg och föda mitt barn. Nånej, men verkligen är det lite jobbigt när man blir nedstämd efter dessa besök. De infaller ju ändå varje vecka nuförtiden.
GillaGilla
Men herregud, det är väl inte så konstigt att gå upp ett kilo per vecka! Du är ju på slutrakan! Jag slutade väga mig på slutet, med både William och twinsen. Gick upp hela tiden och var toksvullen. Fast ingen trodde mig, ”för jag hade ju så smala vrister”. Hallå, det har jag hela tiden, man känner nog om det är svullet själv. Förresten är det bra att de kollar om bebisen är stor, så att det inte blir för trångt och det blir komplikationern när den ska ut, på grund av det. Stort lycka till, jag följer din blogg, men kommenterar inte så mycket. :D
GillaGilla
Det är nog bra om de kollar upp allt. Nu tänker jag äta som hon råder mig och kolla om det spelar någon roll för vikten. Jag skulle verkligen vilja sluta väga mig. Det bara stör.
GillaGilla
Inte går väl svullnader/viktökning alltid heller hand-i-hand med graviditetsdiabetes? Har dom kollat hur mkt fostervatten du har? Kanske du är bara sån att du lägger till ”lite extra” de sista veckorna? Vi är ju alla olika och ”beter oss” olika då vi är gravida.
Själv har jag fått graviditetsdiabetes med båda ungarna fastän jag varit helt normalvikt/under 30år båda ggrna. Hr haft alla sockervärden höjda i testet men _aldrig_ då jag testat hemma, och gjorde det varje vecka med första och ibland med andra (för att jag visste att de var ok). På ngt sätt reagerar min kropp bara så. Har gått upp med båda barnen 5-6kg och ungarna har varit 3,3-3,4 kg ”stora”. Samma grej hade min mamma med mig, hon är liten, gick upp bara 8kg och jag var 3,2kg å jag föddes. Det enda som gravdb orsakade var med min förstfödde att efter förlossningen var hans sockervärden lite höjda och han fick extra mjölk och vi var 1 dygn ectra på BB. Med dottern var värdena helt ok efter att hon föddes. Båda barnen är friska men små.
Jag borde nu gå och kolla mina sockervärden på nytt, snart 1år sen andra och 2,8år sedan första förlossningen. Hoppas att jag aldrig får vanliga diabetes. Min mamma har inte ännu denna dag fått.
Summa sumarum, allt är inte alltid så som ”diagnoserna och rådistanterna” säger. Din mage kan vara hur enorm som helst och där inne kan vara en liten baby, eller tvärtom. Vi hoppas att allt går bra och ut kommer en frisk liten snart!
Tsemppiä till slutspurten!!
GillaGilla
Alltså hon har sagt att det verkar vara normal mängd fostervatten, ingen desto större koll. Jag vet inte ens vad som tyder på graviditetsdiabetes så att de ska bli oroliga? Är det just viktuppgång eller också något annat? Nå jag går gärna på alla test de vill. Huvudsaken är ju att man sköter sig. Jag hoppas också bara på att allt ska gå bra nu på slutrakan.
GillaGilla
Att du har gått upp i vikt behöver inte tyda på att du har graviditetsdiabetes! Dock är det ofta så att man inte har några symptom fast man skulle ha graviditetsdiabetes.
GillaGilla
Ja, det är en hel vetenskap det också.
GillaGilla
Under första graviditeten gick jag upp 20 kg, i slutet var viktökningen över 1 kg/vecka och det mesta pga svullnader. Båda gångerna har jag haft stor mage och mycket fostervatten (på rådgivningen sas det att normal mängd men på Kättärin sa de att det fanns mycket). Under första graviditeten hamnade jag på sockerbelastning just pga viktökning och stort sf mått och alla tycktes vara så oroliga över att bebben är sååå stor. Sockervärden var normala och bebisen uppskattades vara 4 kg och hon var 3930g vid födseln. Nu under andra graviditeten gick jag upp mycket mindre, ca 10 kg men jag vägde nog mycket mera innan andra graviditeten än innan den första. Nu behövde jag inte gå på sockerbelastning och ingen oroade sig över något. Svullnaderna var mycket mindre än på första gången och sf måttet ungefär samma. Bebisen uppskattades vara samma storlek eller tom mindre (3600-3900g) än första ifall graviditeten går till bf. Bebben föddes nästan en vecka tidigare och vägde 4510g.
