T A I K U R I

Nåja, nu har min sätta i dig all mat du hittar-dag börjat. Eller egentligen hittade jag bevis på att jag börjat redan igår. Det låg nämligen ett chips på mattan då jag vaknade i morse. Antigen var det mitt från igår då jag nästan hällde chips ur påsen igår framför nåt uselt teveprogram eller också har P varit uppe på nattmat i natt. Jag tror faktiskt att det är det första alternativet. Idag skall vi åka till ett ställe där man alltid äter för mycket. Kan ni gissa er fram?
 

Är man kanske lite tankspridd då man i telefonboken på mobilen börjar leta upp sitt eget namn för att man redan tänkt färdigt ut meddelandet och tänkt skriva sitt namn lägst ner? Då man inte hittar sitt namn i telefonboken blir man ännu mer konfunderad och bara en hundrandelssekund senare märker man hur korkad man varit…
 

Jag måste fortfarande påstå att veckosluten blir så mycket bättre om det är fint väder och om sällskapet är rätt. På lördagen firade vi alltså vår årsdag, först på stranden och sen hemma med pizza och vin. Fint väder och gott sällskap. Söndagen blev också den en solig dag i Kslätt där vi åt och umgicks med några barn. Bland annat gudsonen var på plats och han är så söt så söt.

Nu har flygmyrorna verkligen kommit!

Nu när nästan allt jobb är gjort är det dags att ta tag i gradun igen. Men inte riktigt än. Först skall jag njuta av denna soliga dag.
 

Dagen till ära bär jag denna tisha.

Och vet ni varför jag bär just den idag? Detaljen högst upp visar detta datum

Does it ring a bell? Ja! P och jag har idag varit förlovade ett år. Den 8 augusti i fjol var det mycket regnigt och mörkt. Men det är en av de viktigaste dagarna i mitt liv hittills. Åh, jag blir helt varm då jag tänker på romantiken i det. Idag skall vi inte försöka återskapa den dagen utan vi skall göra något helt annat. Vi skall snart dra till stranden och sen får man se vad som sker ikväll. Kanske blir det någon mysig restaurang…

Ja, det är sant att fredagen är den bästa veckodagen. Idag har jag fått uppleva några timmar på stranden samt en lite mer speiell typ av picnic.

Pepsi Max i underbart format fanns med på stranden

Efter några sköna timmar på stranden var det alltså dags för att åka in till stan där jag väntade mig lika fint väder som i västra nyland. Men nej. På vägen ösregnade det och rörde sig snabbt mot stan. Så det blev ingen utepicnic i solen utan vi fick nöja oss med att sitta inne. Då sällskapet är rätt går det ändå mycket bra var man än är. Vi har nästan ätit ihjäl oss och skall så småningom rulla till sängen för att i morgon vakna till en mycket speciell dag. Mera om den får ni veta imorgon.
 

Då vi vaknade var det ett hårt ljud utanför fönstret här på holmen. Vi drog oss i sakta mak till fönstret för att se vad så pågick. Där lyfte de metallbroar lika stora som bilar upp på ett lastbilsflak. Grävmaskinen hade de som hjälp också. Först trodde jag att de verkligen flyttat på vår bil så att den inte var i farozonen. Men nej. Då lastbilen äntligen åkte iväg stod vår bil där. Hoppeligen oskadd. Akta er säger jag!

Bakom den röda lastbilen står vår bil. Mitt i farozonen.
 

Den okända destinationen blev västra nyland och Ekenäs. Efter ett stopp i Karis för att minnas Syrkkis möhippa litegrann blev det massor med simning, solning, kortspel och godsaker hos morföräldrarna.

M&M’s peanut göudis fanns i en skål som definitivt var slut efter att vi varit på besök. Mommo meddelade att hon hällt dit två påsar. Hoppsan Kerstin!

I äkta roadtrip anda lade vi basen på fullt i bilen och popitta som riktiga fjortisar på hemvägen. För övrigt svor vi mycket över trögisar, så kallade pensionärer, i trafiken.