Sanningen om febern

Imorse kände jag mig lite skum, sådär som man gör då man har lite snor i huvudet, så jag tänkte att det nog är bäst att jag kollar tempen. Tog fram den snabba febertermometern som piper då den är färdig. 35,9 visade den. Jasså, det var väl spännande, här känner man sig febrig och allt den visar är 0,5 grader mindre än man brukar ha. Skönt. Men då man en stund senare lagt på bykmaskinen och är genomsvettig funderar man om. Kanske jag ändå borde ta den långsamma termometern för att försäkra mig. I detta skede tänkte jag nog ännu att den kommer att visa exakt samma resultat eftersom vi provat det några gånger med P tidigare. Så jag lägger termometern i armhålan och då jag plockar bort den 10 minuter senare så visar den 37,1. Oj tänker jag.

Har alltid varit säker på att den långsamma saken (a.k.a grodmätaren) har rätt eftersom gamla metoder är mer pålitliga än nya i dylika fall. Idag intalar jag min hjärna att pipmätaren har rätt och får därmed sticka på lunch och shopping. Om jag hade tänkt lita på grodmätaren hade jag fått stanna hemma.

Så, mina vänner, poängen? Det är att man kan välja hur hög feber man vill eller inte vill ha. Vill du inte gå till jobbet? Ta då fram grodmätaren. Vill du ut på gulej? Ta då pipmätaren. Enkelt och bra. Men kom ihåg, feber har du i alla fall. Du kan lura hjärnan men inte kroppen.