Min graduväg började redan på hösten, på våren började jag blogga om livet och det handlade riktigt mycket om gradu. Alltid var det inte så kul att få respons, speciellt inte om det handlade om fel veckodag. Under sommaren var det kul att mellan varven skriva ute. Motivationsfaktorn steg lite av det vackra vädret. Emellanåt räckte det med lite motiverande kvällsprogram för att orka skriva på dagen. Det gick riktigt långsamt ibland.
Handledningen efter sommaren var riktigt skrämmande och man kunde gå riktigt sönder under processens gång. Måste säga att en räddning i nöden var min bekväma gradustol. En ännu större räddning var allt godis jag vräkte i mig under hösten.
Presentationer planerades och presentationer hölls. Den delen gick bra och man kände sig lättad. Ännu var arbetet långt i från färdigt. Det fortsatte med genomläsning.
Ändå blev det så småningom dags för inbindning och belönande shopping i samband med detta. En vecka senare kom då äntligen dagen gradun lämnades in och den känslan var ju rätt underbar men samtidigt var det riktigt svårt att förstå vad som hände.
Dagar kom och gick och mycket snabbt var det dags för den sista maktansträngningen, nämligen mognadsprovet.
Efter det dök gradun titt som tätt upp i drömmarna. Då spekulerades främst om vitsordet.
Efter hela denna process var jag värd något riktigt fint och började planera. Vi fick två mycket vackra veckor i Thailand. Under tiden där ringde någon från PF till mig och meddelade mig att pappren var färdiga. När vi kom hem från resan låg det bruna kuvertet där på golvet. Jag slet upp det och var en stolt Pedagogie Magister.
I slutet på januari blev det fest och jag fick en massa fina gåvor av en massa underbara människor.
Om du läst allt det här lyfter jag verkligen på hatten och om du är mitt inne i din process så säger jag Du klarar det!
T A I K U R I 