Typ varje gång jag berättat om Liten för någon håller jag på att tappa öronen själv och säga ”nä, jag bara skämtar” när deras ögon börjar tåras eller deras munnar spricker upp i ett stort leende. Till och med när jag laddar upp bilden i förra inlägget tänker jag snabbt ”herregud vad jag putar där”. Snacka om att det fortfarande känns mycket overkligt. Någon frågar ”Danni, i vilken vecka är du nu?” och jag ba ”vecka?, aaah jo fjortonde.” Tänk rationellt nu försöker jag säga mig själv. Det växer nog något inom dig, du har sett det, du har hört det och det syns på din mage människa” och jag försöker tänka rationellt. Och ändå. Ändå är det helt jäkla overkligt.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
T A I K U R I 
Just sådär kände jag också och ännu efter förlossningen kände jag att oj är det faktiskt MIN flicka? Mitt barn? hur kan vi ha fått nåt så underbart? svårt att låta det sjunka in…men det finns nog ingen finare gåva :). Blir så glad för er skull! Sköt om dig och unna dig en massa lyx för det är ju blivande mammor värda :)
GillaGilla
Jag är också så lycklig och vill gärna unna mig lyx. Men den där lyxen ska man faktiskt inte glömma bort när man blivit mamma heller. Så kom ihåg det kära du! Och jag måste säga att det är riktigt härligt att du är tillbaka i bloggvärlden igen Michaela! :)
GillaGilla
Blir nog verkligare med tiden, även om man faktiskt funderar på det ännu efter födseln.. Sen när sparkar o buffar börjar kännas riktigt ordentligt så inser man nog att där inne verkligen bor någon :) Man blir riktigt babysjuk igen (REDAN?!) när man läser om din graviditet :) Mycket glad för din skull, fast vi inte känner varandra, o jag håller tummar o tår för att allt skall gå bra!!Så spännande att följa graviditeten!:)
GillaGilla
Ja, jag kan tänka mig att det är overkligt också när barnet föds. Helt ny situation det också. Man måste nog nypa sig några gånger per dag och komma ihåg att leva i nuet. Det gäller ju inte bara nu utan alltid!
GillaGilla
Familjen Paalosmaa, jag är så trög med att läsa bloggen. Fru Lundell var tvungen att sätta fart på mig. Mina ögon var antagligen stora som tvättfat å min mun gick knappt att stänga. Sen hoppade jag runt trots obehaglig förkylning och förvånade stadsbor runt omkring. Hurja många grattisar till er. Som jag sa åt Betti, bara för att jag int själv är så rysligt fäst vi de små liven betyder det ju int att jag int kan glädjas för alla mammor å pappor. Väntar med spänning på mer information, bilder, tankar, funderingar och stora kramar. Hoppas vi ses snart!
GillaGilla
Tusen tack Kalastajamimmi! :) Vet du, ingen fara. Jätteroligt att du ändå gläds med andra, det tror jag andra som inte är intresserade av små ungar har ganska svårt med. Bara du orkar titta in så kommer det nog bilder och tankar igen. Bara jag skulle bli friiiisk!
GillaGilla