Rådgivningsbesök 34+1

Så har jag hängt på rådgivningen en stund igen. Allt bra med mig och bebben. Det enda anmärkningsvärda var min vikt. Nu hade den plötsligt igen stigit ordentligt. Måste passa upp lite med vad jag äter. Men usch vad jag ogillar dessa viktdiskussioner. Jag blir så ledsen.

Annars då?

Vikt: +11,5
Svullnad: Lite
Blodtryck: 116/81
Hb: 121 (hållits exakt lika sedan november)
Sf-mått: 33
Bebbens puls: 150

Själv hade jag lite för hög puls i dag och hon tyckte att jag måste vila. Vah, hoppsan.

En sak tänkte jag på där under besöket. Hur konstigt är det inte att från att den 18.7 med endast två streck på en sticka som bevis ha suttit där hos min rådgivare och varit lite rädd för att aldrig få komma tillbaka, nu få sitta där med stor mage och besöka henne varje vecka som om det vore den naturligaste saken i världen. Mycket konstigt hur allt ändrar på en kort tid.

30 reaktioner till “Rådgivningsbesök 34+1

  1. Jag har flera gånger funderat på att vägra ställa mig på vågen. Efter att fått höra en ynka gång att vikten gått upp för mycket på för kort tid blev jag helt nojig över vad jag satt i mig i ett par veckor. Nu har det släppt igen och jag slängde just i mig en bit chokladkaka.

    Gilla

    1. Det här var första gången hon gav mig kostråd trots att jag vissa gånger tidigare också gått upp en hel del. Salt och kryddor helt bort, vitt bröd och bullar. Fasen. Det obehagliga är ju att man ska dit varje vecka nu. Då kan man ju inte fortsätta gå upp på det här viset per vecka. Usch, jag blir helt irriterad.

      Gilla

  2. äh oroa dig inte så mycket ang din vikt, jag har själv gått upp nästan dubbelt va du har (nu i vecka 37) och bebis och jag mår ändå bra! det är en stor bebis som växer i min mage och själv har jag ätit kolhydrater och godis som jag vanligtvis inte äter, självklart också nyttig mat! får kanske kämpa lite extra hårt med kilona efter men viktigaste att vi båda mår bra! njut nu av sista tiden av din graviditet! snart är det så mycket att göra så vi eventuellt inte ens hinner äta ;)

    Gilla

    1. Tack för din kommentar! Jag vet att jag inte ska oroa mig och jag tror att jag gör det ungefär i dag. Imorgon har jag bullar på tallriken igen :)

      Gilla

  3. Jag ger dig ett råd: strunta i vikten och viktpratet! Herregud, du har bara gått upp 11,5 kg och det ser inte ut att vara ett gram för mycket! Du hinner knappast dubblera din viktuppgång innan födseln, vad du än skulle äta och även om du gjorde det så so what?! På riktigt alltså, jag blir så förbannad på vissa rådgivare som inte kan fokusera på det viktiga, dvs att ni båda mår bra! Kram!

    Gilla

    1. Det är nog mest jag som fokuserar på det egentligen. Hon tog nog upp det ungefär lika mycket som vi talat om jumppa tidigare. Måste nog tänka mera på det där väsentliga! Men sedan hör man ”oooj ser du jag gick bara upp fem kilo under hela graviditeten”. Uuurk.

      Gilla

      1. Nu vill jag verkligen inte vara elak, men dedär som bara går upp 5 kg, hur såg de ut innan graviditeten? Knappast så smärta och fina som du? För med min enkla matematik är det inte riktigt möjligt: bebbe 3,5 kg, fostervatten 1 kg, moderkaka närmare 1kg, extra blod 0,5 kg. Det blir mer än 5 kg det. Så något överlopps måste ha funnits från början som inte du har haft. Äh, bara att konstatera att vi är alla olika, både före, under och efter graviditeten.

        Gilla

  4. Nämen gud va löjligt!!! Gick upp 20kg och 23kg med båda mina pojkar,( 3år/ 8mån) åt allt jag ville mådde prima och var glad!! Aldrig att min rådgivnings tant sku ha sagt någå neg om de!? Strunta du i de!! Prutt på den tanten!! Jag är nu tillbaka till vad jag vägde då jag börja vänta, allt har lossat med bara ammning och normalt ute gående med vagn! Ps. Dessutom är de ju inte normalt att bara gå upp 5 kg, 12 kg är normalt så står de tom i den där boken man fick från rådgivningen, var de finns nåt om bebben varje vecka!! Må bra , Kram A

    Gilla

    1. Du har rätt! Men till rådgivarens försvar måste jag säga att det endast är jag som mår dåligt av att tala om vikt. Redan siffrorna på vågen gör mig ledsen, inte det hon berättar efteråt. Jag är nog inte orolig för att kilona ska försvinna. På sätt eller annat fixar man det sedan :)

      Gilla

  5. hej- ja förstår så va du menar- har nu vecka 36 som börjar och vikten gått upp 11 kg- men när jag var hos läkaren och hon upplevde att mitt sf mått var stort- (varit på övre kurvan hela tiden) och jag har en liten skräck inom mig- med tanke på att min kära sambo va närmare 5 kilo då han föddes- så skrev hon remiss till kättären så vi ska gå på kokoraviointi… min hälsovårdare va sen härli när ja på månda var där och hon sa direkt att läkaren skrämde väll lite upp dej-med att barnet möjligen e stort å ja sa att: jepp, nog lite.. och sa att de betyder nog inget med att vikten gått upp 11 kg i detta skede och sf måttet ger bara statistik- mera oroli skulle hon vara om den inte steg :) hon lugnade mig, vilket var jätte trevlit att höra- men lite grubblar man ju på det… men som sagt- ja tycker vi ska strunta i vikten och som någon redan tidigare nämnde att de viktigaste e att bebben mår bra :D

    Gilla

    1. Mitt sf mått var också lite högre än normalkurvan, men inte ovanför det övre. Rådgivaren ville att det skulle hållas högst där det var nu. Hon tyckte att bebben kändes passligt stor, så jag förstår inte riktigt hennes oro över vikten. Behöver som tur inte betyda något alls med vad föräldrarna vägt! Huvudsaken är att alla mår bra. Ska ni gå på storleksuppskattningen?