Under första graviditeten fick jag så enough med alla rådgivningsläkare, bekanta och dylika när det stressades om allt fastän allt ändå var helt bra. Själva rådgivningstanten var nog jättetrevlig och sa att hon måste sätta mig på sockerbelastningen när kriterierna uppfylldes, hon själv var ganska down to earth typ. Nu efter andra förlossningen funderar jag nog lite på hur rådgivningsläkaren har kunnat uppskatta storleken så fel för hon gjorde det med ultrat ändå… Och då talar vi om nästan 1 kg. Det var olika rådgivningspersonal båda gångerna. Så ifall jag någonsin får ett tredje barn kväver jag nog att få gå på en ordentlig viktuppskattning ifall babyna växer med 500g varje gång :) En 5 kilos klimp vill jag helst inte krysta ut…
GillaGilla
Mycket spännande hur olika det kan vara från graviditet till graviditet. Man kan liksom aldrig veta vad som väntar när det gäller de små. Nej, en femkilos tror jag inte skulle vara så bra längre.
GillaGilla
Alltså så underligt att de verkar tjata om den där vikten så mycket. Jag gick upp totalt kring 17kg, och inte en gång anmärkte någon något om den saken! Varken rådgivning eller läkare, och då var Vincents beräknade födelsevikt 4kg på 4D-ultra (jättemycket tyckte jag!). Och det stämde ganska bra eftersom han vägde 3660 men föddes i v. 38+2. På kvinnis däremot uppskattade de lite innan han föddes att han skulle väga under 3kg… Och Den där vikten rann av mig och när jag kom hem från sjukhuset hade jag gått ner nästan 10kg, så det var helt tydligt vätska som samlat sig. Konstigt ifall de inte beaktar det, ifall du är svullen.
GillaGilla
Helhetsviktuppgången tycker hon att är bra, men tydligen inte att det nu kommit till 1kg per vecka i tre veckors tid. De tycks verkligen uppskatta ganska olika där, kanske man inte riktigt kan lita på det heller då.
GillaGilla
Här har du en till som samlat otroligt med vätska och svullnader under båda graviditeterna. Med stora S gick jag upp +20 kg och med lilla S närmare 25 kg. Visst blir man lite vissen av att ställa sig på vågen vecka efter vecka och siffrorna blir bara högre och högre. Hade dock turen att ingen tjatade och påpekade desto mera. Någon sockerbelastning var det heller aldrig frågan om. Graviditeter är en hel vetenskap, likaså rådgivningstanter och olikheterna från ort till ort.
Mina graviditetskilon har försvunnit med tiden och nu snart 1 år efter lilla s födelse är jag tillbaka på samma startvikt. Dina kilon lär nog försvinna de med.
Upp med hakan och försök njut av den sista tiden med bebben på insidan.
GillaGilla
Så är det ju. För mig spelar det egentligen ingen roll. Jag var liksom förberedd på allt. 5-20 kg. Och nu är jag ju någonstans där mittemellan.
GillaGilla
I december födde jag en underbar liten flicka som vägde 3,7kg. Vid födseln fick hon huippupoäng och har sedan dess fått beröm av sjukhuspersonalen och läkarna på rådgivningen ( hon är en spänstig och pigg liten krabat).
Till grejen hör att jag ända sen sommarn gick och mådde dåligt över olika kommentar ( fick höra på rådgivningen, men också av arbetskompisar) Jag gick nämligen upp 25 kg under hela graviditeten och många kilon kom redan i ett tidigt skede ( d.v.s då det inte ens borde märkas att jag e gravid )
Folk oroade sig för mitt sockerbelastningstest, för min vikt, för min enorma mage och för babyn. Visserligen var det inte så mycket negativt som jag fick höra från rådgivningen -bara att det blir en stor baby och att jag gick upp ganska mycket. Men i ett skede bytte jag också hälsovårdare ganska ofta ( inte mitt val, det var bara mycket sjukfrånvaron osv där) så det var rätt olika- någon kommenterade vikten och nån annan sa bara att ”det är ju svullnad det är fråga om”.
