Tänder och syskonprat

Big day! Leo har fått sin första tand! Det var givetvis hans moster som såg den i eftermiddags när hon umgicks med barnen medan jag svettades med flyttlådor.

Och hur nöjd kan en lillebror bli när en storasyster läser för honom? Mycket. Men egentligen spelar det ingen roll vad hon säger så är han nöjd.

En normal diskussion mellan dem:

Han: Tätätä.
Hon: Tjo.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Dammsugare.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Lampa.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Leo, gagaga.
Han: *skrattar så han kiknar*
Hon: Projekt.
Han: *skrattar så han kiknar*

Ni märker. Ingen direkt skillnad på innehållet. Hon får honom på gott humör. Bebisskratt. Världens bästa ljud. Kärlek. Världens bästa känsla.

Mitt i flytten. Hjälp!

Egentligen känns det mest som om jag lallar omkring, vilket är jätteskönt, med tanke på att flytten äger rum om tre dagar. Packar lite på kvällarna men på dagarna går all tid åt till att hänga med barnen, och blir det en lugn stund över så är den inte till för packandet utan för pausmusik eller fredagspodden.

Idag har vi dock varit effektiva med att gå på IKEA efter Pekkas jobb. Nu är mörkläggningsgardiner införskaffade till samtliga sovrum. De kommer väl till pass när morgonsolen gassar på i båda barnens rum. Barnen som visserligen ändå vaknar mellan 5 och 6. Så lite hjälp på traven är välkommet.

Behöver också er hjälp lite nu. VAR kan man köpa stora kvadratiska speglar med snygg ram (tex gamla plankor) runt? Eller är det något man bara producerar själv? Denna gång levererar google inte alls på önskat sätt. Hjälp!

Dagens status

Vi kan väl säga att vi lever i en rätt intensiv vecka just nu. Vi inleder dagen på Bauhaus, vi åker till matbutik, vi går av och an mellan våra två hem, vi tar emot paket vid huset, vi sköter våra dagliga rutiner och är ute mycket. Männen trivs på kvällen så bra i huset att de tydligen ska basta där redan, nu när allt är målat.

Och nästan allt är opackat här hemma. Tur att vi har några kvällar kvar ännu. Man kan lugnt säga att en flytt inte går i ultrarapid med dessa små. Och det är skönt faktiskt. Nu har hela familjen tid att vänja sig och prata om allt kommande.

Renovering pågår

Innan klockan slagit åtta denna söndagmorgon klampade hela familjen in i huset och vi började på.

Skruvade ihop stolar och bord till köket. Minea var en mycket bra medhjälpare här.

Hon fick fortsätta hjälpa till med sandpapper på skavanker. Här jobbade Pekka och Minea med väggen i Mineas rum.

Nu efter att några män jobbat på i huset under dagen är alla väggar mer eller mindre vita. Imorgon fortsätter projektet.

 

Och givetvis, den enda rätta remppamaten, pizza. Så pizzakurirer fick vi också vara. Hela dagen har jag och barnen fått hålla oss undan men vi har haft sällskap. Och ikväll när barnen somnat gick jag en inspektionsrunda i huset. Kommer att bli så bra!

Med nyckeln i handen

Så här långt har vi kommit nu. Så här sitter jag nu med nycklarna. Har just lagt barnen. Pekka och Robbe jobbar på redan med förrådshyllor. Vi gör nämligen inte som senast, att vi bara slängde in grejerna i förrådet utan desto större plan. Nu har vi en hel del att reda upp, om man säger så. Så det blir hyllor och struktur från början denna gång.

Imorgon börjar också målandet av väggar i huset. Det blir bara vitt nu och så känner in oss på om det ska bli lite Kalklitir framöver. Nya köksbordet och stolarna skickades iväg till huset också. Köket är nämligen det rum där ingen renovering görs. Så om inte männen bygger möblerna ikväll så får det bli morgondagens projekt.

Men ni förstår. Lyckan är stor! Att få nycklarna till vårt eget hus. Det här har vi väntat på. Känslan kan gott beskrivas med en bild på vårt lilla troll från morgonens gung.

I väntan på morgondagen

Idag plingade det till i telefonen och där väntade meddelandet om att vi får nyckeln till huset imorgon. Det blev liv i mig direkt. Jag måste packa allt nu genast, pronto. Inte för att vi flyttar imorgon. Alls. Flyttdagen med flyttbil, flytthjälp och barnvakt är spikad till nästa fredag.

Att tänka rationellt gick inte. Jag fick fart och fick verkligen känna på hur det var att packa med två barn som ständigt behövde mig samtidigt. Treåringen som på inget sätt kunde förstå att det vi packar ner idag packas upp om en vecka. Så hon hamstrade åt sig alla grejer och vandrade runt med dem under armarna. Plockade upp grejer ur kartongerna och höll på. Plötsligt hade hon hamstrat alla saker ur sitt lekkök och satt i vår säng med alla kippor och koppor utspridda. (Undrar vad man hittar för porslin under täcket i natt.)

Lilleman som inte alls hade någon bra dag idag trivdes bara i min famn. Så det var enhandspackandet som gällde. Jag hade kanske kunnat sluta där. Bara blåsa av hela packningsrumban. Men det som var bestämt (i mitt huvud) skulle genomföras. Och några halvfulla lådor fick vi väl ihop till slut.

Nu gäller det att hålla huvudet kallt eftersom det är många dagar kvar tills allt med flytten är klart. Men ni kan gissa om jag är ivrig inför morgondagen. Huset som väntar på oss!

En blogg fyllde år

Det var ju bloggens födelsedag och allt igår. 6 år har gått sedan jag under studietiden, mitt i mitt graduskrivande, startade min blogg på papper.fi. Nu har närmare tre och ett halvt år gått sedan jag flyttade bloggen under eget domän och jag stortrivs. Mycket tack vare alla er som läser och finns här från dag till dag med mig.

Igår gjorde jag något annat än satt hemma under bloggtimmen (som Linda kallar den). Den där timmen när barnen somnat till natten och man äntligen har tid att knäppa på tangenterna och gå igenom dagens bildskörd. Och halleluja, blogga.

Tillbaka till gårdagen. Äntligen blev en träff med tjejerna av. Mycket bra koncept att träffas mitt i veckan dessutom. Började på Bier-Bier. Ölhuset där man antagligen borde dricka öl. Men jag drack vin. Och sedan vidare till The Cock där jag åt Pasta Vongole. Har längtat sedan jag var i Italien för snart två år sedan. Var lycklig. Både tack vare att jag har dessa fina brudar i mitt liv och tack vare god mat och dryck.