Fokus på musiken

Idag styrde vi upp en sångövning vid runda mattan. Med en månad till dopet tog vi en check på hur vi lät tillsammans. Med syster har vi sjungit på våra barns dop tidigare och nu har vi ett fantastiskt tillägg av blivande gumis Malin.

Till kvällen jämnades hårfärgen dessutom ut och blev lite mörkare brun för stunden igen. Mitt i detta blogginlägg påminde mig min man om att vi inte skulle öppna datorerna på fredagskvällarna. Bäst att skynda till fredagsmyset a.k.a. chipspåsen. So long!

Vilsamt

Jag håller fast vid att bebis hittills lugnat ner tillvaron för oss. Med en tvåkommafem-åring är det mycket action och program. Så kommer en bebis och stannar upp det hela (åtminstone för mig). Och på den vägen är vi fortfarande. Färre programpunkter och mera hederligt hemmamys.

Och här har vi då tre ögonblicksbilder. Att det även detta dygn fanns 86 397 sekunder till med lika många andra ögonblicksbilder som kunde ha tagits, vet ni ju också. Livet med två barn är inte vilsamt hela tiden. Bara på ett annat sätt nedtonat än tidigare.

En liten förändring

Försöker fortfarande få ordning på sakmängden här och skapade en förändring i vardagsrummet. Mineas kök fick flytta upp till hennes rum. Hon har visat tendenser på att vilja leka för sig själv i sitt rum men det har inte riktigt funnits inspirerande leksaker där. Nu har hon sitt kök där och jag är mycket nöjd med lampan och förvaringskorgen som får stå där köket tidigare stod i vardagsrummet.

När man dag ut och dag in sitter i soffan och ammar och har precis den här utsikten är det rätt skönt om blicken kan vila på något lugnt.

Träningsbilder

Ibland minns man ju att den lilla lejonungen även behöver ligga på mage och träna lite. Nackträning liksom. Och idag var det nog träning vid precis rätt tillfälle. Han har blivit så stark.

Tack och hej för den här träningsgången.

Måndagsträffen

Att jag vaknade upp darrande av trötthet imorse var ingen nyhet. Det är mer regel än undantag faktiskt. Så är den, den första babytiden, så härlig men ack så slitsam. Men så kickade vi igång den grå måndagen i alla fall och åkte iväg på vårt sedvanliga måndagsprogram till Anni. Nu har vi ju haft en månads paus med måndagsträffarna men nu är vi back on track. Och så fick också jag lite ny energi.

Vems idé var det?

Plötsligt hör jag mig själv fråga syrkki om vi ska köra med godisstrejk fram till jul. Och så får jag ett ja tillbaka. Varifrån kom den idén? Jag kan inte äta choklad alls just nu utan att bebis får magknip. Redan två bitar choklad eller en liten bit chokladkaka får tråkiga följder. Så jag har ätit fruktgodis istället. Och ätit. Och ätit. Och så kände jag att jag inte kan hålla på så. Så nu äter jag då inte godis. Men vi ändrade slutdatumet så att vi har karkkifest till lillajul istället. Syster vill väl inte gå miste om all choklad som december för med sig. Passar mig.

Nu är jag inne på dag tre då. Skåpen är fulla av choklad men som tur inget fruktgodis. Så jag ska väl överleva.

Märkning av kläder

Ni vet. Ett av de där extra projekten med att ha barn på dagis är att märka alla kläder. Själv har jag använt mig av klistermärken med bild och namn som enkelt klistrats på tvättlappar i kläderna. För ett tag sedan fick jag dock ett erbjudande om samarbete med Euroteam.fi. Jag var inte sen att tacka ja eftersom deras tyglappar direkt fick mig att tänka på barndomen där min mamma parkerade sig vid vår sovrumsdörr och sydde namnlappar i våra kläder medan hon väntade på att vi skulle somna, bråkiga som vi systrar var med varandra vid läggdags.

Däremot blev jag lite rädd för att behöva sy eller stryka varje lapp i plaggen. Men så fick jag höra om deras produkt taggit, som är ett sorts knäppe som gör att tyglappen går att fästa vid vilken tvättlapp som helst. Kände direkt att det skulle passa oss. Som ett komplement till de klistermärken vi redan har i användning.

Så testade jag taggit i Mineas nya halsduk som hon fick igår. Knäppte fast lappen i en färdig name-lapp som finns i många av kedjornas plagg nuförtiden. Eftersom knäppet är gjort av hård plast är jag osäker på om jag vill använda dem i mössor. Lite fundersam huruvida de trycker mot huvudet, men i andra plagg använder jag dem gärna.

Min största utmaning vid märkning av barnets kläder har faktiskt varit yllesockor och yllevantar. Klistermärken går sönder när de töjs ut. Inte heller taggit kunde hjälpa mig på den här punkten utan jag måste ta till nål och tråd. Något jag verkligen inte gillar (och resultatet är därefter). Men det jag gillar med tyglapparna är att de faktiskt går att sy fast och att de kommer att hålla, något klistermärken inte kan leva upp till.

I samarbete med euroteam.fi