      Gilla

      1. jeps- vi har på måndagen storleksuppskattningen- så får man se om de e en iso poika som läkaren sa :/ väntar lite med spänning på de :)

        Gilla

  6. Uj jag har riktig nojja varje gång det gäller att ställa sig på vågen också. Trots att jag precis som dig egentligen inte har någon stress över hur kilona ska försvinna sen men ändå, det finns ingen glädje i att se de stigande siffrorna..
    Senast var det invägning innan jul och sedan efter jul vilket hade inneburit en hel del extra kilon för min del. Har dock försökt trösta mig med att alla går väl upp över jul? även fast de inte är gravida.
    Funderar starkt på att vägra vågen vid nästa besök :) Tänkte på vad jag åt efter senaste besök, det var dock ett snabbt övergående fenomen, vilket då var tur eftersom jag inte tycker det är något man i det här skedet ska behöva tänka på.
    Min filosofi är nog att ät och njut nu så länge det varar :)

    Gilla

    1. Jag ska nog njuta. Försöker glömma viktgrejen. Fokuserar man på att man inte får äta godsaker så vill man ju bara ha dem ännu mer. Jag ska också försöka röra på mig lite varje dag i alla fall.

      Gilla

  7. Jag har tidvis också tyckt att det varit jobbigt med viktupggången under graviditeten men tyvärr började det egentligen med att min hälsovårdare gjorde en grej av det på ett besök relativt tidigt under graviditeten och sen dessutom inte trodde på mig då jag försäkrade att jag inte äter massor av onyttigheter utan tvärtom äter regelbundet och vanlig,näringsrik och bra mat. Vissa veckor har jag gått upp rätt mycket, andra ”normalt” och mot slutet har jag t o m gått ner vissa veckor. Allt som allt så har det jämnat ut sig bra och jag är nu i efterhand lite ledsen över att jag inte kunnat skita i viktnojandet helt och hållet för sist och slutligen är det viktiga ju att man själv och att babyn mår bra. Vet man att man tar hand om sig så är det ju det viktigaste oavsett vad vågen visar.

    Gilla

    1. Usch det är så tråkigt att de ska göra en grej av det så att man inte hinner annat än tänka på vikten. Det finns liksom viktigare saker att tänka på under graviditeten. Huvudsaken är ju precis den du säger, att båda mår bra!

      Gilla

  8. Hälsovårdspersonalen oroar väl sig åt båda hållen angående viktuppgången. Min mamma måste i tiderna föda min syster för tidigt för att mamma mot slutet av graviditeten inte gick upp i vikt tillräckligt. På sjukhuset var de oroliga över att barnet inte växte som det skulle, men min syster föddes just så stor hon ”borde” ha varit då ett par veckor före beräknad tid.
    Annars så sade min rådgivningssköterska på första rådgivningsbesöket att en ok viktuppgång under graviditeten är 8-10kg, i vissa fall upptill 12kg. Jag gissar att de på rådgivningen inte ”tillåter” så stor viktuppgång, eftersom övervikt i samhället är ett verkligt stort hälsoproblem och graviditetskilon, som blir kvar är grunden till övervikten hos en del.

    Gilla

  9. Men ORKA vad är det för något att kommentera vikt så! Du ser ju helt fin och normalt gravid ut liksom. 11 kg är ju ingenting rekommenderas ju att man skall gå upp minst 12 kg.

    Alla går ju upp olika och det beror ju på om man t.ex har lite vätska som samlats i kroppen också! Nej njut av slutet i graviditeten och tänk inte så mycket på vikten.

    Gilla

    1. Du har så rätt. Ännu vill jag poängtera att det främst är jag själv som fokuserar på det. Man behöver inte säga mycket om min vikt så blir jag ledsen.

      Gilla

      1. Ja vet hur det är jag har fått två barn på 1,5 år och man är ganska känslig för komentarer om vikten då man är gravid. I alla fall jag var det :)

        Gilla

  10. Herrejess, 11 kilo vad är nu det? Ta absolut ingen stress för din vikt, utan ät och må bra istället både fysiskt och psykiskt! Okej, man MÅSTE inte gå upp 25 kilo (som kröhm…en nära vän…gjorde med båda barnen), men om man gör det så går man nog ner dem igen sen.

    Gilla

    1. Jag försöker lugna ner mig. De kommer ju nog att försvinna. Den kommentar som klingar i mina öron är att hon tyckte att bebben har veckor kvar av att växa och då ska den växa av rätt saker.

      Gilla

  11. Du ska Danni inte oroa dig över vikten! Helt onödigt att ens tänka på det, njut istället av att bebisen växer och att du mår bra! Din mage är sååååå otroligt fin, älskar’t! Och jag gick upp 19 kg under graviditeten så no worries där! :)

    Gilla

Lämna ett svar till Josef Boberg Avbryt svar