Mardrömmen

I natt jag drömde något som jag aldrig vill drömma igen. Vi gifte oss, på en gräsmatta utanför ett ruttet hus. På bröllismorgonen hade jag på mig en svart lång klänning och hade tydligen tänkt gifta mig i den. Jag var ledsen eftersom vi inte hunnit skaffa en kort vit klänning åt mig. Jag frågade syrkki om jag kunde låna hennes klänning i stället. Hon gick med på det och jag lade på den. Ŗvre delen var som två hårda skal som man likt snowboardpjäxor skulle spänna i sidan. Jag grät. Pappa tog mig under armen och vi gick tillsammans fram längs gräsmattan. På vägen fram till P hör jag en obekant dam som säger ”ja, nu gifter de sig på en gräsmatta i alla fall”. Då tvingade jag mig själv att vakna. Ledsen.

 

Igår talades det för mycket om gräsmattor och bröllop i samma väva. Jag hoppas att drömmen visade hur det hade varit om vi skyndat oss och gift oss redan i sommar. Som tur har vi ett år på oss.