T A I K U R I

Nu sitter jag hos M och bloggar. Hemma hos mig fungerar inte Internet vilket ni kanske kan tro att är jobbigt för mig. Jag är ju lite bloggberoende alltså. Jag ringde cirka 6 olika samtal för att komma fram till att mitt nät kanske skall börja fungera imorgon. Jaha, tack så mycket och hejdå. Fastän jag hellre hade skrikit gubben i örat att jag faktiskt har en blogg som behöver uppdateras om han inte visste det. Minst en halv timme satt jag och lyssnade på lite plingplong och hade en dialog med en tant i andra ändan.

Tanten: Olette jonossa, palvelemme teitä hetken kuluttua. Ni är i kö, vi betjänar er om en lite stund.

Jag första gången: Jaha nämen så bra.
Jag andra gången: Jo, jag förstod det.
Jag tredje gången: Tack så trevligt.
Jag för hundrafemtioelfte gången: Jag är väl inte korkad heller. Jag förstår nog vad du säger &%/¤(#. Svara nu bara i den där telefonen!

Denna dialog utfördes från min sida med lite högre röst för varje gång tanten upprepade samma sak.

Idag slutade jag vid universiteettet klockan 16 och efter det blev det lite shopping, som egentligen skulle vara i ungefär en timme. Men vad hände? Vi åt och hade det roligt och först nu har jag nyss stigit in genom dörren här hemma. Så nu är jag lite tingeltangel rikare och några dineros fattigare. I tingeltangel väg blev det bland annat ringarna på bilden. Snyggt och billigt. Vad är bättre än det. Sedan konstaterade vi också att jag alltför sällan bär halsband, så på den punkten investerades i lite mera tingeltangel. Jag ”fick” också ett par leggings och en grå sak. För övrigt har det inte hänt så mycket speciellt idag. Förutom att jag känner mig dålig på grund av dålig uppdatering. Jag är lite hooked i att blogga som ni kanske märkt på mängden inlägg per dag. Ha det gött. Nu skall jag slänga mig i soffan och dricka ett glas coke zero.

Bling bling. Sedan P och jag förlovade oss för över ett år sedan har jag inte burit någon annan ring än min förlovningsring så nu ansåg jag att det var dags att utöka blingförrådet.
 

Halvsovande plockade jag fram min jumppamatta för att göra töntiga rörelser på (pilates) och när jag äntligen rullat ut den så är det något som kryper på den. Skrika eller inte skrika klockan 7 på morgonen i ett hus där antagligen alla utom jag varit på Ollis (Ni vet Ollistisdag i Vasa, jee) igår. Kisande ser jag att det är en spindel. Nu klarvaken går jag och trycker sönder den. Usch. Jag vet hur det är med att döda spindlar men jag hade väl inte velat ha den där och krypa på mig medan jag utförde den töntiga jumppan. Undrar hur länge saken bott i min matta. Antagligen för länge eftersom jag inte jumppat på en vecka nu. Där får man sen. Nu vet jag att det lönar sig att dra fram mattan nästintill varje dag.

Min fina pilatesmatta som jag valde på basen av färgen. Den ljusblåa skulle ha varit tjockare. Men ska det vara rosa så ska det!
 

Både till utseendet och till sättet känner jag mig som Lilla My. Kvällsfrisyren har jag i håret, den skapas endast för att få bort allt hår från ansiktet då det skall tvättas. Aldrig annars springer jag omkring såhär med hälften av håret som lilla my och resten platt hängande ner. Fult, jeps, men jag känner mej likadan nu. Riktigt trött och sliten är jag.

Kvällsfrisyren. Kan inte ens visa mitt ansikte eftersom jag ser så vidrig ut.

Jag tror att jag kunde extraknäcka som naturfotograf om jag bara fick lite utbildning inom området. Det är i alla fall lätt att knäppa fina bilder när naturen gör allt arbete.

 

Jag skall snart sluta äta godis på veckorna, jag lovar. Jag ska bara äta upp mina lakritspipor först. En sådan låda klämmer jag i mig när som helst så jag borde kunna sluta med godisveckor redan imorgon. Vi får se hur det går. Nu skall jag i alla fall njuta.