T A I K U R I

Jag blev uppringd av mamman och fick där en sång. P kunde ju inte vara sämre så han hoppade upp från sin djupa sömn, fixade två smörgåsar och hämtade till och med blommor till sängen. Blommorna fanns på servetten. Jag har alltså haft en gemytlig start på morgonen. Hoppas dagen fortsätter lika roligt. Och ikväll blir det skoj för då blir det kalas igen.
 

Då fuktighetskrämen är 5 mm från att hamna på tandborsten i stället för tandkrämen är det dags att säga godnatt. Tidigare ikväll ville jag lägga den fulla Pepsi Max flaskan i skräpkorgen i stället för i kylskåpet. Jag måste påstå att jag är trött och lite tankspridd. Sov gott alla!
 

Efter en massa städande ännu idag blir det snart en tur på stan och sedan skall vi börja dra oss hemåt mot söder igen. Att åka bil är ju inte riktigt min favoritsyssla förstås men att vara hemma på holmen är något jag drömmer om. Jag hör av mig då jag är hemma igen! Gårdagens bästa upplevelse fick mamman av att jag trugade en lite för stor tomat i munnen och höll på att falla ihop på grund av skrattattack med en hel tomat i munnen… Hoppas jag klarar lunchen lite bättre idag.
 

Nu är jag absolut finito. Vi har kört upp, packat upp, putsat, fejat, tvättat fönster, varit i Minimani samt varit på en lång kvällspromenad. Eller lång och lång. Men då man haft nästan två månaders paus med powerwalkandet så känns en en timmes rask promenad riktigt ordentligt i benen. Men inte ont, utan riktigt skönt. En sådan känsla som man skall ha i benen, helst varje kväll!

Om en stund packar vi bilen till max och åker iväg mot Vasa. Det är lite spännande. Redan idag får jag besöka Kvarnen som jag senast befann mig i för över fyra månader sedan. Lite andra ärenden skall uträttas också. Så håll utkik. I’m back, i alla fall tills imorgon :)
 

…eller ja, nästan i alla fall.

Man blir så supertrött av att packa så nu ligger jag på soffan och kollar på Big Brother resten av kvällen. Stänger de mycket underligt packade väskorna först på morgonen. Bilden är ju dessutom förfärligt råddig, något som en petig Danni inte alls tycker om. Ångesten har dessutom kommit riktigt hårt idag. Ville aldrig släppa taget då jag kramade Anni idag. Jag vill bara stanna kvar här. Flere gånger har jag suttit i min moloken-ställning i en liten kura på golvet. Jag blir så då jag blir jätteledsen. Usch och fy. Men nu är det bara slutspurten kvar. Nånting jag måste påminna mig om en gång i timmen minst just nu. Nu skall jag återgå till min sköna ställning på soffan och vila ut. Imorgon blir det mycket bila och lite vila.
 

Då jag hör ordet packning blir jag galen och jag blev det också för en liten stund. För att lätta upp det hela kontaktade vi Familjen och stack till dem för några timmar. Där åt vi, gullade med V, åt lite till, sjöng sånger och åt lite igen. Efter detta blev vi uppringda av Syrkkis man som kollade om vi ville komma och äta lite hos dem också. Vi var ju med på noterna för vi hade ju inte ätit alls idag. Trots tajt tidtabell kurvade vi in via dem på lite äppelgott som verkligen var jättegott. Den dag jag befarade att skulle bli riktigt tråkig blev riktigt kul trots allt.

Alltså med tanke på allt detta program och alla underbara människor jag har här hemma kan ni väl förstå att jag kommer att sakna mitt liv här då jag åker till Vasa för slutspurten.