T A I K U R I

Det där med att kunna lämna jobbet på jobbet… Eftersom jag jobbar hemma dagarna i ända är det kanske lite komiskt att packa undan sakerna och lämna jobbet på jobbet. Då klockan slår 16 blir alla mina saker i ”kansliet” (vid datorbordet). Om jag efter det vill sitta vid datorn gör jag det i soffan. Måste ju komma ihåg att lämna jobbet på jobbet. :D Konstigt nog längtar jag till en mysig hemmakväll ikväll, trots att jag sitter hemma hela dagen. Måste ta en lång promenad däremellan. Snart är jag mökkihöperö!

Det är min viktigaste replik under Finlands hockeymatcher. P kan få lite fel och skrattattacker åt mina ramsor under matchens gång.

 

Nu har jag både lila klänning och svarta skor till bröllopet. Endast någon form av sjal fattas. Man måste ju ha något över axlarna i kyrkan. Både klänningen och skorna är superenkla. Jag tänke gå in skorna på bröllopet som vi skall på om 1½ vecka. Det innebär förstås att jag kommer att måsta köpa nya skor inför systerns bröllop trots allt :) Jag är ganska bra på att förstöra skor… Jag provade också min klänning som jag skall ha på maj-bröllopet när jag kom hem. Jag ser lite gravid ut i den. Tur att Anni ser mer gravid ut. Folk får gärna se på hennes mage :) Du är fin Anni!

Jag har läst Vimmelmammans blogg i ett halvt år nu. Vissa gånger rinner tårarna mera än andra. Följde också med Sabinas kamp tills hon lämnade denna värld. Man kan helt enkelt inte förstå hur små ens egna problem är… Bra att läsa om man behöver lite perspektiv på den saken…
 
 

Jag borstar håret en gång varannan dag. Efter hårborstningen drar jag igenom håret med plattången (hårrakare som jag oftast kallar det) och voilà där är det två dagar. Jag har aldrig med mig en hårborste i handväskan. Blev alldeles förvånad då systern igår drog fram sin hårborste ur väskan och började borsta håret mitt på dagen. Hur ofta skall man egentligen borsta sitt hår? Jag vet inte.
 

Det är svårt att veta vilken storlek man skall ha på festklänningar då man sällan provar sådana. Idag plockade jag med mig S hela tiden. Ibland var de för små och ibland helt för stora. Man blir ju glad då en S faller ner trots att dragkedjan är fast. Inte lika kul då det inte finns en XS på ställningen. Ibland kan jag också vägra att ta på mig M. Jag vill liksom inte gå med på att jag behöver större kläder. Dumt, javisst. Som plåster på såren åt jag glass på Spice Ice.

Okej. En sak till som är ganska otrevlig att leva med här i ettan är godislådan. Min man anser att det är trevligt att spara sitt godis, medan jag då har min karkkidag en gång i veckan och då äter jag allt godis på en gång. Nu har vi då en godislåda (plåtburk) här hemma som innehåller supergoda fruktkarkkin och påskägg. Jag får ju då inte röra lådan då det inte är godisdag. Turligt nog så har jag återfått min motivation för att inte äta skräp hela tiden, annars skulle nog godiset vara slut vid det här laget. Igår försökte jag fråga om inte P kunde ta lådan med till jobbet så att jag inte skulle bli frestad. Den ligger fortfarande kvar på bordet dock. I natt skall jag kasta in den i hans jobbväska…

Gängets nationalgodis!