Välkomnar påsken

NU. Fyra dagar ledigt framför oss. Idag har vi kört igång påskfirandet påriktigt när vi hälsat på famo i Ekenäs. På så vis kändes det nästan som om vi varit påsklediga idag också. Trots att jag klarade en ordentlig arbetsdag före det.

När vi kom hem planterade jag påskblommorna i en kruka och ställde den på terrassen. Krukan och solen som fortfarande sken så fint fick mig att om möjligt längta ännu mer till långa sommarkvällar.  Nu ska här ätas pasha och påskägg. So long!

Påskförberedelser

En sak hade jag nästan glömt bort. Den viktigaste. Pashan. Har lite svårt för pasha sådär annars men vårt hemliga familjerecept på pashan är så bra. Idag svängdes den ihop och nu vilar den i kylen tills imorgon eller så. Can’t wait!

Självfallet behövde vi ladda med lite Subway innan.

Dagens färger

Lila och rosa var helt tydigt dagens färger när vi var ute på tur med Minea. Älskar de dagar då jag hinner hem med bilen och kan promenera efter henne med vagnen. Idag ville hon cykla när vi kom hem. Fin fina vårdag!

En del av mitt liv

Hip hurra för bloggen idag! Javisst fyller min kära blogg FEM ÅR idag!

Och fortfarande går jag den här diskussionen med mina väninnor, som i sin tur talar med bloggläsare. Varje gång jag hör att någon läser min blogg blir jag så glad. Ofta i samband med att jag hör för mig nya namn, någon väns vän. Jag talade med XX här om dagen, ja hon läser också din blogg. Och det bubblar av glädje i mitt inre. Tack för att ni läser och finns här, verkligen!

Det lustigaste är ju egentligen att bli refererad till som Taikuri. Heter jag så för er? Antagligen. Det är ett bra namn dock. Det kommer ju från Tai, som jag blev kallad på ett av mina sommarjobb för länge sedan, ja sex år sedan. Namnet utvecklades vidare och jag blev Taikuri. Mycket passande eftersom det ofta känns som om det är just magi som förväntas av mig i jobbet som specialpedagog och till en del också i bloggandet.

Och så är ju denna värld i denna blogg bara en del av mitt liv. En mycket liten del i själva verket, fastän ni på daglig basis (oftast) hör av mig. Det här är mitt skrivarjag, mitt magiska jag. Det som inte kommer fram någon annanstans. Sällan hänvisar jag nämligen till en händelse i precis samma form som i bloggen. Men jag kan också märka att jag förväntar mig att folk i min näromgivning läser bloggen (FEL! Det är många riktigt nära som inte läser på daglig basis.) och kan fortsätta berätta om en händelse där jag satte punkt i blogginlägget dagen före.

När jag säger att jag älskar att blogga så är det för att det är så bra stämning här. Jag skriver och ni skriver och det känns bra. Tusen tack till er alla! Kram

En annan garderob

Så gick jag på babybesök denna eftermiddag. Så söt och liten man kan vara när man är ynka två veckor gammal. En alldeles underbar liten prick har vi fått till vårt tjejgäng. Under samma besök fick jag tillbaka min gravidgarderob av den nya mamman. Många av plaggen såg jag redan nu på med en suck. Nej, inte de där kläderna igen. Och tur att man inte behöver sätta på sig allt. För jag minns de sista veckorna med alla de där kläderna. Inget passade egentligen. Inget kändes bra.

Men så fick jag låna ett par ursnygga klänningar också. Som mamman i fråga inte ville se på ett bra tag nu. Skönt för mig, som aldrig sett klänningarna förut.

Och kan ni tänka er. Till kvällen stekte vi lite plättar här och fick en annan mamma med son till oss. Och då fick jag låna några snygga gravidplagg till. Som jag heller aldrig sett förut. Glädjen! En ny garderob, en helt annan.

Nattningen alltså

Dåtid (tiden med hel spjälsäng):

Sjunga aftonbön med barnet i famnen, pussa henne på pannan och säga God natt, mamma älskar dig. Lägga ner henne i sängen och gå sin väg. Och man hade en sovande flicka innan man hann till nedre våningen. Klockan 19.

Nutid (tiden efter att spjälsängskanten togs bort):

Jag kan krypa själv upp i sängen.

Vi sjunger aftonbönen tillsammans medan hon ligger i sängen. Jag pussar henne på pannan och säger God natt, jag älskar dig. Men så börjar det.

Kan jag få Iorrrrr?

Mamma kan du lyfta mig tillbaka? (När hon snurrat 180 grader, huvudet hänger ner från sängen och hon virat in sig i täcket.)

*Lyfter nappen till örat* Ja harrå, är det Samuels mamma? Ja, det ärr från dagis. Samuel sjuk nu. Brrra, brraa. Moi, moi. (Jag fnissar nästan högljutt nu.)

Trrr, trrr, trrr. Nej inte coverbandet utan Mineas händer och fötter som drar fram och tillbaka över alla spjälor.

Vill inte haa Iorrr!

Vill inte varra härr, vill sova mammas och pappas säng.

*Lyfter nappen till örat* Hej mosterr! Bääärplock.

Och så mitt bland alla dessa fraser, en halv timme eller fyrtiofem minuter senare kommer hon till ro och somnar. Två timmar senare än för några månader sedan. Och det var den kvällen. Imorgon igen.

Dagens habegär

1. Moseskorg. Jag undrar hur i hela världen jag inte köpte den när jag var gravid med Minea för jag minns hur mycket jag ville ha en sådan till min bebbe. Det är något med boandet. Men så minns jag den exakta känslan när vi kom hem från bb med barnet. Det spelade ingen roll om trasorna hade stjärnor eller inte, om hennes säng såg vacker ut eller inte. Huvudsaken var hela tiden att allt fungerade. Först någon vecka senare började jag uppskatta vackra ting som förut igen.

2. Bugaboo Donkey. Jamen ja. Kanske inte helt friskt då, men jag längtar väldans mycket efter vagnen. Undrar hur länge det är kvar tills den landar hemma hos oss. Kan det vara två veckor sedan vi beställde nu? Ja, tre kvar då.

3. Små kläder. Har jag nämnt att vi har ett härligt loppis på fb här i vår by? Om en stund ska jag iväg och köpa några små klädesplagg åt vår lilla pyttelilla. Helt perfekt när man får billiga och bra saker och de alltid finns på gångavstånd.