Ikväll har vi haft hemmacirkus här på holmen. Jag har sjungit den traditionsenliga cirkussignaturmelodin och P har agerat cirkusartist. Som rekvisita har bland annat satsumas använts för jonglering och snören använts för diverse andra konster. Ni kan säkert se oss framför er. Yrande och sjungande som på äkta cirkus Finlandia.
Resultatet av dagens ansträngningar
Dagens ansträngningar resulterade i en belöning, nämligen två flaskor Pepsi Max. Och jag som redan slutat. Men jag tänker inte bli som någon fd alkoholist och aldrig dricka giftet igen utan man kan nog dricka det. Bara det inte handlar om stora mängder per dag. Nu skall jag njuta av min belöning en liten stund. Sedan kan jag ta tag i mitt liv igen.
Inte riktigt min dag
Imorse har jag redan lyckats
– få morgongröten runt i micron
– få en mängd tandkräm på golvet.
Så jag har redan idag haft värsta städscenariot här hemma. Och då har klockan inte ens hunnit bli halv åtta. Undrar hur resten av dagen kommer att se ut!
Nattliga diskussioner del 2
I natt har jag diskuterat frihet med P. Definitivt ett radikalt byte av ämne sedan förra natten.
Till pappan
Det här är till min pappa, som nu knappast läser bloggen trots många försök.
Glad farsdag pappan!
Hoppas du haft en fin resa. Om en vecka får vi fira!

Manliga drinkar till alla pappor därute
Svagt men roligt
Lördagskvällen spenderades i spelandets tecken. Först blev det bowling. Där kan man säga att jag klarade mig riktigt dåligt (i alla fall i jämförelse med förra gången då jag kammade hem 195 poäng). Men det var roligt ändå och idag har jag ont i armen som vanligt. Dessutom är det alltid lika kul att kolla på hur andra slänger iväg sina bowlingklot. Vissa personers klot faller först på mitten av banan eftersom de kastat iväg det för högt. Andra personer glider ända ut på själva banan och börjar skrinna omkring där. Jag är ju själv såå bra alltså. Eller hur var det nu?

Fröken svart i bowlinghallen
Snyft
Vi inledde dagen med att se på film och äta godis. Ni vet det där som vanligt folk gör på kvällen. Vi såg My Sister’s Keeper som verkligen är en gråtfilm. Jag tycker att ni skall se den, men packa ner en näsduk i fickan, det kan behövas. Så småningom börjar mina svullna ögon repa sig och jag börjar bli människa igen. Läs mera om gråtfilmen här.