T A I K U R I

Äntligen fick jag Thailandbilderna upplagda på ansiktsboken. I två dagar har jag svurit över hur dåååligt facebook är. När jag nu inser att det bara är jag som haft problem kan jag konstatera att det antagligen handlar om min dator och dens underbara problem. Dem kan man inte mera räkna på ena handens fingar. Tur att vi har en (eller flere) datorer som fungerar felfritt här i hushållet.

Huh.

Idag har jag vaknat klockan 9 efter att ha sovit drygt tio timmar. Det är rekord i nya hemmet. Gångerna jag sovit så länge kan väl räknas ganska fort så där allmänt också. Det visade sig bli en fin dag med sol, skönt sällskap och annat smått och gott.

Jag fick mata den älskade gudsonen.

Jag fick vila med gudsonen i ungefär 30 sekunder tills det var full fart igen.

Om en stund borde Syrkki och hennes man landa på finsk mark igen. Helt suveränt att få dem tillbaka igen. Som jag längtat!

Jag har överlevt den första arbetsdagen. Inte ens med nöd och näppe. Utan fullt levande, full av energi och helt utan den huvudvärk som alltid brukar infinna sig då något nytt är på gång.

Det var en lugn start. Lugnet före stormen?

Idag klämde jag in mina ännu rätt bruna ben i svarta strumpbyxor i hopp om att folk skulle säga saker som: ”Oj vad du har svarta ben.” Ingen sade något sådant.

Vi firade mammans namnsdag idag. Samtidigt fick jag också paket. Det var min första examensgåva (efter min egen gåva till mig själv då förstås) som anlänt till fel adress. Tjohoo!

Imorgon börjar jag på nya jobbet. Wow. Hur kommer det sig egentligen att tiden gått så fort? Efter en hel månad av ledighet kan jag lugnt konstatera att jag känner mig orutinerad. Ska nog bli skönt med lite rutiner i vardagen. Om några veckor önskar jag säkert mera ledighet.

Spännande.

Imorse klämde P ur sig: ”Borde vi fara på nån matka snart?”. Det tyckte jag var den bästa idén på länge.