T A I K U R I

Så gick den här sköna söndagen åt till att umgås med gudsonen och hans familj. Vi blev bortskämda med otroligt goda rätter, många skratt, skön promenad och en massa legobygg.

Gudsonen, jag och lite lego.

Nog visste vi ju det hela tiden. Att den inbakade flätan är in.

Min perusfrisyr. Den inbakade flätan. 1.7.2010

Ja ni kanske inte hört om päronpehmis tidigare. Men jag ska då berätta att den päronbollglassen som jag slängde i mig i går, minsann inte var något annat än pehmis. För rinnig. Och jag gillar inte riktigt pehmis. I och för sig var det ju roligt med en ny smak de kommit på, men man tycker väl att de kunde ha berättat vad man köpte.

Man fick ta bild i superspeed för att inte hela glassen skulle rinna bort under tiden. ”Okej nu nu nu, fota.”

Om man inte vill uppleva känslan av att vakna och inte ha något att blogga om är det bara att skriva en liten, slarvig lapp innan man lägger sig. Eller vänta nu. Visst vaknade jag ju med den känslan, men den varade bara tills jag kom i håg min lapp. Och vips hade jag skrivit mitt första inlägg för dagen.

Jag måste verkligen börja jobba på att

– inte säga 150 i varje sammanhang. Exempel ”Han var ju 150 år gammal.” ”Jag ringde henne 150 gånger.” Det blir störande för alla parter. Nu förstår jag innebörden av Ps fråga ”Hur många påriktigt?”

– inte peta in ett litet ”vet du” i varje mening jag säger. Helst inte två gånger per mening i alla fall.

– sluta imitera Svenska Hollywoodfruar med min Hollywoodfrusoulmate i närvaro av människor som inte vet vem Päivi, Anna och Lena är. Och det är väl merparten av alla jag träffar. Sorgligt.

Efter att ha putsat och fejat här hemma för gubbens killkväll (Jo, ni kan kalla mig löjlig för att jag tycker att det ska vara snyggt här hemma när killarna kommer) sticker jag nu mot hufvudstaden för att fira fredag med brudarna. Peace out.