T A I K U R I

…ouppdaterade bloggar. Själv har jag samma problem just nu. Min blogg är ouppdaterad. Jaix. Igår var vi i alla fall på stranden och fick både sol och regn i nacken. Inte alltför skönt så efter den andra skuren åkte vi iväg…

I äkta Blondinbella stil drar jag en ”idag är jag tacksam för”. Så idag är jag tacksam för att jag har världens finaste familj och världens underbaraste P. Varje dag är man ju tacksam för någonting. Så snälla kom ihåg de goda sidorna i era liv. Tack och adjö.
 

Nu sticker jag. Jag skall umgås med mina underbara vänner bland molnen på stranden idag… Later!
 

Jag fortsatte inte jobba riktigt än… Jag har bara en sak till att komma med (just nu) och det är att ouppdaterade bloggar är det värsta som finns. Brukar sedvanligt ta min bloggrunda flere gånger om dagen och om de är ouppdaterade då blir jag besviken. Problemet är ju kanske det att bloggare inte hinner blogga så många gånger som jag drar bloggrundan. I vissa fall borde de blogga varje minut för att jag skall vara nöjd. Ibland då jag avslutat bloggrundan börjar jag den om pånytt och då skall nog någon blogg gärna vara uppdaterad igen. Bloggare skall tydligen enligt mig inte ha något annat att göra än blogga. Men vad skall de då blogga om?

Blogga blogga blogga! Hur många gånger månne jag skrev det under den senaste minuten?
 

Jag är så trött! På mitt kontor (läs. hemma) har jag soffan fast i kansliet (läs. skrivbordet). Dagar som denna önskar jag bara få lägga mig på soffan och sova i stället för att sitta här vid datorn. Jag ser på den blåa soffan med längtande ögon, medan det känns som att den viskar mitt namn. Har soffan magnet eller förstår den bara att jag är trött?

Borde vara förbjudet att ha soffan såhär nära datorn. Men på kvällarna är det bra då denna bostad faktiskt fungerar som vårt hem. Då kan vi kurkka på varandra då jag i äkta Danni stil ligger på soffan och P i äkta P-stil sitter vid datorn. Okej nu tar soff-funderingar all min energi. Nu skall jag sluta med det och fortsätta jobba. Eller borde jag välja soffan?
 

Igår var det dags för Helmuts och Kiras födispicnic i parken. Det fanns en hel del god mat och supergott sällskap.

Efter det drog vi till Kaivos terrass. Det var också kul och idag är jag rätt trött trots att jag kom hem tidigt.
 

Hälften av min tid på holmen för den här sommaren har gått! Kan inte förstå att jag varit här redan i 2 månader. Än en gång kan man konstatera att det går att bo två stycken på 28 kvm. Men det är inget att rekommendera vintertid. Ångesten är egentligen här därför att jag verkligen borde ta tag i gradun igen. Om ni minns så ska jag ju ha en preliminär version inlämnad i början av hösten. Välkommen ångesten! För jag sitter nu här ännu i några veckor och skjuter upp det, om inte några månader…
 

Ibland då jag varit länge borta kan jag tycka att oj vad det skall bli skönt att komma hem och vara ifred, kanske P till och med ännu är borta. Men när jag väl är hemma är ensamheten inget vidare. De fem första minuterna är ok då jag kollar allt på datorn, men sen då. Same old. Jag är ensam. Just nu är P och golfar och jag är ensam. Inte kul. Men nu öppnas dörren… Hurraa jag är inte ensam längre.