T A I K U R I

Nåja, äntligen öser regnet också här. Nu blir det nog lättare att sätta sig vid rätt tangentbord och skriva.

Manipulerar lite genom att använda crossfunktionen på kameran. Det ser soligt ut fastän regnet står som spön i backen.
 

Nu är det bara två veckor kvar på holmen och jag saknar livet här redan nu. Jag vet att jag nu längtar tillbaka till studierna. Men då jag väl varit där några dagar vill jag hem tillbaka. Jag längtar till lägenheten där vi bor på varandra med P, till hur det känns på sommaren, till hur det är att plocka tidningen från postluckan, till hur man kan kramas när man vill (nästan) och till allt annat som har med livet här att göra. Mina vänner, min familj och allt. Nu ska jag sluta att ta ut problem i förväg och njuta av fulla muggar dessa två resterande veckor här. Njutningen börjar med graduskrivning idag (hoppeligen). Kanske det är därför jag redan längtar till det bekymmerslösa livet här på holmen, för att jag redan agerar studerande igen. Jobbet är slut och studierna väntar. Ah, jag kan inte vänta på att bli färdig. Kanske jag sedan börjar studera i staan? Vem vet.

Nytt världsrekord. Hur kan det se ut som lätt jogging då man springer 100 meter på 9,58?

I vår teve syns Bolt liksom i många andras…
 

Den rutiga kragskjortan, de rutiga shortsen och den rutiga handuken är modellens privata. Trendigt, givetvis.

Modellen kombinerar hellre rutigt och randigt än rutigt och rutigt. Så detta var nog bara en engångsföreteelse. Hoppas jag.
 

Såhär tråkig är gudmor ibland tycker lilla Viggus…

Just nu känner jag mig mest som på den första bilden. Jag är mycket tråkigt sällskap just nu. Jag är riktigt trött. Idag har vi tagit tuppisar turvis, P och jag.
 

Jag är en riktig morgonmänniska och har alla tider vaknat mycket tidigt av mig själv. Då jag haft besök av kompisar eller ännu värre, varit på besök hos någon över natten så har jag kunnat vakna upp till två, tre timmar tidigare än kompisarna. Både igår och i förrgår diskuterade vi om mig och mitt tidiga vaknande. Kompisarna är förundrade. För några år sedan sov jag vääldigt ofta hos Helmut som inte heller hon vaknar alltför sent, men ändå inte lika tidigt som jag. Hon blev alltid riktigt irriterad då jag knäppte på min telefon, ni vet 5110 har ganska högt ljud (haha). Jag knäppte ju inte för att försöka väcka henne, men för att jag verkligen ville ha något att göra. Jag kan inte ligga vaken i sängen medan den andra ännu ligger i djup sömn. Igår berättade Anni att hon varit likadan för några år sedan men nu har hon börjat sova längre. Hon sa att det kommer med åldern. Nu måste jag då ha blivit gammal för idag sov jag till 10.40. Kan ni tänka er, jag som alltid vaknar senast klockan 9. Nå, inte vet jag vad som varit bättre, att sova mina vanliga 8-9 timmar eller att sova 10-11 timmar som i natt. Nu är jag i alla fall i en halv koma, och har nyligen proppat i mig en halv chokoplatta. Man gör underliga beslut i butiken då man är trött.

Igår var det alltså Kräftor på schemat. Alla åt sina kräftor i lugn och ro och efter det blev det alltså pajer. Sedan lite Ben & Jerrys glass till efterrätt. Mums mums mums. Allt var så supergott att jag kunde ta samma meny ikväll. Men ikväll blir det annat. Kräftorna gjorde dessutom så att jag inte kunde ta bilen hem så nu måste jag snart promenera efter bilen. Lite grus i ögonen. Men snart måste man ju göra det, för på gatorna här skall det idag springas Helsinki City Marathon och då kan man inte komma bort på en stund. Så snart skall bilen hämtas. Samtidigt får jag ju en kilometers promenad. Inte illa hörni, jag kanske ska lägga sportkläder på så att det ser ut som om jag gått en längre väg. Allt för att lura mig själv.

Galen jag på kräftis