När jag anlände till jobbet imorse hade jag något väntande i mitt postfack. En bok. En fin kollega hade lämnat den där med ett fint kort. Nu har jag läst en del och tror att detta är världshistoriens roligaste gravidbok. Mycket bra omväxling till det där ”Nu är du i den fjortonde veckan, fostret är nu blahablaha långt och väger blahablaha mycket. Kanske har du redan funderat på blahablaha. De känslorna borde nu lätta.”
Nej inget sådant tjafs. Här är ett härligt utdrag. Läs och skratta ihjäl er. Om man känner igen sig? O ja.
Vet ni vad jag tror? Jag tror att jag kan få en massa besvär med min mamma medan jag är här. Man kan knappt röra på sig utan att hon mår illa, och sen lipar hon, och sen fem minuter efteråt dansar hon kanske runt och sen kysser hon min pappa och säger att hon är så lycklig, och sen mår hon illa igen, hon kan över huvud taget inte koncentrera sig på något vettigt. Jag tycker att hon verkar ur balans, det tycker jag faktist. Det är fullständigt fjolligt, för jag sitter ju bara här och sköter mig själv och då kan hon väl sköta sej själv hon också. Det stämmer precis det som min pappa redan har sagt åt henne flera gånger om: – Herregud lilla vän, har han sagt, ta det bara lugnt. Du är inte den första som går runt och bär på en sådan där lite figur. Tja liten och liten. Jag är nästan två centimeter lång och väger nästan två gram. Under loppet av två månader bara har jag ökat min vikt en miljon gånger. Det är inte så illa.
Boken är tryckt 1980 men är liksom helt sjukt bra ändå. Kan inte vänta att hinna läsa vidare.
T A I K U R I 
Härlig bok!
GillaGilla
Ja verkligen helt underbar!
GillaGilla
Hih, jag har den också :) Gillar beskrivningen om ”lägenheten” starkt (eller var den i den blå boken?) :)
GillaGilla
Jo det är sjukt roligt när barnet ska flytta in och ska få ett hyreskontrakt. Finns det flera böcker i samma serie?
GillaGilla
Helt ljuvlig :)
GillaGilla
Helt fantastisk! :)
GillaGilla
ser helt underbar ut :D
GillaGilla
Den är underbar. Synd bara att man läste ut den så fort. Måste väl börja om från början.
GillaGilla
Det ser ut som om graviditetsböckerna verkade trevligare på 80-talet. Om jag är gravid nån gång skulle jag så långt som möjligt dölja det för kollegerna, hur många roliga böcker jag än skulle gå misste om. Min graviditet är inget jag kunde tänka mig prata om med arbetskamrater. Tänk så olika vi är.
Annars, du skrev någonstans att ni väntat länge på att bli gravid. Vad tycker du är länge? En tyckte sig ha väntat i evigheter på att bli gravid då hon väntat i ca fyra månader, en annan svarade att de väntat ganska länge då de väntat i nästan två år på att bli gravida. Det är ju ofta så att tiden känns lång när man riktigt väntar på något, men vad som är lång tid är minnsann relativt.
GillaGilla
Vi har väntat långt över året vilket jag tycker att är ganska länge. Men medan vi väntade på att vänta tyckte jag nog sannerligen att varje dag och vecka kändes länge. Det är sant att den väntandes tid är lång. Mina kolleger är de finaste människor. De är vänner liksom och därför berättar man. Jag tycker dessutom att det är skönt att de vet, man behöver liksom inte spela pigg på rasterna när man egentligen vill lägga ner sitt huvud på bordet och somna i matportionen.
GillaGilla