T A I K U R I

Tittade igenom lite bilder från förra sommaren. Fina minnen. Hittade bilder några bilder från Tallin i juli 2008 som passar denna regniga dag. Vi var där med A och J. Kan ni tänka er att det var min första kryde till Estland.

Love you guys
 

Igår kväll plingade mamma och syrkki via telefon och sade att de var på väg. Städa städa städa. *Pling Plong*. Okej allt kastat under sängen och in i skåpen. Perfekt. Smile. Lite andfådd och svettig. Hoh. Tur att gästerna själv hade med sig alla smaskigheter. För vi har aldrig något gott att bjuda på, utöver kafi, te och limu. De visste antagligen om det från tidigare :) Det var i alla fall en rolig kväll. Alltid kul med spontanbesök.

Hunden sägs vara människans bästa vän. I detta väder tvivlar jag verkligen på det på grund av två orsaker

Jag blir lite ledsen då hundägare själv strosar runt i fina, nyinköpta gummistövlar, regnrockar och paraplyer medan deras fina hundar blöter ner sina pälsar och går med ett sadface omkring i ösregnet.

Började läsa franska i gymnasiet som nybörjare. På den kursen var vi två stycken som verkligen var nybörjare, resten hade läst franska redan i högstadiet. Jag blev fint kallad ”stjärnan” och sådant, bara för att jag hade lätt för att lära mig grammatiken. Men om jag själv får ha en åsikt så var jag ju helt usel. Fick faktiskt B i franska, så jag klarade det. Helmut och jag var de enda i hela skolan som satt där i 8 timmar och skrev både tyskan och franskan. Pluggisar, jou! Att jag kämpade med franskan lönade sig faktiskt. Det räckte till ett stipendium som inte var helt litet. Man kunde ju tro att jag faktiskt kan franska då jag fått stipendium och allt. Men faktum är att jag endast minns en fras som vi själva kom på under franskatimmarna. Och den frasen passar ju in på den här dagen helt perfekt.

Mon Dieu, il pleut!

Idag känns allt lite jobbigare än vanligt. Hjärnan processar inte riktigt som den skall. Den är på semester idag och återkommer antagligen då arbetsdagen är slut, då den inte har något att processa.

Det är bra med kollektivtrafik. Man kan sitta och lyssna på folks funderingar. Speciellt intresserad blir man ju då det går på finlandssvenska. En mamma satt i bussen och diskuterade i telefonen med sitt barn. Mamman fräste till med olika kommentarer som ”pappa får sköta det där”, ”det är faktiskt pappas ansvar” och ”det var faktiskt hans idé från början”. Mot slutet av samtalet blev mamman ändå lite gladare och diskuterade endast om huruvida ungen gått ut med hunden. Jag tryckte Ps hand lite hårdare varje gång det kom en fräsig kommentar och tillät mig själv att småle lite.
 

Jag har varit jätteduktig med att skippa sötsaker under den sista veckan. Men nu skulle jag mer än gärna pränga i mig en hel kladdkaka eller en hel godispåse. Sötsuget håller på att vinna, igen en gång!

Skulle det inte sitta bra med lite kladdis?