T A I K U R I

Lite viktig information om min Pro Gradu-avhandling för alla er som verkligen vill veta.

Sidor:                                                    114
Stycken:                                               846
Rader:                                                  3687
Ord:                                                       33939
Tecken:                                                191075
Tecken (inklusive blankslag): 224723

Åtminstone jag är mäkta imponerad. Här har jag alltså suttit och knäppt och knäppt sådääär mycket. Inte att förglömma alla de versioner och all den text som nu är raderad, alla transkriberade intervjuer och allt annat knäppande kring denna avhandling. Snart är knäppandet inför den avslutat och imorgon återstår en sista klickning på datorn. PRINT.
 

Idag hade vi pizza som söndagsmat. Det är alltid bra. Man känner verkligen att man är värd det efter en hård (?) arbetsvecka. Halva pizzan blev dock kvar och nu överväger jag att klämma i mig några bitar bara för att klotta ner gradun som jag läser igenom. Lite tröstäta måste man ju också då jag är så ensam igen. Seliseliseli. Fram med pizzan nu bara!

Nu är jag hemma igen efter att ha vinkat av P. Varje gång känns det lika motvilligt och hela dagen då han/jag skall åka iväg känner man sig lite nedstämd. Veckoslutet har dessutom gått alldeles för snabbt. Kunde han inte ha stannat en hel vecka? Fast då skulle vi ju haft detta framför oss om några dagar i stället. Nu gäller det att kämpa vidare här men jag kan inte göra något åt att jag känner mig halv utan honom.

Igårkväll var det dags för det vanliga programmet då P och D är på besök i Vasa, nämligen Amarillo och efter det Musikalias. Det var så jätteroligt att man nästan hade hoppats på att kvällen inte hade tagit slut alls. För övrigt kan jag säga att gårdagen spenderades tillsammans med Tetris, bilspel (visste någon att jag är bra på Need For Speed?) och godis förstås.

 

Idag är det mammans födelsedag. Synd att jag inte är där hemma för att fira henne men vi har talats över telefon ett par gånger redan idag. I alla fall skall hon få ett stort GRATTIS även här på bloggen. P och jag firar det med att äta massvis med godis, se på film och kolla på flaggan som varje gång på mammans födelsedag är i topp.
 

Jag måste säga att Totuuden hetki antagligen är världshistoriens sämsta och fräckaste program. Jag kan inte förstå vem som skulle gå dit. I programbeskrivningen sägs det att man måste svara på hemska personliga frågor framför sina bästa vänner. Men har deltagarna tänkt på att de faktiskt svarar på frågorna framför liiite flera människor än så?

Om drygt två månader befinner jag mig där tillsammans med älskade P:

Min examensgåva till mig själv blir en resa till Thailand. Jag är så nöjd. Det skall bli så skööönt.