Beslutsångest

Jag har aldrig haft någon som helst beslutsångest. Det har verkligen genomgående varit klara och snabba beslut. Men nu, helt plötsligt. Grande beslutsångest. Och nu har jag fått serverat åt mig att detta bara är ett av alla symtom som kommer med tröttheten. Mammahjärnan. Amningshjärnan. Vad man nu vill kalla det.

Men nu märker jag ju. Jag kan inte köpa något för jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha. Jag menar. Det tog mig tre kvällar av nätsurf att bestämma mig för vilka innetossor Minea skulle få till hösten. På den tredje dagen fick Pekka ta beslutet om tossorna i alla fall. Förra sommaren tog detta mig tio minuter. Så på den nivån.

En solskenshistoria

Förra måndagen svalde Leo en sten. Ja herregud. Efter utevistelse kom han in för att äta. Hade inte haft mina ögon på honom eftersom jag varit inne och värmt mat. Han var en i mängden bland barn och vuxna. Jag såg inte att han hade något i munnen och satt in en första sked mat i munnen. Då ser jag att killen får panik. Sväljer. Inte bara mat utan också något annat. Visste absolut inte, men vi antog att han fått i sig en sten. Sedan gick dagarna och vi glömde stenen. Men han blev förstoppad. Ingenting konstigt med det, bebis som han är. Sedan började magen fungera igen. Och idag plötsligt låg något stort och svart i bajset.

EN STEN. Stor som en euro. Herregud! Mycket större och vassare än den minsta matuschkadockan jag själv svalde som liten (och som också kom ut).

Och vet ni. Killen sken som solen när den här historian var slut.

Och vi föräldrar har förundrat oss hela dagen. Tur att kroppen skötte sig. Om killen lärde sig något? Absolut INTE. Vänder man blicken för någon sekund är han där igen med en näve sand eller kanske några stenar.

Hemma igen

Fullt ös när barnen är hemma igen efter åtta timmar hos mommo och herr S. Det är väl inte så konstigt att hemmet känns tomt och det är ovant att verkligen göra något med fria händer och byxben när de inte är hemma.

Minea fick ändå ro med en ordentlig pysselstund mot kvällen. Och båda barnen somnade gott efter en dag på vift. Förresten älskar jag designletters muggar helt enormt. Alla i familjen har egna. För det mesta står de bara och dammar i Stringhyllan. Men nu har de börjat få användning också. Så härliga!

Inne hos Leo

Pekka och jag har haft en dag på tumis. Brunch, ikea och en massa fix här hemma. Jag kan väl tycka att det börjar vara dags att visa er lite bilder på hemmet så småningom. Har verkligen inte funnits extra ork för inredning eller fotografering denna sommar.

Men nu ska jag visa ett par snabba pics från Leos rum. Tycker att känslan där inne börjar bli mysig. Speciellt med tanke på att han började med en säng och en matta i april.

Sommarfest

Mycket nöjd publik när Arne Alligator uppträdde på Övidsborg. Leo tycks älska musik. Han sjöng med på sitt vis och klappade händer och flaxade kaxigt med armarna.