T A I K U R I

Nu tycker jag nog att vi kan kalla oss en riktig familj. Igår tog vi det stora steget och köpte en gemensam bil. Och det är inte vilken bil som helst, utan en farmare. Vi tackar alltså skruttan för dessa år vi haft den och säger välkommen till vår nya Opel som ännu inte har ett smeknamn.

Igår fick vi lite vår in i vårt hem. Tulpanerna anlände rikigt passligt eftersom vi idag firar Tulpanens dag. Perfekt och jättefräscht. Nu har ni alla en orsak till att gå och handla blommor till er själv eller varför inte till någon annan.

Idag har det skett ett under. När jag anländer hem från jobbet känner jag inte igen dörren till mitt hem. Vaaah? Fel namn på MIN dörr. Aj nej. Inte fel namn. Bara våra egna, riktiga efternamn. Från och med idag heter vi inte herr och fru Bäckman längre. Nå, allt har sin tid.

Pårige. Vi gjorde det. Samtidigt flyttade vi en liten möbel också. Inte störa grannarna, inte störa grannarna. Kanske det äldre folket i huset redan kopplat av hörapparaten för natten.

Nu är det för sent att börja med dagens uppgift. Det är tystnad i huset så jag kan ju verkligen inte börja hoppa upp på köksstegen och plocka ner julstjärnor från fönstret den här tiden. Just i kväll är det speciellt viktigt att inte störa grannarna. Jätte viktigt!

Note to self: Under den tid det tog att skapa detta blogginlägg hade vår jul redan varit utdansad.

Nu är naglarna åter fixade. Nageltanten ansåg att mina naglar beter sig lite lustigt (sådan herre sådana naglar, eller?) så hon valde att idag lägga under en rätt snygg rosa färg för att jämna ut färgen på mina spräckliga naglar. Dessutom fick jag en lila lövformad diamant på vardera ringfingersnageln. Nu är naglarna i skick igen och jag blir glad.

Hienot kynnet, parempi mieli.

Kommer ut från jobbet. Går med raska steg till busshållplatsen. Bussen ska snart komma. Kommer inte. Väntar länge. Den kommer. Men den är sönder. Åker iväg trots flere ryska samtal till någon. Känns som om jag är med i rekkakuskit jäällä Blir i två backar på vägen. Stiger av tre hållplatser senare. Väntar på en annan buss. Tar den. Blir rädd då chauffören tar upp telefonen och ringer någonstans. Inte sönder inte sönder, intalar jag mig själv. Jag kommer hem. Inser att jag om en halv timme måste hoppa på en buss igen. Vill inte åka buss mera idag.