Änglar

Då jag nyss städade i diverse lådor här hemma stötte jag på denna dikt som jag fått av mamman julen 2005, det vill säga tre månader efter att jag flyttat hemifrån. Min mamma är finast, det vill jag att ni skall veta!

TIll mina vuxna barns änglar

Jag talar till mina vuxna barns änglar:
Följer ni dem fortfarande?
Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet
och när de förnekar er och livet,
vänder ni er bort och gråter,
men stannar kvar?
De behöver er
mera än då de var små,
de behöver er förtvivlat
för ungdomen är den svåraste tiden.
Allting ska göras på egen hand
man skall rycka sig lös
tänka igenom allt själv
vill inte veta av änglar.
O mina vuxna barns änglar!
En mor får inte längre ingripa,
men ni får.
En mor kan inte längre råda
men er visdom är Guds.
Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!
Hjälp dem att vandra i snårskogen,
att finna den rätta vägen,
deras enda väg

Viola Renvall