Bädis

För några somrar sedan var vi så nära proffs vi någonsin kommer att komma då det gäller badminton. Det var hårda bud och vi spelade flera matcher per dag. Först på morgonen och sist på kvällen. Igår var syrran och jag och spelade bädis medan killarna spelade innebandy. Efter 15 min menade syrran att hon var helt död. Jag sa bara kolla på klockan och höll på att dö jag med. Bara 45 min kvar. Idag har jag helt klart muskelvärk. Och vad är skönare än att känna att man faktiskt rört på sig? Jag sitter här nöjd över värken. Speciellt nöjd är jag över mitt öppna sår på långfingret så att det är riktigt svårt att använda tangenterna. Man börjar ju verkligen känna sig som en sportare. Nästa vecka igen. Lever du syrran? :)