Minijul

Igår tog vi en tjuvstart och inledde julfirandet med en minijulfest. Vi åt supergod mat, fick julklappar och så hade vi ju världens bästa sällskap. Som avslut på kvällen skrev jag en beskrivande dikt i gästboken. Jag diktar alltid i gästböcker, de gånger jag inte orkar eller hinner göra det känner jag mig misslyckad. Snacka om prestationsångest. Här får ni några bilder från igår.

Chauffören med cocis i glaset

Julklappar :)

Lördagsprogram

Efter att ha skurat drygt två timmar här i hemmet skall jag nu skynda iväg och lyxa till den här dagen med cafébesök och nageltant. När jag väl kommer hem igen ska jag berätta om gårdagens minijulfest. Ha en skön lördag!

Tjuvstart

Eftersom jag varken är hemma på lillajul eller på den riktigt stora julen ska vi tjuvstarta idag med minijul. Det tycker jag är riktigt spännande. Speciellt eftersom min julfeelis har infunnit sig just idag. Den brukar oftast komma just i dessa tider och försvinna innan julen ens är här. Så nu sitter jag här och drömmer om pepparkakor och jultårtor. Jag äger inte ett endaste ett rött vinterklädesplagg eftersom jag inte är tillräckligt modig för att bära rött (har läst att det verkligen är modiga människor som använder rött). Så där har jag ett problem som uppstår varje jul. Eftersom det bara är minijul idag tänker jag satsa på grått (det är väl också lite tomtefärg?). Ha en trevlig minijul mina vänner!

Riktigt vemodigt

Vet ni vad? Om tre dagar åker jag till Vasa efter min praktik här. Och nyss slog det mig. Dessa dagar är mina sista i denna lägenhet och på denna holme. På söndagen tänker jag ta mitt officiella goodbye av lägenheten, gråta en skvätt, dricka lite cola som tack för alldeles underbara stunder. Nästa gång jag kommer hem har vi redan ett nytt hem och P har flyttat in. Jag får en liten klump i halsen då jag skriver detta. Kommer att sakna holmen men antagligen är vi nog beredda på att gå vidare nu. Skippa Finlands Manhattan och leva vidare i förorten.

Vemodigt! *snyft* (inte ironiskt)

För 1½ år sedan flyttade vi till holmen. Det ser lite annorlunda ut idag än då men nu går vi vidare mina vänner.

Told you so!

Igår kollade vi (jag) på Suomen unelmien poikamies finalen. Då han valde Nina var min enda kommentar: ”Lycka till med ert liv” (rätt ironiskt alltså). Idag läser jag denna nyhet på Iltis. Nu kan jag inte säga annat än ”Told you so” och skratta lite tyst för mig själv.

Ojämställt i hemmet

P har laddat ner något Netlimit program så att hans monitor och hans Xbox-spel skall fungera felfritt trots att jag lyssnar på Spotify. Jag känner mig lite orättvist behandlad med ett långsamt Internet här. Nå jag sitter här med hörlurar på och galar i högan sky, så att det verkligen ska störa honom. Han kan väl få lyssna på mig en god stund så kanske han inte vill limita något mer. Jag kan göra en kompromiss, ingen limit – inget galande. Bra plan, visst?