Pannkakan

3-årsdagen är på intågande. Om en dryg vecka fyller hon år och helt plötsligt har hon tagit ännu ett stort steg fram i utveckligen. Hon leker gärna själv uppe i sitt rum. Hon har börjat tala finska nu. Faktiskt tala finska. Måste tala mer om det snart. Hon fixar och donar och hjälper gärna till i hemmet. Bakning och matlagning är hennes favoritsysslor. Kanske inte så konstigt att hon nästan utan hjälp svängde ihop en pannkakssmet ikväll.

Personligen svängde jag antagligen ihop min första pannkakssmet under studietiden medan min storasyster säkert gjorde det i Mineas ålder. Den lilla skillnaden mellan att vara stora- och lillasyster. Eller vad säger du schwester?

Att se sig omkring

Titta på den här lilla mannen. Han börjar ju tycka att det är urtråkigt att ligga inne i liggdelen när han är vaken. Så på kvällsrundan (kolla hur ljust!) fick han låna Mineas sittdel. Helt perfekt att inte behöva byta helt och hållet utan kunna växla just efter behov i brytningsskedet. Nöjd liten man!

Fredag hos oss

Ja. Dagisveckan är slut och fredag betyder vanligtvis hemmadag för barnen och mig. Brukar vara skönt efter veckans programpunkter. Nu märker jag att ljuset är här för nu vill vi vara ute igen. Påriktigt vill. Inte bara släpar oss ut för att vi måste.

Två bra nätter och jag känner mig mer utvilad än jag varit på ett år! Förstår ni? Ett år av sömnlöshet. Först graviditet och sedan bebis. Inte undra på att jag blir rädd för spegelbilden.

Det duger inte med rutschkana från soffdynan mer, nu är det armstödet som gäller för att få mera fart och utmaning.

Och under förmiddagsturen fortsätter cykelglädjen. Bara en liten paus i lekparken och vid stora bygget och så vidare igen. Det ringer i ringklockan och sången klingar. Bang bang balans, bang bang balans och inte hålla i sig någonstans.

Svarta faran

Det var en ivrig flicka som hämtade ut sitt paket på posten efter dagis. Visst, jag var minst lika ivrig. Ni vet, jag älskar paket. Vi skulle ut på cykeltur med kompisarna en halv timme efter att vi landat hemma. Vi öppnade paketet och det var bara att spänna fast styret. Jag klarade det och ammade bebis och skruvade fast ringklockan och vi var redo.

Stor balanscykel nu. Puky LR XL. Svarta faran. Det gick minst lika bra med denna som med rosa faran ännu igår. Tror det blir en hel del cykling med denna.

Minea är så fruktansvärt stolt över sin ringklocka som Eva skickade med i paketet. Plingplingplingpling låter det när hon rullar fram. Ljuvligt! Tack!

Det vi har satsat på allra mest med Mineas cykling är faktiskt trafikvett. Vi har så många övergångsställen och korsningar här att det är lätt att öva det. Och jag känner att vi verkligen lyckats. Minea stannar och väntar på mig och tittar efter bilar jätteduktigt. Idag märkte vi dock att det är svårare att stanna med denna stora cykel än med den lilla. Så nu får vi börja öva hur man använder handbromsen som hjälp. Även om jag tycker att hon är sjukt duktig i trafiken så är nog igen säsongen för hjärtat i halsgropen här. Tänk om hon inte stannar.

Big day

Eftersom han är en nöjd liten man, vår lejonunge, så har han väl inte känt något behov av att vända och hålla på. Så han har legat på rygg och legat på mage. Precis som man lagt honom. Men nu hade han börjat träna i alla fall. Och idag lyckades han. Han vände sig från rygg till mage. Och vi hurrade och applåderade. Självfallet!

Rådgivning hade vi också idag. Femmånadersmåtten blev 7810g och 67,4cm. Stadigt på klädstorlek 74. Vaccinen fick han självklart också.