Det värsta var att folk omkring mig ( förstås inte kompisar eller andra nära & kära, men folk på jobbet osv. ) kommenterade och jag trodde ju på vad de sa. Jag har alltid gillat mat och äter m y c k e t ( både mat och sötsaker) så fick höra så förbannat mycket skit under ett halvt år. Kunde skriva en bok med alla kommentarer- ( tänk på sockret, babyn måst va enorm, du kommer aldrig slippa dina kilon, vet du om att du är i riskgruppen med dina snart 35 år, osv.osv.) Borde inte ha brytt mig om allt detta men man gör nog det. Det var ju ändå kvinnor som fött 2-3 ungar som hade erfarenhet – jag bara en dum förstföderska som inte tänkte på babyns bästa.
Med facit i hand ( neg. sockerbelastning, världens friskaste bebis och mina egna kilon kommer jag nog också slippa) så känns det bara så onödigt. Sku ha varit så mycket lugnare att bara få njuta av graviditeten. (hade annars en otroligt lätt graviditet och mådde toppen från början till slut). Antar att det e detdär då man e gravid första gången – det är lätt att ta åt sig av andras kommentarer…
Nu har jag inte läst alla kommentarer här , men såg att du skrivit nånstans att du och bebben mår bra. Det är ju det viktigaste! O det var det som jag ville säga med all denna svammel… Jag blev bara så arg då jag läste så jag bara måste få ösa ur mig det här…!! Det är en tillräckligt stor påfrestning att va höggravid- du ska kunna få ta det lugnt nu. Piste.
GillaGilla
Usch vad fräckt av folk att kommentera. Men så är det ju. Alla de där erfarna har många kommentarer om det ena och det andra. Så har det varit sedan dag ett när alla fick veta. Därför håller jag fast vid att mina vänner utan barn har de absolut bästa råden och kommentarerna. De är så roliga :)
Vad skönt för dig att allt var superbra, men gud vad onödigt det var att du skulle behöva oroa dig, bara på grund av dumma kommentarer. Alla tänker inte riktigt efter innan de uttrycker sig.
Nu ska jag lägga mig i soffan med min bok. Skönt :)
GillaGilla
Oj, det va int meningen att jag sku klaga så och ösa ut allt som jag hade inom mig..meningen var nog att peppa dig och säga att man int ska börja oroa sig för mycket.
GillaGilla
Nej men inte klagade du! Jag förstod dig precis. :)
GillaGilla
Se det från den positiva sidan (inte alltid så lätt, jag vet…), de är ju i grund och botten måna om att du och barnet har det bra. För det finns mammor som missköter sig, och då de inte (antar jag?) känner dig personligen utgår de från siffror och sådant, annat kan de väl inte. Så säkert inget personligt menat:)
Själv gick jag upp 23 kg (huj!), i vecka 35-36 1,1 och 1,2 kg/vecka. Sedan ner igen och upp och så fortsatte det. Rådgivningstanten höjde nog lite ett ögonbryn, men höll god min med försiktiga antydningar. Jag bet ihop och visste ju att hon ville mig väl, men det var lite pinsamt att stå där på vågen och högt berätta vad den visade. Nåja, hursomhelst gick allt ok och fick en frisk liten pojke på 3250g och det dessutom i 41+6. Och nu dryga ett år senare är jag nere på -26kg, så allt frid och fröjd.
Kanske förbereder de en för hurdant det blir sedan barnet väl är fött, för DÅ stirrar nog endel blint på tillväxtkurvor hit och dit. Ibland kände jag att jag borde sätta barnet i sträckbänken för att göra dem nöjda;) Fast jag har haft turen att ha riktigt söta rådgivare, det lär finnas av både den ena och den andra sorten har jag förstått…
Så kämpa på, man kan bara göra sitt bästa och det räcker mer än väl!
GillaGilla
Jag tycker också att det är jättebra att de sköter sina uppgifter. Absolut! Det är skönt att man kan lita på att de inte bara låter saker och ting gå dem förbi. Jag tänkte igår mycket på det där du säger, att det här är bra övning. Om man nu blir ledsen över det här, hur svårt kommer det då inte vara när de meddelar att bebben är lite för stor, lite för liten, får den nu tillräckligt med mat, har den lite försenad talutveckling osv. Bäst att bara kasta i sig låtsas chill pills och försöka ta det som det kommer!
GillaGilla