Anfall

Stora förändringar ger mig huvudvärk*. I går kväll när jag körde hem efter alla fester trodde jag att slutet var kommet. Mina kompisar Alejandro och New York på NRJ blev rena rama fiender där de dunkade på. Måste stänga av musiken. I varje korsning dunkade blinken på som om den hade fått betalt. Målet på landsbygden var hela tiden att kolla in nya busshållplatser som jag eventuellt kunde sova en hel natt vid. Det blev inte bättre av att polisen valde att köra efter mig på motorvägen. Då måste jag ju kolla in den starkt lysande hastighetsmätaren hela tiden. Slutligen gott, allting gott. Men jag borde har stannat övernatten på det sista stället. Men allt jag kunde tänka på var mörker och min egen säng. Inget jag rekommenderar.

 

*läkare kallar det migrän, folk säger att jag ska sluta larva mig.

Vasalängtan

Ibland kommer jag på mig med att längta tillbaka till Vasa. Känner att det skulle vara så mycket enklare att fortsätta med studierna i stället för att börja på ett nytt jobb. SEDAN tittar jag tillbaka i mitt bloggarkiv från förra hösten och tar tillbaka allt jag nyss sagt. Kommer ihåg all längtan till livet här och går tillbaka till att vara nöjd med min tillvaro. Men det som jag påriktigt saknar är de rutiner jag hade då jag bodde ensam. All pilates och alla promenader som jag drunknade i. De är som bortblåsta, vilket är riktigt synd.

 

Bara en av de hundratals promenaderna i Vasa. (September 2009)

Bevisligen

Nu är det bevisat. Gamla gubbar svär minst lika mycket som ungdomar. Medan jag åt min enorma glassboll hörde jag en till tre svordomar i varje mening gubbarna på bänken intill yttrade. Så irriterande. Utöver den incidenten var utfärden till Borgå alldeles ypperlig.

 

Megadricka och megaglass i Borgå.

ńn en gång

Jag skjuter upp vardagen liite till och rotar fram espandrillerna igen. En sista utfärd under detta sommarlov står på schemat. Imorgon börjar jag förbereda mig för vardag. Påriktigt. Nu tänker jag bara njuta av den här dagen.

 

Fram med sommarskorna. Nu sticker jag.