Vet ni vad? Världens underligaste sak. Jag tryckte på *skicka* i mejlet och det var mitt sista arbete som skickades ut i rymden. Då hände det! Jag kände vemod. Samtidigt började jag tänka på alla människor jag kanske aldrig kommer att träffa igen. Mera vemod. Oj nej. Ikväll blir det antagligen inte lättare eftersom vi med några flickor ska ta en liten avslutningsmiddag på A… (Ja ni vet, Amarillo. Ylläri!)
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumererad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
T A I K U R I 
nå just så… vad var det jag sa om vemod? men njut ikväll, vi får ta det sedan på hufvudstadsregionen istället :) Hörs
GillaGilla
Vi kan nog ta Amarillo på lördagen. Vi kan ju ta juustis också :) Äta hela tiden liksom. Vemodet var inte så stort som jag trott dock. Men underligt var det ju att krama studievännerna hejdå.
GillaGilla
Kommer att sakna er på academill! Men hoppas att vi kanske ses någon gång i de södra delarna av Finland eller någon annan stans i världen :)
GillaGilla
Helt säkert kommer vi att ses ännu :) Kommer du på fest på torsdagen?
GillaGilla
Fast man inte alltid stortrivs kommer nog vemodet när man lämnar en stad speciellt efter en så där lång tid. Jag minns bara hur hemskt jag egentligen bodde i Norge men till min stora förvåning saknar jag ibland tillbaka.
GillaGilla
Helt säkert kommer jag att sakna tillbaka till detta liv och denna stad senare. Jag har ju trivats jättebra här. Det handlar mest om att jag känner att jag gjort mitt här och är redo för nästa steg. :)
GillaGilla
Ja det hoppas jag :), nä tyvärr sku jätte gärna komma men så fick jag ett jobb-pass som jag behövde tacka ja till. Men ha så skoj med alla spirreiter :D
GillaGilla
Jag hoppas att jag kan gå ikväll. Är så slut efter febern av vaccinet :/
GillaGilla